tisdag 28 februari 2017

Bortskämd

Såtillvida är jag en riktig pensionär att jag inte kan göra så många saker på en dag. Eller det tror jag åtminstone. Om det är bokade saker så går det nog men sånt där som jag ska bestämma själv blir ofta bortvalt.
Tex idag ska jag på ett möte 16.30. Och trots att det fanns flera tomma timmar på eftermiddagen kunde jag inte dra igårn med rensning av köksavloppet. Trodde jag.
Och dessutom måste jag klä mej i utekläder innan jag gick till mötet - jag måste ju få mej köpt en fastlagsbulle dagen till ära. Så absolut ingen tid för smutjobb som rörensning.
Och det där med att klä sej för att gå ut - nämen det gör jag väl inte om jag inte annars har nåt ärende ut. Det betyder att kyl och frys ska fyllas på riktigt de gånger jag kommer mej till butiken - annars kan det bli knapert.
Ja huj huj - när man jobbade var man på g alla dagar - och handlade på hemvägen.
Hjälp vilket lyxliv man lever. Skönt. Myskläder eller sportkläder - det är vad som gäller mellan de bokade tillfällena. Och gott om soffhängspace mellan aktiviteterna.



Lånad bild



lördag 25 februari 2017

Stackars Gud, stackars kyrkan

Den 1 mars 2017. Ett viktigt datum för par av samma kön. Då får de ingå äktenskap. Då blir de jämställda med heterosexuella par. Äntligen.
Tyvärr får de inte vigas den kyrka jag kallar min. De får inte ens bli välsignade.
Debatten går het.
Prästers åsikter vädras. Kommer du att obstruera mot de bestämmelser som nu råder? Kommer du att viga om bestämmelserna ändras av kyrkomötet? Bör kyrkan avsäga sej vigselrätten?
På Facebook och i insändare vädrar folk sina åsikter. Det är ofta väldigt bestämda åsikter på bägge sidor. Och det verkar som man skulle vara nästan helt oemottaglig för "motståndarsidans" åsikter. Trots att det handlar om goda människor med goda avsikter på bägge sidor. Och det är klart - det är inget rationellt det handlar om utan om människors övertygelse.
Det är så förfärligt att det här slår en kil mellan människor och nästan hotar splittra kyrkan. Kyrkan som vill så gott och som representerar en Gud som är kärleken.
Och mellan slagsbultarna finns de som det handlar om - de som bara älskar varandra och vill få sitt förbund befäst via kyrkan. Själv kan jag inte förstå att det ska vara så svårt. Det är ju inte bort från den stora majoriteten heterosexuella om de homosexuella kan ingå äktenskap via kyrkan. Det måste vara tufft för dem att läsa debattinlägg där de förklaras onaturliga och där deras kärlek inte är lika mycket värd som de heterosexuellas. För det är ju vad man gör när man inte tillåter dem kyrklig vigsel.
Jag tror att en del av mina läsare är av den åsikten att kyrkan ska fortsätta att betrakta äktenskapet som något som gäller en relation mellan en man och en kvinna. Det betyder att ni indirekt dömer dem som lever i en samkönad relation. Lek tankeleken att jag skulle säja att jag är lesbisk och lever i en relation med en kvinna och att min högsta önskan skulle vara att få kyrklig vigsel. Jag hör till kyrkan, är troende och tom förtroendevald. Skulle ni döma mej? Skulle ni sopa det hela under mattan så länge jag inte stör med att bli vigd i kyrkan? Tänk tanken. Nu är jag inte lesbisk. Men jag kunde vara det utan att ni vet om det.
Jag har själv svårt att tro att kyrkomötet i vår ska ändra bestämmelserna. Men jag hoppas (kanske litet fåfängt) att det kompromissförslag som har kommit fram ska vinna gehör. Om det inte blir fallet är jag nästan benägen att tycka att kyrkan ska avsäga sej vigselrätten. För vi kan ju inte fortsätta på det haltande sätt som nuläget betyder. Vi måste hitta en lösning som inte är så smärtsam för någon.
I nuläget kan jag bara säja - stackars Gud och stackars kyrkan. Och hoppas att vi ska kunna mötas.





