Politikkonstigheter

Läste i gårdagens Vbl (6.8-17) en intervju med riksdagsledamoten Reijo Hongisto som hoppade av Sannfinländarna och nu är en av de 19 riksdagsledamöterna i gruppen Nytt alternativ (eller Blå framtid som de väl vill heta som parti).
Som en motivering till att han hoppade av angav han det faktum att om han hade stannat kvar och då som sannfinländare hamnat i opposition varit tvungen att rösta mot sånt som han under två i regeringen jobbat för.
På nåt sätt klingar det där konstigt i mina naiva öron.
1) Är det så att han upplever att oppositionen mangrant a priori ska rösta mot regeringen 2) har man sån gruppdisciplin att han skulle ha känt sej tvingad att rösta mot sin övertygelse 3) har han jobbat blint utan egen övertygelse. Låter inte riktigt bra.
Att det sen inte låter riktigt bra att ett parti delas och att utbrytargruppens ministrar sitter kvar i regering trots att de ännu inte ens är ett parti. Precis som om de personligen blivit invalda. Så är det ju inte utan det är deras parti - som de inte längre hör till - som blev regeringsparti. Och en så här kinkig fråga avgjordes av jurister nästan på stående fot. Har nån ens prövat det hela.
Nåväl, det är som det är och intressant blir det att se fortsättningen.
Men att man om man hamnar i opposition skulle rösta mot det man veckan före hade röstat för - det låter vingelskaftigt och farligt. Var ligger grunden till beslut som är avgörande för vårt land? I partidisciplinen/i konstellationen regering -opposition?