fredag 28 april 2017

Det är dags

Det är dags igen. Tiggarna syns i gatubilden. Idag då jag gick från stan satt hon där utanför Citymarket. Hopkrupen och invirad. Den lilla kvinnan med den bedjande blicken. Med något kärl hon samlar pengar i. Det är inte alls varmt.
Och det gör lika ont i mej som alltid. Och ändå ger jag inga slantar åt henne. Men hon finns kvar i mina tankar. Troligen rumänsk kvinna. Men som förr frågar jag mej hur det hela hänger ihop. En fattig kvinna från Rumänien kommer till Finland, lång och dyr resa. Det hon får under en dag på gatan utanför Citymarket kan nog inte vara mycket. Åtminstone inte med våra mått mätt. Får hon ens till mat för dagen? Och var sover hon? Har hon en "chef" som ordnar det praktiska? Är hen missnöjd om hon inte har samlat in tillräckligt? Fryser hon? Är hon hungrig? Blir hon kissnödig där på den kalla marken? Jag kan inte föreställa mej att hon vågar sej in till det upplysta varuhuset dår toan finns. Och gratis mat i form av smakprover.
För någon dag sedan satt det en man hopkrupen på samma ställe. Känns nästan ännu jobbigare på nåt sätt. Att en man som i sin egen kultur antagligen borde vara familjens överhuvud blir tvungen att förnedra sej så.
Jag undrar så vad man borde göra. Och det gör mången ann också. Tycks vara svårt att komma till någon lösning. Kanske man borde ge henne mat där hon sitter. Energi och omtanke.
Jag log mot henne och försökte få min blick att säja "I raise you up" - vi är båda människor fast jag susar förbi med min dramat fylld med veckoslutsinköpen och du sitter där på marken.
Kanske nån känner till sanningen om tiggarna - jag gör det inte. Men vilken den än är borde ingen behöva leva på det sättet.




onsdag 26 april 2017

Finsmakare

Sittande i en länstol med en god kakao på däckbyteriet kunde jag inte låta bli att åhöra diskussioner mellan (manliga) däckköpare och den duktiga försäljaren. Vilka detaljfunderingar, vilka diskussioner om testresultat, märken och en massa saker som jag inte tog till mej. Nästan som när en vinkännare talar om viner. Måste det vara så där invecklat eller låtsas de bara? Visar vad de kan och känner sej bekräftade när de får gensvar.
Frågade däckbytesställets ägare. De sa båda att det nog är värt att fundera på och kan vara knepigt att välja. Men tröstade mej med att jag inte lever farligt trots att jag över huvud taget inte följer med vilka däck som är innedäck idag. De ger mej råd och dem kan jag lita på. Okej då.
Jag tycker ju om alla viner också - utan att fundera dess vidare.





lördag 22 april 2017

Bebisar och Bebisen

Jag har haft många bebisar runt mej den senaste tiden. Först lille V i grannlägenheten. Han syns mer och mer i gårdsbilden nu sen han är en stor pojke som gillar att sopa asfalt. Sen har jag varje måndag i samband med datastödet träffat ett helt gäng små människor. De har varit på nåt föräldra-barncafé just före oss och det är ett myller av föräldrar och barn. Barn som ska kläs på, barn som ännu ska ha litet mat. Barn som kryper och springer och bara är gudomliga. En extra bonus är att deras föräldrar i många fall är mina elever från förr.
Men i torsdags kom det närmare. Då blev jag gammelfaster. Min brors äldsta och hennes man fick ett flickebarn. Jag hade inte trott att det skulle kännas så speciellt. Men när jag såg bilden av det nya livet - en bild som för övrigt är den vackraste bebisbild jag har sett - då kände jag hur fint det var att en ny släkting hade blivit född. Jag kunde bara ana hur det kändes för de nya föräldrarna och de nya mor- och farföräldrarna.
Den kvällen lyckades tankarna på den nya bebisen förjaga alla röriga tankar i mej. Det blev så rent och klart. Inför ett sådant under som en ny levande varelse förbleknar allt annat.
Välkommen till världen, du lilla knyte. Du är älskad. Hälsningar från gammelfaster som inte kan se sej mätt på bilden av dej. Så rofylld, så ren.