fredag 24 februari 2017

Barmhärtiga glömska

Jag tror nog att vi alla gör bort oss allt som oftast. I smått och i stort. Jag vet att jag gör det. Öppnar munnen utan att tänka, låter bli att öppna munnen när det skulle behövas. Gör saker fel.
Jag tror också att vi är olika känsliga för vad vi gjort. Jag själv är nog i känsligare ändan tror jag. Och ältar och funderar hur motparten tagit emot det jag presterat. Kanske helt i onödan har det visat sej ibland när man har tagit nåt till tals. Motparten har inte ens märkt fadäsen.
Tack och lov finns glömskan där. När man har ältat ett tag så bleknar minnet och det känns normalt igen och man tror att man har lärt sej något. Vilket man förmodligen inte har...
Det finns gamla saker som kan dyka upp men det brukar vara ganska lätt att ställa in dem på hyllan i glömskeskrubben. Och hoppas att de hålls där.
Det skulle vara förfärligt om allt man vill ha ogjort skulle finnas kvar i minnet. Sånt som man inte kan reda upp, sånt som man inte kan förlåta sej själv.
Barmhärtiga glömska, jag tackar dej!


tisdag 21 februari 2017

Fonecta

Inför det här året kom den sista papperstelefonkatalogen. Tog inte hem någon. Använder inte. Behöver sällan telefonnummer. Och behöver jag så tar jag företagsnummer direkt från nätet och privata från Fonecta. Som väl för övrigt har gjort pappperskatalogen en tid nu - efter Vasa läns telefon. Själv har jag inte funnits i papperskatalogen sen jag lämnade bort min fasta telefon. Detta trots att jag nog finns i Fonectas databas - sökbar.
Och då raskt över till meningen med inlägget - skaffa Fonecta om ni inte redan har gjort det. App till telefoner (faktiskt också till Windows Phone). Ipaden kan man tydligen lura och få den att tro att den är telefon. Men i övrigt - plattor och telefoner - Fonecta i nätversion kan tas ner.
Användningen är gratis - att ta ner den kostar en minisumma- typ 20 cent. Verkar dock som kravet skulle vara att man har mobiltelefon.Sen är det bara att tuta och köra. Söka på namn eller nummer, få adress och ruttanvisningar på kuppen. Spara allt i telefonboken.
Och en fantastisk grej som ju inte fanns i papperskatalogen - Fonecta kan berätta vem en främmande uppringare är - om inte numret är hemligt förstås.
Men håll - en fråga - varifrån kommer adressen? Har bekanta om har flyttat för länge sedan och har gammal adress i Fonecta. Tycks inte vara kopplat till flyttanmälan. Måste kanske gå via teleoperatören. Och kanske jag skulle kunna uppdatera via Minun Sonera om jag skulle behöva ändra. Plats för bättring där. Fast kanske det var så här med gamla papperskatalogen också fast jag inte minns.
Och sen en sak - gör inte era telefonnummer hemliga om ni inte har nån orsak - så bra att de är sökbara i Fonecta som ju kommer att vara vår enda färska telefonkatalog redan nästa år.
Komplettering: Har erfarit två saker. Adresser ändras tydligen i Fonecta med fördröjning- om det nu har ändrats automatiskt.. Eller så har personerna i fråga gått via sin operatör och ändrat. Och -vill man göra det själv kan man också göra det på Fonecta.fi. OCH - man kan också lägga in e-postadress.




måndag 20 februari 2017

Mätresultat

Som ni kanske minns köpte jag en blodtrycksmätare för ett tag sedan. Mätte riktigt systematiskt och antecknade. Just lämpligt för att ha mina värden svart på vitt när min läkare skulle ringa - i andra ärenden.
Både tryck och puls var i högre ända, men inget katastrofalt. Och inte dags för blodtrycksmedicin enligt läkaren. Däremot diskuterade vi en svag betablockerare - som ju kan sänka både puls och tryck. Men först ekg.
Ekg visade inga konstigheter och nu fick jag Propral utskrivet åt mej. Att ta vid behov. Känns bra. Dels tycker jag att det känns fel att gå med hög puls och dels föreställer jag mej att jag ska sova bättre om jag lugnar hjärtat. Det är ju ofta så när jag vaknar att jag känner att jag har ett hjärta. Och det ska man ju inte.
Det blir spännande att testa. Glad att jag har blodtrycksmätaren så jag kan följa med hur det lilla pillret påverkar tryck och puls. Det får ju inte bli hur låga värden som helst heller.

