tisdag 31 januari 2017

Chili utan

Jag har länge tänkt på att jag borde börja äta mera vegetariskt. Lämna bort kött. Och istället ta in bönor och linser. Har inte kommit så långt ännu. Hittade inte ens bönor eller linser på min närmatbutik igår. Men det ska bli.
På vägen mot vege kom jag att tänka på en maträtt jag fick hos min syster när hon studerade. Chili con carne. Minns konsistensen på bönorna och den goda smaken. Minns inte att jag skulle ha ätit rätten efter det.
Men nu som sagt - nu är det dags. Inte vege ännu men ett böntest.
Nästa får bli linssoppa tror jag. Och då talar vi vege!



fredag 27 januari 2017

Medborgarinitiativet

Eftersom det ställs så många frågor tänker jag nu ge en detaljerad beskrivning för hur man fyller i och undertecknar medborgarinitiativet för Vasa centralsjukhus. Det får inte vara så att någon låter bli att skriva för att hen inte förstår hur man ska göra. Alla behövs och tid finns - 6 månader från startdatum. I skrivande stund har 12.650 undertecknat (27.1  kl 8.44)

1) Elektroniskt  här



Gå in via länken, scrolla ner till  Understöd initiativ och klicka där
Välj identifieringssätt

I mitt fall Bankkod och efter det ska jag välja min bank


Följ efter det anvisningarna och mata in koder. Du kommer efter det till sidan där du kan kvittera, kryssa i eller vad det nu var. Jag har gjort det så jag kan inte se det en gång till. Men sidan ser ut så här


Troligen fanns det Skicka eller Spara som slutord.


2. Pappersblankett  här


Man kan skriva ut en pappersblankett där man först fyller i personuppgifter  (ett tecken per ruta) och sen skriver under.

2a) Tecknen kan fyllas i med dator - sen skriver man ut och undertecknar
2b) Man skriver ut tom blankett och fyller i allt med penna.

Blanketten delas också ut på olika ställen - tex Centralsjukhusets aula.
Ett tips till er som träffar mycket folk - ledare för föreningar, körer och annat. Skriv ut blanketten och informera om att den finns.
Hoppas Arbisar och Medisar också har blanketter i högar.

Och alla som använder sej av pappersblanketten ska ju förstås lämna in den någonstans. Det ställe jag vet om är Centralsjukhusets aula. Jag kan komplettera när jag får kommentarer av bloggläsare.
Och - den kan skickas som vanligt brev till  Vasa Centralsjukhus c/o Kim Berg Sandviksgatan 2-4 65130 Vasa.


Och kom ihåg - man kan skriva under bara en gång och man ska vara röstberättigad. Och - ALLA MED!








torsdag 26 januari 2017

Dödstädning

Det låter hemskt - dödstädning. Läste det på en väns Fb-uppdatering och hoppade till. Men efter att ha läst förklaringen inser jag att det är ett mycket bra ord. Och en bra sak att göra.
Man dödstädar nämligen för att de efterlevande inte ska ha så mycket att reda upp. Det är ju inget att hymla med att vi ska dö. Det ska vi alla. Och de flesta av oss har stora samlingar som mycket väl kunde avyttras redan medan man är i livet. Kanske till glädje för någon redan nu men framför allt till glädje för nån efter vår död.
Och som erkänt stor hamstrare borde jag ta itu med dödstädandet. Det är fullt. I hemmet i stan - i rummen - är det ganska bra. Men jag säjer bara - skrubbar och  andra ställen som man kan stänga om. I stan i lägenheten, i källaren och framför allt i Sundom.
Har ju mitt klädprojekt - ett plagg ut ur garderoben per vecka. Men det går alltför långsamt. Får nog skärpa mej!
Och vet ni - samtidigt som man dödstädar så livstädar man. För nog blir det ju skönt när man får mera luft och mindre saker. Det kallas väl Feng Shui om man dessutom parkerar de få sakerna på rätt sätt.

Netistä napattu



måndag 23 januari 2017

Hälsomätare

Jag har väl alltid tyckt och trott att mitt blodtryck och min puls är på högre sidan. Jag "känner av hjärtat". Ifjol hade jag en mätare lånad från Hvc och lämnade in rapport efter en veckas mätning. Stora kast - men ändå så bra att inga åtgärder vidtogs.
Idag köpte jag en egen mätare - en Omron. Och det var ju spännande att testa den. Med 5-10 minuters mellanrum. Stora kast men på högre sidan. Trycket inte katastrofalt men pulsen +/- 90. Borde nog vara lägre.
Nå - nu ska jag börja mäta på riktigt. Typ på morgonen. I lugn och ro på morgonen. Så får vi se då.
Jag orkar gå långt, jag orkar jumpa men vet nog att jag blir andfådd och svettig fort vid vissa rörelser.
Nå men bättre att mäta än att sticka huvudet i sanden. Får ta en diskussion med min läkare när hon ringer efter blodproven i början på nästa månad. För jag "känner av hjärtat" och kan tänka att min dåliga sömn och höga puls hänger ihop. Vad som är orsak och vad som är verkan vet jag inte.


