onsdag 22 mars 2017

Nätdejting

Såg imorse ett program i serien Prisma. Om nätdejting. Programmet var brittiskt eller amerikanskt och man försökte testa algoritmerna som ligger bakom matchandet på nätdejtingsajter. Man kom väl fram till att matchandet kan vara en god start.
Och mina tankar gick till det faktum att jag också gärna skulle vilja. Träffa nån. Som skulle säja "du och jag" till mej. Det var ju så här att det var så gott att vara tvåsam med B att jag gärna skulle vilja uppleva det på nytt.
Jag har massor med kontakter och vänner. Och faktiskt också en del manliga vänner som jag är förtrolig med. Men ingen som säjer "Du och jag".
Jag gör nog inte speciellt mycket för att träffa nån heller. De ringer ju som bekant inte på dörren. Och jag vill inte sitta på krogen. Dans? Nja.
I princip tror jag ju på att man kan träffas var som helst. Men sannolikheten är så liten. Att "Mannen med hunden" ska komma emot på min morronpromenad. Att "Han i kassakön" ska råka finnas där just när jag är där. Och med åren blir det glest med dem man träffar ute i jobbsammanhang. De har precis som jag själv pensionerat sej och gått hem. Men de finns ju där någonstans.
Facebook då? Javisst - men i så fall nån som man kommer i kontakt med via bekanta. Eller via nån grupp. Men hur sker det? Jag kommer INTE att göra som de snygga militärerna från utlandet som söker kontakt med mej för att de tycker jag ser stilig ut.
Men nätdejtandet då? Hur skulle man våga gå in i ett sånt maskineri? Känner man sej utsatt? Jag skulle klara av om ingen skulle söka kontakt men tycker det skulle vara jobbigt att säja nej till nån som söker kontakt. Speciellt om man har träffats. För jag antar att sånt måste hända. Man kan ju inte passa med alla.
Kollade efter programmet två sidor för att se vad de vill veta om mej. Den första - kontakten.fi - ville veta mitt stjärntecken. Alltså seriöst!!! Den andra - var det nu match.com - skickade nästan genast ut en chattare som frågade o jag behöver hjälp. Klickade diskret på Stäng. Sen också - om man registrerar sej så har jag förstått att det kan vara trixigt att komma sej ut. Och så kan det börja komma räkningar.
Och sen en sak - finns det över huvud taget 60+ -män på dejtingsidor?
Ja hoho - såna tankar fick jag efter programmet.
Och jag vet ju att jag har många bekanta som har varit inne på dejtingsidor - och många bekanta som har träffat sin partner den vägen. Snälla - ge en novis litet råd i detta grannlaga ärende. Kanske som personligt meddelande om det känns att det blir för privat.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar