Fiilis

Kände mej i det närmaste endorfinstinn då jag körde hem från det tillfälliga stuudentskrivningsövervakningsjobbet idag. Man hade jobbat och det var fredag. Det här resulterade i att jag var på mitt bästa och mest utåtriktade humör och bemöttes därefter. På Hongkong, på bensinstationen och på Lidl. Överallt ljuvliga mänskokontakter. Hongkonghjälpen lyfte glatt in min kalksäck i bilen. Och trevlighelgtjoanden på alla ställen. Som sagt - som man sår får man skörda.
Och det som gav endorfinerna förutom att det var fredagefterjobb då?
Jo att komma in min vana skolmiljö som avslappnad pensionär. Träffa kollegerna. Och konstatera att de nog är viktiga personer för mej. Kramar och goda samtal och människokontakter blev resultatet. Det var vi en gång och på nåt sätt är det ännu vi.
Själva vakttillfället där jag fick uppleva digital studentexamen för första gången. Allt gick så smidigt och det var så naturligt för de unga att skriva på dator. Och hur annars.
Och att filosofera över dem som satt där. Det som jag hann göra i måndags också under mina pass på "vanlig" skrivning. Allvarsamma och målmedvetna satt de där och skrev. Och så vuxna och vettiga att möta. Trots att jag var en utomstående. Nåja - jag har ju träffat dem när de var ettor. Gullungarna!
Det är meningsfullt att ha haft en arbetsplats som man gärna återvänder till!
Och dessutom var det fredag kvar när jag kom hem.