Samla sömntimmar

Man har ju läst hur viktigt det är att sova tillräckligt. Jag sover inte tillräckligt. Undrar när jag har gjort det. Men jag fungerar trots det. Jag fungerade också medan jag jobbade. Och kände mej inte ens trött.
Men jag har ändå bestämt att jag ska satsa på sömnen. Allt jag bara kan. För jag märker nog en skillnad. Jag känner en lätthet - som väl inte går att förklara ens - om jag har sovit litet mer än jag brukar. Och jag har dessutom kommit till att det inte är så viktigt att sova allt i ett sjok.
Vaknar jag klockan 4 och så småningom läser tidningen - ja, då går det att somna om. Och jag lyckas faktiskt ganska ofta. Ibland får jag muta magen med en smarrig smörgås men sen brukar det fungera. Och det fungerar eftersom ingen klocka ringer på morgonen
Sen har jag lärt mej att min rytm är viktig. Jag ska släcka senast 23. Och jag ska varva ner med en riktig pappersbok innan jag släcker.
Att sova en snutt på dagen räknas också in. Det skulle jag gärna sätta i system men det finns liksom inte riktigt rum för det. Bara på veckosluten.
Och ja, den enorma mängd frisk luft jag får varje dag - den måste ju vara till hjälp.
Det där att få betablockerare visade sej vara väldigt lyckat. De fungerar riktigt bra där de finns i burken i köket. I början tog jag av dem - mätte tryck och puls och de var normala. Sen lät jag bli att ta och mätte tryck och puls och de var normala. På den vägen är jag nu. Och man behöver inte alltid veta varför saker fungerar.
Sen tror jag det är lugnande att veta att varje "känning av hjärtat" inte betyder högt tryck eller hög puls. Det har jag ju kunnat mäta.
Alltså - allt fokus på sovandet. Och jag upplever att det lyckas mer och mer. Utan insomningshjälp.