Kanske blir det så?

söndag 19 februari 2017

Det brutna indexet

Att pensionerna höjs enligt det som kallas det brutna indexet är något jag har uppfattat först på senare tid. Egentligen när det började talas om det medborgarintitativ som  nu är till behandling i riksdagen.
Det som initiativet vill är att justeringen av pensionerna sker helt och hållet enligt löneutvecklingen (så som det var fram till 1977). I dagens läge beaktas lönerna till 20% och konsumentprisindex till 80%. Dagens initiativ leder till att pensionsinkomsterna sackar efter i förhållande till löneutvecklingen.
Bra så långt med initiativet - mera pengar vill vi väl allla ha.
Men mera pengar kostar mera och det ska säkert tas ur den pott som är tänkt för pensionärer i framtiden.
Och så läser jag i Vbl att det brutna indexet i första hand gagnar dem med låga pensioner medan de med hög inkomst gynnas av att justeringen enbart är kopplad till löneutvecklingen. Kan inte tänka så långt att jag förstår det men så står det i bladet.
Och då kommer vi till min käpphäst - som jag vet kommer att ge mej många örfilar - det faktum att man på något sätt borde jämna ut pensionärernas inkomster. Att ge åt dem med låg pension och ta av dem med hög pension. Efter arbetslivet borde det inte vara någon skillnad. Vi är inte längre i sådan postition att vi skulle vara värda olika mycket pengar. Vi är bara människor och som sådana borde vi klara oss med samma inkomst. Nu bara väntar jag på örfilarna.
Och medan jag väntar på dem drar jag den slutsatsen att det brutna indexet inte är så dåligt. Och att vi i solidaritetens namn borde tänka på dem som ska lyfta pensioner i framtiden.
Jag hoppas att nån också kan kullkasta mitt resonemang om det är så att de 68.000 personer som skrivit under initiativet har rätt.
Och ja, jag vet att vi har betalat en del av vår pension medan vi arbetade.




fredag 17 februari 2017

Flerspråkig region?

Så frågas det i rubriken för SFP:s träffpunkt för allmänheten. Igår på Academill. Ett väbesökt seminarium (Vbl-artikel som illustration - tyvärr inte bästa kvalitet - när ska Vbl få tillbaka sitt eget skärmklippverktyg??)
Det sades mycket men jag vill lyfta fram tre saker som jag reagerade på.
1) Göran Djupsund räknade upp en massa exempel på ungdomar som har flyttat till Sverige (egna och andra) och andra fyllde på. Man har ju nog läst att så är fallet men på nåt sätt blev det så konkret. Och förstod jag rätt var det i många fall ungdomar som har skaffat sej en (hög) utbildning i Finland och efter det har flyttat. Varför? Svårt att få jobb i Finland? Bättre samhällsklimat i Sverige? Vet inte. Vet att det fanns många av mina studiekamrater som på 70-talet efter avslutade studier for till Sverige eftersom det då inte fanns jobb i Finland. Många var diplomingenjörer. En stor del av dem kom tillbaka när det gick att få jobb i Finland. Men jag har nog många klasskamrater som for och blev kvar. Många som studerade i Sverige och blev kvar efter det. Men så har det säkert alltid varit.
Men nu verkar det vara så stort. Inte bra.
2) Nog har jag förstått att Vasa universitets språk ska flyttas till Jyväskylä universitet. Och tyckt att det verkar konstigt att svenskan ska lämna tvåspråkiga Vasa, språkbadet ska lämna tvåspråkiga Vasa och översättningen ska lämna tvåspråkiga Vasa. Men helt absurt verkar det när Siv Björklund från Vasa uni berättade att Jyväskylä troligen inte kan/vill åta sej översättarutbildningen. Det skulle betyda att vi egentligen inte har någon översättarutbildning finska till svenska i hela landet! Hur tänker man?
3) Kjell Herberts tog fram ett exempel på nedläggningshot för ett väl fungerande sjukhus i Kanada. Ett som fungerade på franska. Och hur man gick ut och demonstrerade, Och hur man samlade namn för bevarande av sjukhuset. Låter det bekant? Fortsättning. Ärendet togs till domstol och sjukhuset fick grönt ljus! Det är kvar och betjänar på franska. Och det var språkaspekten som vägde i rätten!

De tre sakerna av allt möjligt annat klokt som sades på seminariet. Tack till arrangören SFP.




onsdag 15 februari 2017

Som under studietiden

Upplever just nu att det händer mycket. Mycket som jag vill ta del av. Föreläsningar, träffar. Program mest varje kväll. Och program som jag känner mej helt fri att gå till ensam. Oftast är det nån bekant på plats - och ibland kan man kolla på förhand litet vem som kommer. Det är flyt.
Det känns på nåt sätt som under studietiden. Trots att det då ofta var mera festbetonat kvällsprogram. Nu handlar det om samhällsintressanta saker - typ besök på energilabbet Vebic, tvåspråkighet (både imorron och nästa vecka), Wasa Station (förra veckan). Dessutom fick jag tips om Energy Week. Plus endel saker som kommer via datastödet. Och de stabila - kören och uppträdandena och förtroendeuppdragen. Och så småningom debatter inför kommunalvalet.
Nog hände det saker när jag jobbade också men dels var man ofta jobb-bokad och dels "orkade man inte" ta sej ut på kvällen.
Annat är det nu - föresläsningsfester - det är vad jag får som pensionär!

Vebic



tisdag 14 februari 2017

Paradigmskifte i IT-världen

Jag trodde nog redan när jag för två år sedan började som frivillig på IT-kaféet att surfplattor och smarttelefoner skulle börja spela en allt större roll i våra elevers liv. Nu två år senare kan jag bara konstatera att det har gått snabbt! Tom så snabbt att vi under våren på försök har ändrat konceptet. Vi har frångått lektioner i storgrupp där vi tar upp ett gemensamt tema som är aktuellt i första hand på datorer. Redan på hösten var varannan vecka vigd för individuella bokningar. En mjuk övergång till det vi nu sysslar med - individuella tider varje gång - en timme per person. Då får man välja om man kommer med sin pc eller platta eller telefon eller alla tre.
Väldigt många kommer med plattor och telefoner. Och det hejar jag faktiskt på. När det gäller IT-noviser och seniorer som inte har sysslat med datorer tex i sitt jobbliv tror jag att plattan är enklare att hantera bara man rent motoriskt tränar upp sej med pekskärmen. Tröskeln är lägre att öppna den lilla bekväma plattan (eller telefonen) än att starta upp en dator.
Och bara någon ställer in och lägger till de appar som behövs är det ju nog ett lättanvändbart redskap.
Endel elever är försiktiga och har inte riktigt kommit till att man nog vågar prova medan andra frejdigt kastar sej in i alla upptänkliga aktiviteter. Båda grupperna behöver handledning.
Jag lyfter verkligen på hatten för eleverna som ivrigt går in för att hänga med i det nya. Och hittar både glädjen och nyttan med det.
Igår kom min elev med en lång lista på nyttigheter som vi gick igenom och gjorde bekväma på plattan. Det var Nettilab, Kanta (så långt vi kom utan koder), epost, Facebook och eventuellt nånting till.
En elev ville ha  Twitter i sin telefon (vill följa politiker), en ville ha ett spansklexikon och en ville kunna se gamla avsnitt av favoritserien på Mainos-TV. Tala om att hitta glädjen!
Det här betyder inte att vi kastar ut datorerna. Men nu väljer man det man vill ha.
Och varje gång lär jag mej något nytt. Man lär så länge man har elever! Och kolleger. Vi som undervisar är ett gäng nördar som behärskar litet olika saker på området.
Nu skulle det bara gälla att lära alla att ta som rutin att läsa e-post. Det är så de ska bekräfta inbjudan till nästa träff.
Härliga tider! Datakunskap åt alla!







söndag 12 februari 2017

Humorbefriad - nästan

Jag undrar om det jag skrev om tidigare - att jag så sällan skrattar - har att göra med att jag i många stycken känner att jag är humorbefriad. Eller inte befriad - för jag kan ju njuta något så oerhört av vissa saker - men kanske man skulle säja att jag har en så selektiv humor.
Sån humor som på nåt sätt lutar mot ironi och sarkasm köper jag inte. Inte heller humor som driver med folk köper jag. Om folk inte själva är närvarande förstås.
Kan inte på rak arm komma på nån annan humor jag skulle gilla än verbal dito. Och också där av speciell sort. Kommer på mej med att sakna Leif Sjöström. Han kunde driva med folk på ett sätt som jag gillade. För det mesta. Och som jag tror att de omtalade också gillade.
Tänker på sånt här när det delas och gillas olika skämt om våra politiker och framför allt om Trump. Tycker folks uppdateringar svämmar över av sånt. Scrollar förbi. Kan inte gilla. Och i fallet Trump vill jag inte gilla, ogilla eller dela nåt - vill tiga ihjäl karln.
Tänker också på sånt då jag snubblade över den omtalade reklamvideon för Vasa. Den video där Sara Forsberg på kort tid ska "göra" Vasa. Vasas ansikte utåt. Pyh! Här. Har inte täckts berätta hur fånig, hafsig och hysterisk jag tycker den är men nu säjer jag det. Om videosnutten tycker jag inte!
Tänkte på det när jag härom kvällen var och hörde bl.a byggföretaget Lemminkäinen. Och faktum är att jag tycker att inledningen på deras reklamvideo för Wasa Station (ner till Esittelyvideo) är bättre reklam än Saras grej. Inledningen och litet till skulle med enkla medel ha blivit nåt mer i min smak. Och igen undrar jag om det är fel på min humor , min inlevelseförmåga - eller är det en åldersgrej?
Du som läser det här - bjud oss på nåt riktigt roligt!










lördag 11 februari 2017

Finns det?

Nu ska ni inte tro att jag är hysterisk när det gäller larm och möjlighet att få kontakt med 112 trots att jag har skrivit på samma tema förr.
Jag fick bara en idé och vill ställa en fråga/ge nån uppslag till en uppfinning.
Fråga: Finns det en manick lik de traditionella trygghetslarmen - men som inte går till nåt vaktbolag eller nån nödcentral via en mottagare/sändare i rummet. Utan en manick som helt enkelt öppnar min telefon - ringer upp nummer som jag själv har valt - tex mina ICE-kontakter eller 112. Håller "linjen" öppen så vi kan kommunicera.
Med dagens teknik tycker man det borde fungera. Tänk vilken inbesparing för alla. Och tänk hur många fler som skulle använda ett armband eller en dosa kring halsen. Kunde ju utvecklas av smyckesindustrin dessutom.
Men på riktigt - finns det sånt? Och om inte - se till att det börjar finnas. Ni alla som forskar inom området. En guldgruva för den som kommer på det. För jag vill lova att det finns massor med folk som skulle skaffa en sån grej - också såna som inte skulle tänka tanken att skaffa det traditionella trygghetslarmet.


fredag 10 februari 2017

Skratta högt och skratta gott

Vuxna skrattar inte så ofta högt och ljudligt. Ensam skrattar man sällan högt och ljudligt.
Det betyder att jag väldigt sällan skrattar högt och ljudligt. När jag träffar folk är det ofta i mera seriösa sammanhang. Visserligen - med väninnan då och då. Och ja - en skrattande Citymarketfredagskontakt har jag. Men annars är det leenden och småfniss som gäller för det mesta. Synd - för ett riktigt högljutt skratt kan vara så gott!
Det upplevde jag igår med en bekant. Som jag vandrade hem med efter ett möte. Vi stod och samtalade en stund. Och som slutvinjett på en inte alls rolig berättelse brast vi båda ut i ett högljutt skratt. Ett skratt som ekade mellan husen ännu när hen gått in till sej och jag vandrade vidare.
Mera sånt! Det är viktigt att skratta. Högt och gott. men ingen skratt-terapi, tack.


torsdag 9 februari 2017

Leende ögon

Jag har tagit som vana att le mot alla jag möter på min förmiddagspromenad. Gör det nog också när jag går på stan men det är litet trixigare - mycket folk och ett högre tempo på nåt sätt.
De jag ler mot ler ganska ofta tillbaka. Eller tittar till åtminstone. Och är det nån som är ute med barn eller hund kan det lätt bli ett litet samtal av kontakten.
Men imorse var det en kontakt som ännu känns som ett varmt stråk inom mej. En helt vanlig främmande man. Som jag inte skulle känna igen på nytt. När jag log mot honom fick jag som svar ett varmt litet leende som syntes ända upp i ögonen. Blickarna möttes - och det kändes så gott. Och känns ännu. Hur enkelt kan det inte vara att förmedla värme.
Hoppas innerligt att någon ska bära med sej liknande upplevelser av mina leenden. Blev styrkt i att fortsätta med mitt tilltag.
Vill också uppmana dej, min vän, till samma sak. Och om det känns konstigt eller pinsamt - öva inkommande tisdag då det är vändag. Då borde det vara rumsrent att le mot alla.





tisdag 7 februari 2017

Spam

Haemme aluejohtajia, Tarjoamme etätyötä. Så lyder rubriken på de konstiga mail jag får i stor mängd de senaste dagarna. Nåt mer ser jag inte för jag öppnar inte. Jo så mycket ser jag att de kommer från konstiga ställen. Utrikiska slutstavelser i epostadressen.
Och det som förvånar förutom att de är så många är att de kommer på min Netikka-adress. Netikka klassar dem som skräppost och de hamnar i den mappen men att de över huvud taget kommer på den adressen. Den använder jag egentligen inte alls när jag är ute i svängarna.
Det lilla jag nu svänger. Men redan att jag skapar ett konto - då brukar jag använda "skräpadressen" hotmail/outlook. Och där kommer de där som tycker jag ska göra mej rik på alla sätt.
Men att de hittar min lilla Netikka-adress som jag håller så privat!
Men så länge man har förstånd att inte göra nåt så må det nu komma. Jag är nog överförsiktig - öppnar inte ens mailet.
Dessutom har jag avbeställt all reklam som jag nån gång i tiden beställde till eposten. Så det är lugnt och tyst på epostsidan. Nästan lika lugnt som på telefonringsidan.






lördag 4 februari 2017

Transpiranto i Grönköping

Grönköpings veckoblad är alldeles hejdlöst. Nånting. Finns på Viralgranskarens varningslista. En intelligent humor och ett halsbrytande språk. Har funnits på båda de skolor jag har jobbat. Har inte själv prenumerationen och på något sätt tar jag mej inte tid att sätta mej in i de halsbrytande fantasiartiklarna mera.
Men dikterna på transpiranto - Grönköpings svar på esperanto - dem blir jag aldrig mätt på.
Har samlat på dem och tänkte bjuda er min samling. Komplettera gärna min samling, ni som diggar.


NOLL IST KVAM LA TAJM PREGNANTA

(Intet är som väntanstider) par Erico Axelo Karlfeldto
Hr grundrektor Ludvig Hagwald har än en gång lyckats fånga essensen i en svensk dikt, genom att med fingertoppskänsla översätta dikten till transpiranto.
Läs och njut en till årstiden väl anpassad översättning!

Noll ist kvam la tajm pregnanta,
veronal-fluss, tajm di planta,
nulla may ist radianta
kvam aprilo deklarant.
Ven auf icing ultimata,
bush doneras kool klimata
et soj sussilull sonant.
Summerklimax wol´ aj dona
für primørvegetationa
in obskür pinalkanjona
et la pippi debutant.
Noll ist kvam la tajm suktanta,
expektans, tajm eklatanta,
nulla vera plus briljanta
kvam un darling sekretær.
Raro dejta, separera,
della vita fantisera,
vita dolce et prekær!
Pomodor may altroj noppa,
in askes aj wolas stoppa,
næppe in la tæppa knoppa,
mentre sprillas jardinjær.
In transpiranto par Ludoviko Hagwaldo


På originalspråk lyder dikten så här:
Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en enslig furusänka
och den första trastens drill.
Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka,
jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka,
medan träden knoppas där.


MAJ DARLING
(Min älskling)
par Eberhardo Taubo
Maj darling, tu ist kvam rosett,
un pinko, debutant,
si, kvam max dolce operett
tu istas, maj amant!
Tu ist, maj ami, excellent,
kum exteriør parant!
Toj wol amare permanent,
qvand mare ist vakant.
Qvand tuttan mare ist vakant
et alpoj eruptiv!
Si, toj adoras aj konstant,
qvand glob ist inaktiv.
Maj darling, tu ist kvam rosett,
un pinko, debutant,
si, kvam max dolce operett
tu istas, maj amant.


Ursprungstexten å svenska lyder:
Min älskling, du är som en ros,
en nyutsprungen, skär,
ja, som den ljuvaste musik,
min älskade, du är!
Så underbar är du, min vän,
och ser så vacker ut!
Och älska dig, det skall jag än,
när havet sinat ut.
När hela havet sinat ut
och bergen smälts till glöd!
Ja, älska dig, det skall jag än,
när jorden ligger död.
Min älskling, du är som en ros,
en nyutsprungen, skär,
ja, som den ljuvaste musik
min älskade, du är!)
In transpiranto par Ludoviko Hagwaldo


  
Du gamla du fria

(In transpiranto par Ludovigo Hagwaldo)
Senila, liberia, pinuppans polar
tu hyschans, tu lajbans, extrafina!
Hejsvejzo, tu toppschyssta vischa de hectar,
||:ta sunlight, ta rabatti evergreena.:||
Tu stussas on PR de big dazumal
wenn chaendis tu sqvallrats uber globen.
Aj hajas, futurum exactum ist egal.
||:Yes, willa d'este bis narkos von oben.:||

Här början på- vad annat än "Tomten" av Viktor Rydberg
LA NIZZO
par Victorio Rydmonto

Fimbulnoktürn' hat strong klimat,
asterix funkas et brassas.
Tutti slafas in isolat
tief in las missinassas.
Lunan traskas la rutt sordin',
snoj lajt' in blanko sür la pin',
dito sür baldakino.
Nizz' ist nur piggelino.

Ludoviko Hagwaldo
 

Hoj Celsius-paj, schangdobla
par A. Frükzello
Hoj Celsius-paj, schangdobla
Tu paj mit komplimang
Ecu*, de la landsting allezamman
Et fixas moj asyl in la paj d'engagemang
Moj repatrieras kum la gamman
Da volontær' moj vivo
Et dito kolas vipp
Si moj exproprieras
mamsell ex Celsius-paj
Notera, ell' reklameras næggum
Logi in Celsius-paj istas lajbans et glamor
Zum hüllning moj ist so alertes
Da cardio-applauderas
la fido et honor'
Robust qve la Gøkmassiv-inværtes
Et jeder Mittel-Swenson in paj de Bernadott'
Sür plaja de la Fertig-Fluss
machen heimfriedsbrott
Frotteras et fraterniseras
In Celsius-paj moj campas, moj fixas la garage
Spartan-entertainment tolereras
Kum hysch-hysch, moj calmeras
de swacka et buskage
Alpin air-condition garanteras
La wasser trallas dænga kum maximal talang
Futur' moj tørnas in kum das ackompanjemang
Et kvartas in Celsius-pajan humus
*) Viss varsam EU-anpassning har utförts


Ack Värmeland du sköna
av A. Fryxell
Ack Värmeland, du sköna
Du härliga land
Du krona bland Svea rikes länder!
Och komme jag än mitt i det förlovade land
Till Värmland jag ändock återvänder
Ja, där vill jag leva
Ja, där vill jag dö
Och en gång ifrån Värmland
jag tager mig en mö
Så vet jag, att aldrig jag mig ångrar
I Värmeland är lustigt att leva och att bo
Det landet jag prisar så gärna
Där klappar det hjärtan
med heder och med tro
Så fasta som bergenas kärna
Och var och en svensk uti Svea rikes land
Som kommer att gästa vid
Klarälvens strand
han finner blott bröder och systrar
I Värmeland - ja, där vill jag bygga och bo
Med enklaste lycka förnöjder
Dess dalar och skog ge mig
tystnadens ro
Och luften är frisk på dess höjder
Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång
Vid den vill jag somna så stilla en gång
Och vila i värmländska jorden



