torsdag 30 november 2017

Glädjen och ivern kvar

Julstädar. Köksbänkar och spis på tapeten. Och Jouluradio soi. När jag stod där och rev loss spisens vreden för att putsa dem ordentligt (sic!) kom det över mej. Hur lycklig är jag inte som har den gamla ivern och glädjen inför julen kvar.
Ni vet mycket av det man ivrade för som yngre- hur oviktigt har det inte blivit med åren. Har känt sorg över det.
Den vägen kunde julen också ha gått. Men så icke. Lika barnsligt städglad, pyntglad och mysglad som förr.
Och detta trots att så mycket som har hört till mina jular är borta. Och speciellt B är borta. Och dessutom förknippar jag julen med den oro och det allvar som rådde när han blev sjuk. Har på något sätt känts av extra mycket i år.
Nya traditioner har ersatt dem som försvann. Tacksam för det.
Men det som gör att den julinnerlighet jag genom hela livet har känt är nog något som grundats i barndomen - i föräldrahemmet. Tack för det och tack för att den finns kvar.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar