fredag 28 juli 2017

Tid, gå långsamt!

Har idag mest hela dagen suttit och tackat för gratulationer på Fb. Med ett litet leende på läpparna har jag glatt mej åt varenda en kommentar. Det känns så bra fast jag vet hur enkelt det är att gratta med Fb-s hjälp. Nån har tänkt på mej så mycket att hen har skicket en hälsning. Gillar.
Det känns bra att fylla. Och arrangemangen i år gillar jag speciellt mycket. Igår - på födelsedagsaftonen blev jag uppmärksammad. Strampenlunch med väninnan och sen var vi tillsammans på konsert med mingel. Tack för det. Idag har jag alltså haft möjligheten att stilla mej under min födelsedag och fundera på tidens gång. Och ja - tacka för grattisar.
Det här med att fylla 65. Pensionsålder. Det är ganska många år jag har fått leva. Men det känns inte som om jag skulle vara gammal. Det märks förstås kroppsligt att man inte är nån flicksnärta mera - litet stelhet, krämpor som läkarna har hittat som jag medicinerar för, litet småskavanker här och där - men det är som så perifert. Det som känns som förr är att livet brusar - ja nästan rusar. Eventuellt tycker jag att det rusar snabbare än förr. Och det är nåt jag skulle vilja råda bot på. Vet bara inte hur. Jag skulle vilja att dagarna och timmarna skulle gå långsammare. Jag förstår ju att tiden är begränsad. Rent mänskligt har jag inte enormt många år kvar att leva. Dessutom vet man inte när de kommer - de där diagnoserna som på riktigt påverkar.
Därför hoppas och ber jag att jag ska förstå att ta vara på de dagar som är så fyllda av liv som dagarna känns nu just. Och att jag ska ha krafter att ta hälsomotgångar som eventuellt kommer.
Och nu just - fånga dagen och timmen och försöka känna att min tid är nu. Därför - tid, gå långsamt!


fredag 21 juli 2017

Ernst för alla?

Vi har ju igen en säsong med Sommar med Ernst. Som far runt och planerar (det är mest andra som jobbar) det mest underbara hus vid vattnet.
Men på nåt sätt är jag inte lika engagerad som tidigare. Börjar Bäst före närma sej? Eller är jag bara mätt? Tycker inte ens att de smarriga citaten duggar lika tätt som förr. Men trots det älskar jag ju att se förvandlingen av ett ordinärt hus till något alldeles underart. Och visst älskar jag ännu hans iver och glädje över det han åstadkommer.
Igår kom jag också att tänka på hur han ter sej inför de män som ser på programmet. Dels må de ju vara störda av hur enkelt allt går för honom. Men framför allt - nog må ju en händig handfast karl tycka att han är knapsu! Det var nåt han gjorde igår - nåt hampaband som han knöt fast med såna myskommentarer att jag kan tro att det inte satt i karaöron.
Eller så gör de som jag - tar till sej av goda idéer. Vet nog också kvinnor som inte klarar av honom.
Jag gillar - men skulle gilla ännu mer om han skulle gå tillbaka till det småskaliga som han sysslade med i början då det hela hette Sommartorpet och det faktiskt var ett torp av den storlek som man kände igen. Och då han själv jobbade i sitt anletes svett och inte bara band små läckra hampaknutar.




måndag 17 juli 2017

Hårda villkor och viktiga ben

Som många har märkt har det varit nåt i bostadssvängen igen. Och denna gång ett verkligt unikt boende - en radhusbit på Kaserområdet. Med ortodoxa kyrkan och en park som utsikter. Mycket mycket som är fint. Den hade slunkit genom maskorna i mitt nät för att jag inte har sök på radhus.
Valsat runt huset med olika smakråd under helgen. Gick till mäkleriet imorse för att få svar på frågor och eventuellt beställa visning. "min" mäklare från i fredags är den ende som kan svara på frågor och över huvud taget hantera lägenheten. Man kan ringa honom och avtala visningstid. På hans semester?? Not! Om det är som det låter är det ju helt sjuka arbetsvillkor. Kommer inte att ringa. Dessutom har de två bud på lägenheten redan. Att ge sej in i en sån strid skulle betyda snabba ryck och det klarar jag inte av.
Har dessutom hunnit begrunda och se en hel del saker. Förutom skavanker och annat som jag skulle behöva veta mera om har jag kommit till hur viktiga mina ben - eller snarare B:n är. Badkar/Badrum, Bastu, Balkong, Bioavfallskärl (sånt syntes inte i sopisraden)och ännu ett - Byksnören.
Så om inget drastiskt händer parkerar jag (också) den här boendedrömmen i arkivet. Och det känns bara bra. Nu älskar jag mitt hem ännu mera. Och väntar på nästa frestelse. Vet nu vad den borde vara för att jag ska falla. Tror jag.




