torsdag 9 mars 2017

Uggleutfärd

Uggleutfärd i nattmörkret. Det har jag länge velat vara med om. Igår var en dylik utannonserad av Ostrobotnia Australis. Och jag fick en kväll jag kommer att minnas.
Det hela började med en föreläsning i klubblokalen. Intressant men jag får nog repeterar - det var så många arter och många hoanden. Tex här kan man både läsa och lyssna.
Jag valde ett utfärdsmål där det skulle vandras i skog. I Naturaområdet i Risö närmare bestämt.
Dit for vi - tre män, en pojke och jag. Till en sagoskog med mjuk vit snö överallt. En skog som trots mörkret var ljus tack vare snön. Vi behövde inte pannlampa för att se. Annat än när vi skulle betrakta något spår i snön. Spår som ofta pojken gjorde oss uppmärksamma på. Då lyste vi och stannade upp och filosoferade över vart de var på väg och varifrån de kom, de smågnagare och rävar som satt spår i snön. 
Mina medvandrare var väldigt naturkunniga och läste högt i den naturbok vi hade hamnat mitt i.
Vi gick längs upptrampade/uppkörda stigar. Med jämna mellanrum stannade vi upp och lyssnade efter ugglehoanden. Där stod vi stilla och tyst, tre män, en pojke och jag. Jag upplevde en så stark andakt varje gång vi stannade. Vi stod i ett naturens tempel. I ett skede lystes vår vandring upp av månen.
En gång träffade vi på människor - pojkar som testade snöskoterkörning på skogsvägarna. Helt underligt med ljud och lukter mitt i det rena.
I övrigt var det bara vårt småprat som hördes. Och mellan det - en kompakt tystnad. För det var så här att vi inte hörde en enda uggla.
Men vi fick en underbar kväll i naturen - tre män, en pojke och jag.

Bild från nätet - men så här såg det ut



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar