tisdag 27 juni 2017

Sortera näsdukar

Det kan väl passa som ett led i annat sorterande. Och också för att inte "hinna" med källarskrubben idag. Där måste man ju tänka och ta ställning.
När det gällde näsdukarna var det bara att njuta. De är ju så  vackra!
Det fanns sådana som hörde till en serie. De som hade en pastellfärgad kant runt. Någon hade ett monogram. Tänk er det - att brodera monogram på sin näsduk!




Där fanns de som hade vackra broderier - någon näsduk var av sidentyg.






Vackra blombroderier fanns det också





En enda fanns kvar av barndomens näsdukar -"gubbanäsduka". De övriga har jag säkert gett bort.




Jag vet att jag också har eller har haft näsdukar med handvirkad spetskant. "Det perfekta handarbetet för stranden" som jag läste i en gammal damtidning.
Och sen ska vi inte glömma de stora karanäsdukarna som jag har efter pappa. De håller på att ta slut för det är dem jag använder mest.
Ja, jag hör till det säkert  utdöende släkte som använder tygnäsdukar. I ur och i skur.
Men du - när sorterade du dina näsdukar senast? Använder du dem?
Intressant kulturhistoria finns i min lilla näsdukslåda. Jag tycker om att lyfta fram den.




Hjärngympa

Jag spelar inte dataspel. Har försökt men aldrig lyckats se nån mening med det. Fast jag vet att det finns helt vettiga som tränar upp allt möjligt. Men inte för mej.
I min barndom/ungdom la jag patiens (som av nån anledning betraktades som litet syndigt) men så inte mera. Och speciellt inte på dator eller platta.
Två spel spelar jag dock på platta/telefon. Det ena är Wordfeud - ett slags digitalt Alfapet (som jag aldrig har spelat) och det andra är Crossboss - ett slags tvåmanskorsordslösande.
De här båda har förutom klurighetspoängen också en viss social bit, fast jag sällan chattar med medspelarna. På nåt sätt en hälsning. Och, faktiskt, litet också av hur mår du, har inte sett dej spela på ett tag. Och så upplever jag att jag sysslar med hjärngympa. Vet inte hur lyckat det är att sluta dagen med slika övningar men då det känns så skönt att lägga huvudet på kudden och ta fram plattan och klura ut några ord.
Förutom de här spelen så löser jag korsord. Har en hel hängmapp full med sparade kryss - många av gammal god årgång. Finns alltid ett kryss till hands.
Minns att jag var glad när jag i tidningar jag fick av min mamma såg att hon hade löst korsord. Handstilen blev litet darrig med åren men jag tänkte att så länge hon löser har hon livsglädje och klar hjärna.
Och nu höll jag på att glömma Sudoku som jag löser nästan varje dag. Vasabladets och andra tidningars.
För mej är det här lösandet och tävlandet också ett tecken på att jag har tid - och såna tecken vill jag se.





söndag 18 juni 2017

God natt - not

Jag vet ju att det är farligt att inte släcka lampan före läggdagset. Men ändå gjorde jag det igår. Och det gick inte alls bra. Sömnen bara inte kom.
Jag låg på spikmatta, tog flisor av insomningspillren, tog flisor av huvudvärkspillren (huvudvärken kom istället för sömnen). Klockan två var jag uppe och åt. Det var otroligt vackert med den vita syrenen i skymningen - eller var det gryningen.
Ställde väckarklockan på åtta - har ganska tidig start. Lyckades så småningom somna men inte behövdes väckarklockan. Nejdå, jag vaknade sextiden.
Nu har jag ställt och packat inför dambjudningen på torpet. Planerat om klädseln. Det regnar.




måndag 12 juni 2017

Aktivitetshanteraren

Så heter en del av min dator. Den berättar vad som är på gång. Avstannar den så är väl min dator inte längre igång.
Antar att det är lika med den del av mitt hushåll som kunde kallas aktivitetshanteraren - det lilla tambursbordet. Som nästan alltid är belamrat med lapar, grejor på väg nånstans och annat smått och gått. En nyckel som finns hos mej för säkerhets skull, böcker på väg till sin ägare, kvittenser som ska lämnas in, en viktig sten, komihåglappar av olika slag. Bara för att nämna några exempel.
Jag har länge tänkt att det bästa skulle vara om det lilla bordet skulle vara tomt men kom fram till att det är bäst när det finns något där för det  betyder att jag är mitt i det brusande livet - jag är igång så länge min aktivitetshanterare inte är tom. Inte nån längre tid i alla fall.




måndag 5 juni 2017

Rösta!

Är du fyllda 18 år och hör till Vasa svenska församling? Då vill jag uppmana dej - gå och rösta! Här hittar du allt du behöver veta om valet. Idag börjar föhandsröstningen och på den egentliga valdagen den 11.6 stängs röstningslokalen klockan 20.
Jag hoppas verkligen att röstningsprocenten blir hög - att församlingsmedlemmarna utnyttjar sin rätt att påverka. Och jag vill mena att ett kyrkoherdeval inte är viktigt enbart för dem som är kyrkaktiva. Var och en av oss - ja tom de Vasabor som inte hör till kyrkan - påverkas av vem som är kyrkoherde. I vår lilla stad är kyrkoherden en synlig person - både i andliga och världsliga sammanhang. Kyrkan är mitt ibland oss och kyrkoherden är navet inom församlingen.
Så - ni röstberättigade - ta ställning och gå och rösta!



söndag 4 juni 2017

Polistwitter

Jag blev litet fundersam när jag läste att polisen skulle twittra hela dimissionskvällen - ända till långt in på småtimmarna. Ska vi nu sitta och gotta oss och förfasa oss natten lång - vi som inte är där ute och ställer till det?
Men jag tror nog det var en bra sak. Jag tror det var bra för föräldrar att läsa vad som händer runt om i landskapet. Och jag tror nog att jag skulle fara ut för att ta en titt om jag som förälder skulle läsa om stora slagsmål i Skolparken i Jeppis. Är mitt barn där? Är mitt barn rent av inblandat? Och skulle jag läsa om fylleri i Hoviska i Vasa - ja då skulle jag åtminstone se till att vara vaken när mitt barn kommer hem. Och förmodligen ta en diskussion om kvällslivet vid stranden. Speciellt om jag skulle vara så blåögd att jag lever i tron att det är vanlig picknick på gång. Och läser jag direkt om knark i Malax - då tror jag.
Sen kan man ju som vanlig medborgare fundera över att det är så i vårt samhälle att en stor poliskår hålls sysselsatt med att reda upp fyllesaker - också gällande minderåriga. Som ju i princip inte borde få tag i alkohol. Du langar väl inte?
Nu twittrades det inte bara om ungdomar som firade examen. Och speciellt allvarliga saker hände inte. Var själv på promenad längs stranden och det såg lugnt och mysigt ut - massor med folk. Det som igen i år gladde var den mängd vuxna som fanns i vimlet. Med varmkorv, med saft, med vuxenögon.
Och som sagt - hoppas det fanns vuxenögon som såg ungdomen som kom hem på natten. Och att man hemma vågar ta diskussion och att vuxna inte langar åt sina barn. Kanske nån fick sej en tankeställare av att läsa twittrandet.
Det SKA gå. Rapporter visar att ungdomar dricker mindre och beter sej bättre än för ett tag sen. Låt oss rida på den vågen.