Här dessutom en lista på vlka texter som är översatta till transpiranto





-

torsdag 2 februari 2017

Pennor i stora lass

I ett visst skede av mitt liv snobbade jag med pennor. Det skulle vara Parker (och eventuellt Ballograf). Det märktes när jag städade bland mina pennor. När gjorde du det senast? Jag plockade fram den vackert guldtapetserade skolådan som var full med pennor. Där fanns de, mina snobbpennor. Och de blev inte kastade. Man kan ju köpa nya "torrbläckpatroner".
Kastade blev däremot en stor mängd av de pennor som kom efter snobbperioden. Reklampennor som man begåvades med så fort man var ute i en skola eller ett företag. Det var rena rama Här är ditt liv! Yrkeshögskolan Sydväst, SYH och säkert en hel del företag som inte mera finns.
Till min förvåning kunde jag konstatera att torrbläckpennor torkar. I  sopis med de torra!
Men jag hittade också många intressanta saker i min utgrävning.
Hållare för pennstift eller vad de nu kallade. De som jag använde ännu i folkskolan. Bläckhorn på pulpeten - eller i en håla i densamma - stift i hållaren - skriv. Kan tänka att det hände en del olyckor med klumpiga barnahänder.
Uppföljaren var resevoirpennan som sög upp bläck - fortfarande ur ett bläckhorn. Och slutet på bläckeran - patroner med bläck till resevoirpennan. Jag kan sakna de här skrivdonen. Det blev ju nog så vacker skrift. Vissa moderna tuschpennor är egentligen såna här också men att skriva med stiften!
Och sen hittade jag också en kosmospenna - en anilinpenna. En penna som skrev text som inte gick att radera. Dokumentsäker. Och som man tack och lov förstod var giftig. Det var så att texten blev blå om man vätte pennan och då låg det nära till hands att fukta den med saliv. Men förbjudet att lägga i munnen.
Sen hittade jag ett par stiftpennor av Rolls Roycemodell. Metall - väldigt grova stift och i ändan en vässare till dessa stift. Och förmodligen en sudd nån gång i tiden.
En pennvässare från min barndom fanns också i behåll. Det var durabelt material i grejer tidigare. Bara att byta bett så har man en kurant vässare. På tal om vässare kan jag inte låta bli att citera en onämnd lärare som varnade oss för pennvässarfarorna - Vet ni inte vem som tillverkar pennvässare - jo desamma som tillverkar pennor! Själv använde hen pennkniv.
I dagens läge skriver jag inte så mycket på papper. Skriver gärna med blyerts, och vässbara träpennor. Och till korsordslösningen pennor med sudd.
Jag måste erkänna att jag är dålig på att utforska nymodigheterna i pennsvängen. Jag har ju min skolåda. Den guldtapetserade. Och nu vet jag dessutom vad som finns i den.
På tal om ingenting - igår bekom jag fyra nya kulspetspennor, torrbläckpennor. Lådan blir nog inte tom i första taget.
Pennvässare, kosmospenna, reservoirpenna och stift

I sophinken







onsdag 1 februari 2017

Hålla i ansvaret

Jag skrev tidigare ett inlägg om teflontyper och tänker fortsätta litet på den tråden. Det kommer att bli ett ganska diffust inlägg för att ingen ska känna sej utpekad. Det är inte meningen utan snarare tvärtom - att lyfta fram en person. Vänta så får ni se.
Jag har så många omkring mej som är så passiva och slöa. Slöa att svara på mail, slöa att ta ställning och uttrycka sin åsikt. I organisationer, föreningar och andra sammanhang. Personer som har tagit på sej ett ansvar - antingen som avlönade eller frivilliga. Personer som jag upplever att de inte håller i det ansvaret. Som inte vågar sticka ut hakan och föra fram sin åsikt - eller sin näsa och snusa efter det som är i tiden. De bara tiger. Bekvämast så.
De andra finns också. De som vågar göra sej obekväma, de som tar tag i de stora sakerna men fördenskull inte glömmer de små. De som man kan vända sej till för att få råd. De som svarar på mail. De som reagerar. De som är trofasta och sega när det gäller att föra fram ett ärende tills det är där det ska vara. De som känner av ett outrättat ärende som en sten i skon.
Tänkte på det här nu i kommunalvalstider. Vi kommer att ha en massa kandidater som lovar guld och gröna skogar. Kommer de att hålla vad de lovat eller blir de teflongubbar och teflongummor som tar itu med saker när det passar dem.
Känner du en kandidat som du vet är samvetsgrann och är beredd att hålla i det ansvar hen har fått - rösta på den! Det är superviktiga egenskaper.
Jag tror att Thomas Öhman är en sådan kandidat och därför blir han troligen den jag röstar på.
Sisådär - så blev det valpropaganda av min klagolåt!