Hård bransch

Man kan ju nog tycka att de till storleken små datorerna - plattor och telefoner - är ute och surfar på ett hav som hanterar dem väldigt lättvindigt. Både operativsystemmässigt och appmässigt. Speciellt appmässigt. Plötsligt fungerar en app inte mera - appen har ändrats så den inte går att köra i gammalt operativsystem. Som det som  härom sistens ledde till att jag la en helt bra telefon åt sidan och köpte en ny - en Winphone igen - bara för att Messenger slutade fungera i det operativsystem jag hade - Windows 8.1. Tidigare hade Instagram slutat fungera. Vad är det här? Tar marknadskrafterna inget ansvar alls? Dum fråga.
Härom dagen kom beskedet att Windows 8.1 inte kommer att ha stöd mera. Vad det betyder i praktiken vet jag inte - men låter inte bra. Har numera Windows 10 själv. Och ja - det var ju också intressant - hur hade de utvalts, de Win 8-telefoner som på enkelt sätt kunde få uppgradering till Win 10?
Tänk på motsvarande på datorsidan. Windows XP - urgammalt - stödet skulle upphöra. Men litet till, litet till. Och nu är Vista i tur. Men det går visst långsamt med det också. Som sig bör.
Det ska inte vara så att de billigare småapparaterna ska hanteras som slit- och slängprodukter (inga produkter ska ju det) - det handlar ändå om ganska mycket pengar - och om miljön.
När det gäller appar är ju vi Windowsanvändare luttrade - väldigt magert. Kan ju bara inte acceptera att ett så smart system som Windows för telefoner körs ner! Ja, jag vet varför och jag vet fortsättningen - men jag tycker det är så fel!




torsdag 13 juli 2017

Varför rensa?

Det är trevligt att rensa i trädgårdslandet. Litet meditativt tycker jag (bara det blåser så myggen hålls borta). Idag mediterade jag bla om nyttan av att rensa. Jag undrar nog om det inte mest är en estetisk grej att dra upp vatunarv (säjer inte samma sak om det handlar om ranunkler och nässslor och andra kraftiga otyg). De många narvplantor jag drog upp kan ju inte skada min dill, sallad och persilja när de nu väl har tagit sej. Små rötter. Kan tänka mej att de tom gör nytta fuktiga somrar och täcker den jord som annars skulle bli torr och hård. Idag for jag runt med en kraftsa samtidigt och det må ju vara nyttigt - att luckra. Men annars - det var en estetisk fråga mest tror jag - och det var ju inte illa.
Tänkte också andra tankar.
Note to self - inte potatis i kyrkparken mera - den höga blasten skuggar både det ena och det andra. Noterade att min midsommarros - Finlands vita ros - äntligen håller på att ta sej. Litet gödsel eller gräsklipp ska den få för att vara ännu finare nästa år.  Och - borde försöka få tag i en libsticka - den gamla har tatt slut.
Ja - i förlängningen - hur ska en trädgårdsägare kunna ge upp sin trädgård? Planeringen för följande år och resten av livet är ju i full gång. Befängda tanke att sälja stället! Tanke tänkt idag när allt var så fint och tom huset var gästvänligt och varmt.
Och när man kommer hem med sin skördekorg med alla buketterna inför helgen och fräscha grönsaker och - inte att förglömma - jordgubbar, då är tanken på att ge upp det hela helt befängd. Man får väl vänta och se.

Skördekorg

onsdag 12 juli 2017

Medan vi sover

Lapp på ytterdörren om storstädning av trapporna i vårt höghus. Betyder vaxning av golv - betyder att vi inte ska gå på golven medan de torkar. När jag gick upp såg jag att städerskan var i gång i granntrappan.
Behövde veta när jag kunde ta min mogronpromenad (överklassproblem) så jag tjoade när jag såg henne. Rödbrusig och varm berättade hon att allt är klart - hon har börjat klockan 5 för att ha det klart när folket börjar röra sej. Frågade henne om hon får ta motsvarande ledigt senare idag. O, nej - nio timmars jobb återstår. Anställd - semestertider - vikarier sjuka. Vi kunde bara konstatera att det gäller att ta det lugnt och dricka tillräckligt. Det är ett varmt göra att städa trappor i höghus.
Och vi som bor i huset är glada om städkostnaderna är låga när vi istället borde vara intresserade av att veta om vår duktiga glada städerska har en juste lön.
Det vi kan göra är att visa vår uppskattning när vi ser hur golven nu blänker och hur fräscht det känns.




måndag 10 juli 2017

Du är bra!

