onsdag 30 augusti 2017

Utsökta dofter och ett litet snack

Det var varmfuktigt på förmiddagen när jag gick ut på promenad. Och vilken doftpromenad det blev! Redan på Kaserngatan kände jag en svag doft av poppel - som ju doftar hel gudomligt efter regn. Undrar var trädet finns?
Och tvättmedelsdoften som brukar pysa ut på Backbrunnsvägen - den var av goddoftande sort idag.
Men inget går upp med doften och känslan när man kommer in bland träden i Arboretum. Idag var den alldeles speciell, den känslan. Det är fuktigt, det doftar träd, det doftar gräs och den här tiden på året doftar det också underbart av förmultnande material. Man måste bara gå långsamt och supa in allt. Kanske därför märkte jag också en dam som stod och doftade på rosor i rosenträdgården där det ju doftar som i en parfymbutik. Och det blev just det vi talade om, damen och jag. Parfymer i vårt liv, dofter och lukter - men också en pojkvän rymdes med i diskussionen. Härligt!
Vidare. Borde dofta äppel redan men tyvärr är de så sena att jag inte kände nåt. Undrar om de ska bli färdiga på riktigt i år.
Inne bland småhusen på Malmögatan kom det olika dofter från trädgårdarna - den mest markanta var talldoften
Ännu inne på egen gård kom dofterna emot mej - petuniorna och såpnejlikorna.
Det var en doftvandring som hette duga.



måndag 28 augusti 2017

Självupptagen?

När B dog kände jag att det var viktigt att fortsätta att fira lördagkväll som vi gjorde alla de år vi fick tillsammans - ja tom när han var sjuk försökte vi leva upp till det. Trevlig dukning, god mat och dryck. Bara vi under stillsamt trevligt samspråk.
Och allt det där ville jag ha kvar - samspråket blev ju förstås litet enahanda med bara mej själv närvarande.
Det kändes på nåt sätt som en hedersbetygelse till det vi haft. Den känslan finns kvar och dessutom har det kommit en ny - kopplad till den fredade fredagen. Jag har så mycket program och så många kontakter de andra dagarna i veckan - så fredag och lördag kväll vill jag ha som mina.
Sen ska vi ju inte heller glömma att jag är en rutnimänniska ev rang.
Det här var så starkt inför villa-avslutningen att jag sa nej till sällskap som jag blev erbjuden. Fast det kändes litet hårt. Men jag ville bara ha en stund med mej själv på den illuminerade balkongen.
Kom att filosofera över att vara upptagen. Familjer och par kan vara upptagna för att de vill fira i sin egen gemenskap. Och då kan man fråga om jag kan vara upptagen av mej själv - av att vara i min egen lilla bubbla? Eller är jag ledig för att jag inte firar med nån? Hm.







söndag 27 augusti 2017

Värdefullt

Åtminstone jag glömmer ibland vilket privilegium det är att få uppleva naturtystnad. Det torde vara pengar värt ute i stora världen.
Idag blev jag påmind om det. Jag plockade bär på torpet. Dels havtornsbär - ett och ett i de piggiga buskarna - och dels svarta vinbär - som växte glest på många och stora buskar.
Det tog tid det här och jag hann tänka många tankar i min tystnad. Och det var en så underbar tystnad. Litet sus från träna, nån enstaka trana. Billjudet en bit bort störde inte.
Solen sken då och då, det doftade - speciellt inne i svartvinbärsbuskarna.
Och det här får vi alldeles gratis i vårt land. Inte bara vi torpägare utan alla. Vi har natur, vi har allemansrätt, vi har tystnad. Heja Finland!



fredag 25 augusti 2017

På tork

Det har varit mycket i klädtvättsvängen i sommar. Mest på hemtextilfronten. Det har varit mostersarv, loppislakan och allt möjligt annat. Och dessutom har jag njutit så av rena manglade gamla vita lakan att jag har unnat mej att byta varje vecka.
Och det har varit osäkert väder så mången tvättomgång har nog fått sej en extra sköljning - för det är ju utehäng som gäller. Mäktiga dofter av utetorkade lakan - manglade. Och att stå och stryka utetorkade kläder - vilken upplevelse. Inget behov av utedoftspray som jag såg i en fin butik i Helsingfors.
I den här tvättrumban har jag kommit att känna mej privilegierad på tre områden - husets snabba tvättmaskin (en vittvätt på ibland under en timme när jag hör att småmaskiner tar sej flera timmar tid), husets stora nya mangel (när jag har förstått att många inte unnar sej mangling) och möjlighet att hänga kläder ute.
Tror det bor en tvättgumma i mej. Hederssak att sortera rätt, våga tvätta i tillräckligt hög temperatur och få bort fläckar. Och dessutom njuta av resultatet. Det nystrukna/-manglade brukar få posera ett tag på köksbordet innan det parkeras i garderoben.
Nu till dagens verk. Rena lakan i sängen. Utetorkade och manglade förstås. Med monogram som väcker minnen.

Inte så här gammaldags





måndag 21 augusti 2017

Naturligare

Det är i tiden. Och jag tar det till mej. Kanske också visare med åren.
Det jag talar om är att undvika tillsatser och onödiga kemikalier. Jag har i tiderna sysslat med klorblekning och jag har haft moderna skurmedel som "räjäytti lian pois" och maskindiskmedel för att pigga upp kärlen ibland. Och tror att jag har haft ugnsrengörare också.
Nu undviker jag hårda medel så långt det går. Och försöker göra det i vanlig butik. Tycker jag lyckas. Köper nog eko ibland på riktigt men utgår ifrån att det ska finnas snälla alternativ i min närbutik.
För städning använder jag tallsåpa - fönstertvätt handdiskmedel. Enda stället jag har nåt annat är toan - och där har jag hittat et ekomedel på Lidl. Ja, det finns faktiskt en flaska modernputs som köptes då jag skulle få hemmet att glänsa inför värderingen i somras. Används sällan. Har en blandning av ättika, handdiskmedel och vatten i sprutflaskor på olika ställen. Bra för diskbaljan, glasbordet och brllorna tex.
Soda köptes i storpack. Passar för det mesta som ska skrubbas. Ugnen, kärl, klinker och kakel. Och avlopp. På tal om kärl - det bästa att putsa med är en ren nylonknästrumpa. Tycks ha samma egenskaper som ihmesieni - utan att ge ifrån sej partiklar. Universal Stone - ekologiskt putsmedel - tas till när det är riktigt tufft.
I badrummet - barnängens barntvål till ansiktet - inga scrubbisar här. Deo utan aluminium (eller mineralsaltdeo), schampo med 0% av det mesta, doftfria tvättpulver så långt det går. Galltvål.
Maten - ok jag köper inte eko men undviker tillsatser när jag lagar själv. Slutat med buljongtärningar. Har mycket eget  tex så att jag inte behöver köpa juicer till morgonmål, inte marmelader med konserveringsmedel.
Det finns mycket att göra ännu - kanske du som läser har nåt tips. Jag vill välja bort i vardagen - och då kan jag välja till ibland. Litet luktegott när det känns så.


Bauer - Tuvstarr




tisdag 15 augusti 2017

Skörderapport

Det bör vara dags att sammanfatta årets odling. Det är ju som bekant nåt som varierar från år till år - det som lyckas och det som inte lyckas.
Rabarbern lyckas alltid. Och tom så jag igår kunde skörda helt kurant vara efter att rabarbern "slaktades" efter den första skörden. I en sak har jag varit klok i år tycker jag. Jag har insett att jag inte behöver massor med rabarber i frysen - det går inte åt så mycket rabarber-citronmarmelad fast den är god. Brukar varje vår kasta bort en massa överflödsrabarber som bara har tagit plats i frysen.
Jordgubbsskörden blev god - mycket god faktiskt. Både i odlingslådorna och resterna som ännu finns på plats. Och det att fästa fladdrande fiberduk över lådorna - det har effektivt hållit bort trastarna.
Grannar till jordgubbarna finns hallonen. De som fick stöd av käppar och gamla ljusslingor i våras. De som faktiskt därför inte har legat längs marken i år. De bär frukt - skördade en första omgång igår. Men jag har på känn att de kunde ger mera - borde eventuellt testa med en nyköpt planta. Som vanligt drygar jag ut med vildhallon som växer nära mej.
Blåbär nära mej - nåja - nån deciliter.
De svarta vinbären fortsätter att förbrylla. För två år sen - nada. Så till den milda grad att jag trodde det var dags för avverkning och köpte tre nya - Storklas heter de. Ifjol en skörd som var enorm! Och i år såg det bra ut men skörden blir liten - men dock en skörd. Pollineringsproblem? De tre vid namn Klas ger inget.
Krusbär får jag inte på mina gamla skruttbuskar bakom huset så jag köpte en ny. Som inte ger frukt. Satsat på växande?
Röda vinbär brukar jag få men i år inte just nånting. Pollineringsproblem?
Potatisen av märket Timo har vuxit grann och fin och jag har skrutit med att jag inte har bladmögel. Igår hade jag bladmögel. Men jag tror det blir ok - finns stora knölar redan. Men - måste komma ihåg nästa år att inte blanda in potatis med mindre växter - potatisen dränker ju allt omkring sej.
Dillen och persiljan har vuxit fint i det kyliga vädret. Och rucccolan har varit toppen.
Löken var ungefär så stor som när jag satte den. Så har det varit flera år nu. Det  var bättre förr! Och det enda som jag kan se som skiljer nu från då är att det nu är skuggigare och mera instängt där löken växer. Måste hitta ett bättre ställe. Kanske ruccolalådan bakom huset.
Gräslöken blev klen på slutet pga skymmande potatisblast.
Pumporna har hittills bara fått pojkblommor - så ingen frukt där.
Det enda äppelträd som blommade litet har nån kart. Sörjer ännu transparentträdet som dog.
På balkongen har jag igen med stor framgång odlat basilika - och gräslöken lever och är användbar ännu.
Tomatplantan jag köpte är ingen höjdare. Fast den var långt hunnen har jag bara fått en enda röd tomat ännu. Men många stora gröna finns.

Över lag har jag konstaterat att min trädgård inte är så solig som jag tror när jag går där och svettas. Många partier är i trädskugga en stor del av dagen. För stor tydligen eftersom det som sker sker långsamt. Både på blomfronten och nyttoväxtfronten. Men då jag gillar mina träd så väldigt.
Summa summarum har det nog varit en del i görningen på torpet i sommar trots att jag har en känsla att jag inte just har varit där. Och hjälparen M har tagit itu med stora ting. Avverkat, stöttat buskar, rotat i jord och annat fint. Tack.


Polstjärnan gladde sej över fjolårrsaneringen


torsdag 10 augusti 2017

Kreativitet kräver tid

Känner just nu att jag har tid. Och samtidigt flödar kreativiteten. Små saker i hemmet men dock...
Det största var min balkongmöbel-make-over. Ni minns kanske att för ett tag sen dolde ett hål i stolsitsen med en broderad duk.

Stolen
Det projektet utföll till belåtenhet. Såg härom dagen att soffan hade drabbats av samma problem - hål i sittdelen. Det första tygstycke som föll över mej då jag öppnade tygskåpet var mangelduken jag räddade från färd till Stormossen ifjol när vi bytte mangel i huset. Tjockt, präktigt och tätt linnetyg. Perfekt. Satt länge hopkrupen på golvet och sydde för hand (har haft kuddarna i symaskin förr och det gör jag inte om). Mest nöjd med resultatet.
Sen såg kuddarna litet anspråkslösa ut och då fick jag en idé. I den enorma högen av virkade dukar fanns ett par som perfekt matchade kuddarna. En balkongstund med kaffe och radio Vega och vips var kuddarna dekorerade. På gränsen till tantvarning men det bjuder jag på. Om dukarna inte sitter perfekt på mitten så är det meningen. En uppgift var att dölja de fläckar jag har presterat när jag har dreglat under mina njutningseftermiddagstupplurar på balkongen. Hi.
Soffan
Detalj med kuddarna

Och för att ännu ösa på med kreativiteten. Golven kändes litet konstiga efter tallsåpetvättningen igår. Behov av vattentvätt. Gitte inte dra igång hela tvätteriet på nytt så jag gjorde min egen Pirkka-niksi. Drog en nylonknästrumpa på Viledamoppen - sprutade på litet vatten och for fram över golven med den. Och efteråt tyckte jag den var mogen för sopis. Hade lyckats samla en hel del damm.
Det mest intressanta i det här är att jag ger sånt här pyssel så mycket tid. Går på nåt sätt igång på det. Medan tummarna och vantarna nummer 2 ligger orörda i stick-korgen. He e olikt.


tisdag 8 augusti 2017

Slut på stressen

Jag kände det igår när jag började höststäda. Nu är det slut på sommarstressen. Den stress jag känner inför torpet. Den stress jag känner när jag inte är där på "rätt" sätt. När jag inte bor där. Vaknar upp till ljuvliga sommarmorgnar. När jag inte ordnar supéer där. Bjuder in folk och dukar upp i trädgården. När jag inte dukar upp med blommiga koppar och broderade dukar i trädgården. När jag inte badar bastu där. Och framför allt - när jag inte är där i lugn och ro utan bara far på utfärder. Bara för att jag inte vill/kan göra det man borde göra på ett fint torp när det är sommar.
Nu - nu kan jag fara på utfärder. För att jag vill. För så gör man när det inte är sommar.
Och hemma, här får jag sitta på gården och på balkongen och pyssla. För det kan ju fortfarande vara sommarvarmt. Hemmet är städat och ombonat. Och - kvällarna är så underbara och mörka. Nu är det höst och jag säjer bye,bye, sommarstress för denna gång. I det lugn som infann sej igår sov jag min bästa natt på månader.