fredag 21 april 2017

Dr Bate (inte Bates) - Äktenskapsvägledare del 2 (Äktenskapstycke)

Har nu läst igenom hela boken och tänkte plocka ut några godbitar. Det här med onani tycks nog vara en stötesten för den gode doktorn - och det finns massor med verkligt kufiska saker på det temat. Men jag tror vi fick tillräckligt av det redan så jag tänker fokusera på äktenskapstycke och så får det vara nog för den här gången.Kan nog hända att det kommer upp nåt citat senare också men nu bara detta.
Äktenskapstycke:
"En melankolisk man skulle gifta sig med en qvinna av eldigt temperament, eller omvändt; ty det är ett bekant förhållande, att enformighet utan omvexling är tröttande"
"Storvuxna män finna för det mesta intet behag i stora fruntimmer och om sådana gifta sig med hvarandra, blifver äktenskapet vanligen mindre lyckligt"
"En förbindelse mellan personer, som hafva anlag för fetma, eller giftermål mellan dvergar, borde icke få äga rum, då dessa ej kunna föra något lyckligt lif"
"Korpulenta föräldrar föda vanligen klumpiga, oformliga barn"
"Ingen person med låg panna borde någonsin gifta sig med en person, hvars panna är lika beskaffad; ty deras afkomlingar blifva antagligen vansinniga eller idioter"
"För att bilda ett vackert par, borde qvinnan vara ungefär tre tum mindre än mannen"
"Breda och stora höfter hos mannen äro en vanskaplighet och bevisa svaghet i könsorganernas funktioner"
"Nacken borde vara något kortare hos mannen än hos hans hustru, och hafva en fyllig rundning så att den omsluter halsen"
"Ryggen på en qvinna borde vara mer hvälvd än på en man"
" Alla dessa delar skulle täckas af tillräckligt tjockt  kött, så att musklerna ej för tydligt framträda"
"Unga fruar, som äro omåttligt feta,äro vanligtvis likgiltiga för samlag och understundom ofruktsamma"
"En qvinna som går i marschtakt, har stora och breda höfter och välutveckladt bäckenben"
"Ett fruntimmer med svarta ögon och anlag för lungsot borde gifta sig med en man med blå ögon"
"Den rätta åldern att gifta sig för män är tjugufem till trettio år och för qvinnor nitton till tjugufem"
"De rika blir förr mogna för äktenskapet än de fattiga"
"Det är en pligt för varje frisk person att gifta sig för att bidraga till menniskoslägtets förökelse"
"Fruntimmer blifva genom olycklig kärlek vanligtvis melankoliska; män förlora vanligtvis förståndet"

Säjer än en gång - tack och lov att livet och kärleken förmodligen fick ha sin gång - trots dr Bate.Och trots hans löften om bot och hjälp men en "tillförsäkran om den strängaste tystlåtenhet"


Dr. Bates - Äktenskapsvägledare del 1 (Äktenskapet, Könsorganen, Onani eller sjelfbefläckelse)

De som är vänner med mej på Fb har redan noterat att jag fyndade på bibban härom dagen. I byteshyllan fanns en bok som jag bara inte kunde låta bli. Dr. Bate - Äktenskapsvägledare för gifta och ogifta af båda könen, tryckår 1892 (finns faktiskt på nätet på engelska - här).
Och vad jag uppfattar är det en bok skriven i seriöst syfte. Idag känns den ju som humor och hån.
Det berättas om Bates att han är en pålitlig läkare, etablerad sedan 1861, har ett kontor för rådfrågning angående "hemliga och kroniska sjukdomar".
Tänkte ni skulle få följa med mej på färden genom boken. Vet inte själv vart det barkar under kapitlens gång. Har bara läst de första -  Äktenskapet, Könsorganen och  Onani eller sjelfbefläckelse.
Äktenskapet: Många män gifter sig inte förrän de nått medelåldern, "kanhända efter en i oregelbundet, vildt och liderligt lif förspilld ungdom - och kanhända sedan de åsamkat sig frön till sjukdom och oförmåga". Det är illa ty "ingen man blir så lätt svartsjuk som den, hvars hustru är otillfredsställd". "Vi råda hvar och en som tänker gifta sih, att först låta undersöka sig af en kompetent läkare, om han är i stånd att fullgöra sina äktenskapliga åligganden till den andra hälftens belåtenhet",
Könsorganen: "Äktenskapet förlänger livet" Dr Hufeland, en brömd tysk läkare, säger "Jag känner intet enda fall der en ogift nått en hög ålder". Men "den köttsliga, otyglade, passionerad kärleken förtorkar våra kroppars merg". Om bruk av starka drycker:  "...en drucken man lägrade en drucken qvinna och resultatet blef en idiot, en fånig stackars varelse" "Ett öfvermått af könsumgänge kan medföra ofruktsamhet"
"De som nåttmogen ålder, de som av naturen blifvit utrustade med en frisk kropp och ej behöfva frukta några ärftliga sjukdomar, såsom skrofler, vansinne, tvinsot, podager mm, äro färdiga till äktenskap". Skrofler vet jag inte vad det är men podager - det är väl gikt??
Sen blir den gode Dr Bate rasbiolog. " Det vore önskligt, att endast den med kroppsliga företräden utrustade finge ingå äktenskap".
"En yngling som äktar en gammal person är en narr" "Den unga flicka som äktar en gammal man är enligt min åsigt inte bättre än en af kyrkan bannlyst sköka"
Om sjelfbefläckelse. "Hvilka förfärliga följder har ej detta vampyrartade, ljusskygga odjur åstadkommit!"  "En ovana så förskräcklig i sina följder att alla andra sjukdomar, ja, till och med krigets fasor, pest och hungersnöd äro af försvinnande betydelse i jemförelse med detta oskick."
"En onanists barn äro för det mesta alltid af svag kroppsbeskaffenhet"
"Understundom kan ääfven inträffa att testiklarne förlorar sin form, blifva oregelbundna ooch intaga orätt ställning - understundom förlänga sig och då aftaga i vigt." Det ni, onanister!
" ...ungefär hälften av dårhusens innevånare ditförts genom följderna av denna förderfliga vana."
Den unge onanisten " blifver tillbakadragen och melankolisk, hans andliga förmögenheter dö helt och hållet bort, och han finner ej mera någon tröst i religionen och de ädla, till himlen upplyftande fröjder"
Självbefläckelse hos det kvinnliga könet åstadkommer ofta " förskräckligare verkningar än hos mannen - ofruktsamhet, olyckliga förlssningar, mindre vetande  barn och förderfvad familjelycka; dess följder äro alltid oundvkliga".
Det gäller att som förälder se efter vad flickor gör när de är tillsammans - eftersom de ofta "utöfva denna last i sällskap med hvarandra medan gossar mycker mera sällan synda tillsammans"

Detta ett sammandrag av de tre första kapitlen. Tyvärr blir det ju lösryckt med citat härfirån och därifrån.
Nu vet jag inte vilken auktoritet Dr Bate har varit men man får ju hoppas och tro att en bok på den tiden inte hade så stor spridning. Vilket skuldbeläggande, vilken diskriminering, vilka slutsatser!


tisdag 18 april 2017

Pendelsvängning?

Var och varannan i min bekantskapskrets/på Facebook tycks vara sysselsatt med det jag själv också håller på med - att rensa bland sakerna i hemmet. Både kläder och prylar. Och diskuterar hur man på bästa sätt ska göra sej av med det man inte skall ha mera.
Det är väl ganska logiskt att man med åren börjar inse att man har samlat på sej alltför mycket. En del av bekantingarna flyttar  - till mindre. Och då är det ju ett måste.
Men det som är intressant att jag upplever detsamma hos unga människor. Vill inte ha, har tillräckligt, behöver inte. Är det nu så att de har levt i sånt välstånd att de inte lika begärligt som min generation vill ha mera? Är det så att vi äntligen har kommit från bristtraumat från kriget. Ni vet - bäst att spara - man kan behöva det.
Tror jag själv också är på väg att hänga med i pendelsvängningen (ingen självklarhet trots att jag hör till de äldre).
När jag hade mina ängerangripna kläder klarade jag bra av att kasta dem. När jag härom dagen hade sönder en dyr glaspryl klarade jag av att säja tja, sånt händer.
Men det har ju att göra med att det finns att ta av - ersättande kläder, två likadana glasprylar finns kvar. Usch vilket överflöd. Men vi är på gång - också de största hamstrarna av oss. Idag rensade jag ut flera böcker. De får ta plats på bibbans bytesbord. Luft och ljus!