Yle har en tid nu efterlyst berättelser om lärare. Namngivna lärare. Berättelser skrivna av före detta elever (studerande säjer vi idag på litet högre stadier). Elever som vill berätta om hur en lärare har påverkat deras liv med att vara - just det, en bra lärare, med allt vad det innebär.
Jag kan tänka mej att nån har kritiserat det - också. Vaddå lärare, varför inte andra yrkesgrupper. Säkert, alla behöver sån här uppmärksamhet. Men jag hejar ändå på det. Lärare är något som alla har haft och har en relation till, en lärare är någon vi känner vid namn, en lärare är någon som man hälsar på också efter avslutad skolgång.
Läste igenom listan igår och blev så glad då jag såg så många kända namn. Yrkesaktiva, pensionerade, tom nån som är avliden. Olika skolstadier, olika delar av vårt land.
Säjer grattis, mina lärarvänner! För det vet vi alla att det här handlar om lärare som varit hängivna, lärare som har bjudit på mer än det den egna utbildningen gav, lärare med ett stort och varmt hjärta och som sett eleverna. Och grattis elever (inkluderar mej själv) som har fått ha fina lärare.
Och förstås - det finns massor med lärare som skulle rymmas in i sammanhanget - ingen har bara "Håxat" skriva.
Heja skolan, du stora administrativa koloss. Som inom dej hyser så många goda människorelationer och så mycken både kunskap och klokskap..
Här kan du läsa om lärare som elever kommer ihåg och har skrivit om.



söndag 9 juli 2017

Skuldkänslor

Valde imorse bort det svettiga tunga gräsklipparbetet på torpet - valde istället cityliv som alldeles strax betyder skönt balkonghäng.
Men - då känner jag en viss skuld. Varför är jag inte på torpet en varm och skön dag? Varför är jag inte där och njuter av irisarna som säkert har slagit ut? Och av schersminen och rosorna som är som bäst nu? Varför njuter jag inte av mitt paradis?
Jo för att jag inte vill! Har hela tiden kluvna känslor för  stället. Vill inte, vill. Vet egentligen inte hur man gör när man är där utan att jobba. Medan B fanns fick jag några underbara vill-stunder där, När vi redde till supé och var över natten. Nu kokar jag knappt kaffe där.
Njuter så av det vackra när jag väl är där. Mellan jobbpassen. Men sen inte. Känner inte glädje vid tanken på att fara dit. Men känner ändå inte att jag är mogen att sälja. Vill ha odlingar.
Överklassproblem- javisst. Och skuldkänslorna försvinner  bara dagen lider. Och gräset finns kvar imorron då jag far ut för att jobba i mitt anletes svett. Och hinner se allt det vackra.



torsdag 6 juli 2017

Det bästa just nu - att rensa ut

Att det kan vara skönt att bli av med saker. Men det vet ni väl redan ni kloka människor som är bra på sånt. För en samlare och tillvaratagare som jag är tröskeln hög. Man kan ju behöva... På senare tid tycker jag ändå att jag har blivit litet bättre på att göra mej av med saker - en nödvändighet.
Och det känns så skönt! Som en börda som har lyfts av.
Nå, nu ska ni inte tro att det är några storverk som utförs här. Det handlar nog om de små stegens sanering. Som det där med en sak ur skrubben varje vecka,
Men inte är det riktigt illa - jag har via Roskalava blivit av med ett modem, mina trådtelefoner, en massa sladdar och högtalare (tom ett par stora "watthögtalare"), plastjulgranen och nu senast idag min samling miniflaskor. Den sistnämnda förstår jag mej inte riktigt på. Jag har aldrig använt nån miniflaska själv och är inte speciellt intresserad av att samla på dem heller. Men massor fanns det. Och det är som med allt annat - nån tänker slänga och jag säjer att jag kan ta. Och Sundomstugan har plats. Så idag var det den som blev ett stort antal flaskor lättare.
Det finns nog en hel del som kan städas bort ännu. Och jag tycks vara på G. I källaren blir fröjd när jag börjar städa in saker i de hyllor som blev tomma. Grejt! Och Roskalava är toppen - bättre att ge bort åt nån än att lägga till nån avfallsstation.