måndag 7 augusti 2017

Politikkonstigheter

Läste i gårdagens Vbl (6.8-17) en intervju med riksdagsledamoten Reijo Hongisto som hoppade av Sannfinländarna och nu är en av de 19 riksdagsledamöterna i gruppen Nytt alternativ (eller Blå framtid som de väl vill heta som parti).
Som en motivering till att han hoppade av angav han det faktum att om han hade stannat kvar och då som sannfinländare hamnat i opposition varit tvungen att rösta mot sånt som han under två i regeringen jobbat för.
På nåt sätt klingar det där konstigt i mina naiva öron.
1) Är det så att han upplever att oppositionen mangrant a priori ska rösta mot regeringen 2) har man sån gruppdisciplin att han skulle ha känt sej tvingad att rösta mot sin övertygelse 3) har han jobbat blint utan egen övertygelse. Låter inte riktigt bra.
Att det sen inte låter riktigt bra att ett parti delas och att utbrytargruppens ministrar sitter kvar i regering trots att de ännu inte ens är ett parti. Precis som om de personligen blivit invalda. Så är det ju inte utan det är deras parti - som de inte längre hör till - som blev regeringsparti. Och en så här kinkig fråga avgjordes av jurister nästan på stående fot. Har nån ens prövat det hela.
Nåväl, det är som det är och intressant blir det att se fortsättningen.
Men att man om man hamnar i opposition skulle rösta mot det man veckan före hade röstat för - det låter vingelskaftigt och farligt. Var ligger grunden till beslut som är avgörande för vårt land? I partidisciplinen/i konstellationen regering -opposition?








lördag 5 augusti 2017

Jag - en mes.

Var på väg på dans till Maxmo ikväll men så imorse bestämde jag att inte. Mesade ur helt enkelt.
Jag vet att jag behöver rycka upp mej och göra nåt annat på lördag kväll än att soffhänga och tyckte att en sommardans i maxmo skulle sitta. Gillar dansmusik och det verkar vara ett lämpligt småmysigt ställe.
Men när jag tänkte rätt på saken och fann att jag inte vet vad som kändes värre - att bli uppbjuden eller att inte bli uppbjuden -ja, då insåg jag att jag inte ska fara. Det där med att bli uppbjuden - det har att göra med att jag helt enkelt är osäker på hur jag skulle klara av att dansa. Otaliga år sen senast, hör till den förlorade generationen som dansade tryckare och disco. Kan alltså inte.
Och dessutom läste jag att serveringsutrymmet troligen är fyllt av pyttipanna-os. Det skulle servaras sånt alltså.
Synd - skulle ha varit skoj och jag minns hur trevligt jag har haft på Maxmodanser förr.




fredag 4 augusti 2017

Ett avslut och en öppning

Var härom dagen med kusin H och sorterade/tog ställning till/tog till vara saker i garaget i mosters hus. Det kändes bra - som ett avslut.
Men det kändes också som en öppning. En öppning av porten till Memory lane. Den stängdes ifjol när det kom oväntade saker in i bilden. På nåt sätt trängde jag allt som hade med moster in i ett hörn. Nu när allt är utrett - också föremålen som skulle tas ställning till - nu öppnades porten och minnena väller över mej. Kände det så starkt när jag gick omkring på gården vid höghuset där hon bodde före Hemmet. Kände det när jag körde genom min älskade barndomsby. Känner det så starkt när jag hanterar de minnessaker som fallit på min lott. Saker jag minns från hennes hem, sänglinne och handdukar med monogram, broderade borddukar som jag minns från min barndom.
Och det är faktiskt så att de minnen som just nu kommer är minnen från barndom och tidig ungdom. Minnen från en tid då både moster och hela föräldragenerationen var i sin krafts dagar. Mina egna minnen av moster - både som en del av vår familj och som en jag umgicks med själv. Och jag är så tacksam.
Och faktiskt - när jag hanterar textilierna så går minnena bortom min egen tid. Jag föreställer mej hur de unga systrarna - mamma, moster I ooch moster M - satt och "brudade sej" - på skullan där de bodde - i krigets skugga. Oro för bröderna vid fronten, oro för vad som skulle hända men säkert också en framtidstro. Jag har fått hjälp med vandringen på den riktigt gamla Memory lane av en väninna till mamma och mostrarna. Tack för det D - som blev min kontakt via Fb.
Det känns gott att vandra på minnenas stig - saknaden är mild. Vemodet finns förstås där - ibland bara vill man få vara i de gamla tiderna igen. Omöjligt så därför får jag bara säja tack.

Bild: Anitas bilder