Det rings upp

Det är nog på många sätt bra att olika instanser ringer upp. Jag slipper hänga i köer. Jag slipper betala dyra samtal till servicenummer.
Men - nog är det störande också. Då det inte rings på utsatt tid. Och man behöver ha telefonen på. trots att man kanska är någonstans där det inte är lämpligt att ens svara.
I torsdags väntade jag hela dagen på ett samtal från försäkringsbolaget. Det kom aldrig. Imorse ringde jag och påpekade. Och då ringdes det upp ganska omedelbart efter. Imorgon väntar jag samtal av min läkare. Det kan dra ut på tiden innan det kommer trots att jag har tid 12.55. Tom så att de i växeln påpekar att det inte är någon tid att lita på. Tack och lov har jag möjlighet att ha på telefonen.
Jag har också läst att min HVC-växel ska införa samma system. Så nästa gång jag ska  beställa ringtid till min läkare ska jag först vänta på den ringtid jag får till den i växeln som ska ge mej tiden.
Säkert bra på många sätt. Och det kan hända att det bara är mitt problem. Känner mej inte ledig när jag går och väntar på ett samtal.


tisdag 11 april 2017

Mer än en arbetsdag

Satt i år igen i valnämnd. En intressant och trevlig uppgift men nog är det en ansträngande dag!
Man börjar i ottan och är på plats hela tiden röstningen pågår - med matpaus(er). Ett enkelt arbete men man ska nog hela tiden vara alert. Tack och lov för datorregistreringen av de röstande - det går så enkelt. Speciellt om man har tillgång till streck-koder på id-bevisen.
Och människorna är glada och trevliga. Vi fick faktiskt också beröm för att vi var så glada.
Några mindre glada personer mötte vi - någon som var på fel röstningsställe - jag har ju flyttat för länge sedan, någon som kände sej kränkt när den inte fick rösta genom att legitimera sej med sitt valkort - eikö minuun luoteta? Det kändes inte så bra.
Men annars var det god och glad stämning. Och datorerna fungerade. Kändes litet kusligt när det inmatade resultatet for iväg så där bara och man tömde datorerna och stängde ner.
Men sen - när man redan hade varit igång typ 12 timmar - då skulle man börja räkna röster. Det är nog ganska obarmhärtigt kan man tycka - men det är väl nog det enda raka. De som är inne i systemet fortsätter - med hjälp av reserver.
Också det ett noggrant jobb. Och när det inte alla gånger går som på Strömsö ska det tänkas. Hela tiden ska det tänkas. Och bokföras och skrivas in rätt uppgifter. Det tog dessutom ovanligt länge för oss den här gången. Gällde att inte bli stressad.
Måste nog säja att jag var slut när jag kom hem. Så slut att jag inte fick sömn. Vad jag än testade med. Kändes av igår ännu. En orsak till det är nog att jag kom hem till ett tomt hem med min trötta skalle. Som så skulle ha behövt få tömmas. Tillsammans med nån som bara skulle ha lyssnat. Litet debriefing skulle ha varit på sin plats. Så - det var nog mer än en arbetsdag. Tog två dagar.





torsdag 6 april 2017

Känsla för en telefon

Kan man ha det? Känsla för en telefon. Ett dött föremål. Jo det verkar som om åtminstone jag skulle kunna.
Jag blev så lessen när jag inte längre kunde använa Messenger-appen på min Lumiatelefon. För att den inte kan uppgraderas till Windows 10. Måste alltså använda den via webben och det blev ohållbart. Klumpigt.
Ungefär samtidigt blev jag av med min trevliga CrossBoss-app på plattan - plus att jag tyckte jag kunde behöva en större platta.
Eller behövde jag? Skulle det istället bli en ny stor telefon som skulle fungera som platta samtidigt? Systemet skulle då vara Android.
Men Lumia och Windows då? Som jag älskar så! Och som är på utgående.
Det blev det sista som vann. Operation rädda Lumia vidtog. Chattade med en gosse på Elisa imorse och han reserverade en Lumia 650 åt mej. Var just efter den och betalade det kraftigt rabatterade priset 99 e. Vacker och vit. Och via mitt Microsoftkonto fick jag allt från den gamla överfört. Tom den knepiga Netikka-mailen. Fick en kamera med blixt och en frontkamera. Och förstås - ett större RAM- minne. Och Windows 10. Och Messenger. Som jag tycker jobbar långsamt i starten. Men det är Messenger - och det är ju den vägen jag lever i kontakt med folk. Den gamla kortlösa får vara en minihemdator om ingen vill överta den.
Not: Den service jag fick på Elisa var så undermålig att jag såg mej omkring efter ett ställe att uttrycka mitt missnöje när jag gick ut. Fanns inget sånt. Den som betjänade mej borde ha fått underkänt i kundebetjäningsprovet. Men telefonen är min!
Och CrossBossen då? Jo den spelar jag på en avlagd Androidtelefon utan simkort.




onsdag 5 april 2017

Som igår - eller nästan idag

Av olika orsaker är just nu tankarna kring B:s sjukdom och död väldigt på ytan. Och som extra förstärkning öppnade jag Fb-chatten vi hade den sista tiden. Vet inte varför -har inte gjort det förr. Kanske jag bara var mogen.
Och det var ju som att höra honom tala. Små vardagliga, gulliga saker chattade vi om. Tom så att chatten ibland gick mellan arbetsrummet och sovrummet. Det var så skoj att skämta med Fb-chattande på den tiden.
Och visst var det fint att läsa att han ännu på slutet kunde uttrycka sin glädje över att jag hade fått tag i böckling i Sundom.
Och visst var det bra att läsa precis hur det var. Med tiden kommer man ju att glömma vissa bitar av den tiden.
Men det där vardagsnära småpratet gick så under skinnet! Och spelade så på sorgesträngen. Fast jag är så glad att se svart på vitt att det fanns kraft och normalt liv fast vi var så i vår bubbla. Och det kom till mej som om det skulle ha varit idag. Och det är det ju nästan - bara 5 år sedan.


tisdag 4 april 2017

Vad är valhemlighet egentligen?

"Det är inte mot lagen att göra som Matti Vahtera (Sannf) gjort. Men det är inte korrekt"
Så säjer valdirektör Arto Jääskeläinen om kandidatens tilltag att i ett valbås ta en bild av en tändsticksask med sitt foto tillsammans med en tom valblankett. Det har varit praxis - inget fotograferande i valbåset. Jag kan komma på fler orsaker till att det är så - i valhemlighetens namn.
Men den motivering som fanns i nätversionen (inte i papperstidningen) - nämligen 
"Det är skillnad på att tala om vem man röstat på och att föreviga siffran på bild. När man pratar om det behöver det inte vara sanning, men har man en bild röjer man definitivt valhemligheten" - den köper jag inte.
Valhemlighet må väl vara att ingen ska få reda på vem jag röstar på om jag inte själv vill avslöja det. Inte med hot, inte med smygfotografering eller nåt annat.
Men om jag själv vill berätta det så är det väl min ensak. Jag kan berätta det på heder och samvete, med fingrar på bibeln eller på nåt annat sätt som gör det lika trovärdigt som att fotografera det nummer jag har skrivit på lappen.
Och det kan väl inte vara ett brott mot valhemligheten - om jag själv avslöjar vem jag röstar på. Det har jag själv ju i praktiken redan gjort.


Rödklottret är mitt