Inte mina värden.

onsdag 18 januari 2017

Fråga doktorn

Det är ett program jag gillar! Och mycket tack vara programledaren Suzanne Axell och husläkaren Gunilla Hasselgren. Gunilla förklarar så folk förstår och Suzanne hejar på med sin underbara livsglädje.
Såg härom kvällen ett direktsänt program om fötter. Två fotexperter, Gunilla och Suzanne. Och folk som  kunde ringa in sina frågor.
På något sätt uppfattade jag att Suzanne hela tiden hade koll på sin röda tråd som tycks vara livsglädje och positivism. Så fort det i diskussionen blev litet mera så att det bara talades problem var hon där och vände och fick de andra att tänka positivt - "vi brukar vilja se ljus i tunneln". och se - ljuset fanns. Utan att det blev krystat. Och trots att det säkert fanns ett tryck på att det skulle svaras på många frågor lät hon frågeställaren ta sin tid och mötte med sina glada kommentarer och sin glada min.
Heja, heja för en sådan programledare!




söndag 15 januari 2017

It takes a whole village

to raise a child - Det behövs en hel by för att fostra ett barn. Det har vi hört och det hoppas jag vi lever upp till.
Men jag vill mena att det behövs ett helt höghus för att se till att ensamboende åldringar (och varför inte andra också) har det bra. För det är ju där de bor - de där som inte regelbundet träffar någon. De som inte har släktingar som besöker, inte har hemhjälp. Och kanske också den ensamma unga människan som inte riktigt har koll på sej själv och livet.
Tänkte på det härom dagen då jag hade vår gårskarl på besök. Han fixade en kran på toa. Tänkte att en gårdskarl som går in i folks lägenheter förmodligen kan läsa av en hel del i det hen ser. Snuskighet, lukter, människors beteende. Men antagligen har de tystnadsplikt så de gör inget åt det. Samma gäller troligen postutdelaren (och nu talar jag inte om hen som samtidigt är hemvårdare). Känner konstiga lukter välla ut genom postluckan utan att reagera.
Också grannar ser och hör. Man kanske tänker, eventuellt skvallrar man men sen blir det inte mera.
Tänk så bra då det i varje hus skulle finnas en husäldste - en namngiven person som fått litet skolning i vart man ska vända sej om man misstänker att någon i huset skulle behöva hjälp. En som har uppgifter till anhöriga eller vänner till ensamboende. En som skulle ha en viss tystnadsplikt. En som skulle kunna förhindra skvaller och ryktesspridning. En som förstås själv också har öppna ögon och ett stort och varmt hjärta.
Jag tror att det här skulle fungera ganska bra i vårt hus. Ja, jag tror att det redan gör det. Vi känner varann så bra. Som den morgon för ett tag sedan när jag hörde ett konstigt knackande och med grannars hjälp lyckades lokalisera alla ensamboende och konstatera att ingen var i fara. Och som det att en granne alltid meddelar när hen reser bort så vi inte ska bekymra oss om det är mörkt och tyst i lägenheten.
Igen kastar jag ut en boll. Vem tar den?



fredag 13 januari 2017

Folktelefon - folkplatta

Nu är det dags. Nu borde någon (myndighet?) komma med anvisningar om hur en folktelefon och en folkplatta ska se ut. Dvs en apparat som ska kunna användas på ett enkelt sätt, vara smart, vara billig, vara så stötsäker om möjligt.
Det blir mer och mer uppenbart att en större del av befolkningen skulle vara betjänt av en smartapparat. Appar är grejen. E-postadress till alla tutas det ut. Bankerna vill inte ha oss. Vill skattemyndigheterna ha oss? Parkeringsautomaterna - när slutar de vilja ha mynt?
Jag får ofta frågan - hurdan smartapparat ska jag köpa? Jag kan inte svara på frågan. Kan inte avgöra hur stort ram-minne/lagringsminne en folkapparat ska ha. Och vilket märke?
Tänk om man kunde ordna en tävling - den som konstruerar den bästa folkapparaten får patent och dess apparat och ingen annan får säljas som folkapparat.
Marknad finns bara den är tillräckligt tydlig och klar - och stor för äldre fingrar med ovana och dålig motorik. Och logisk men inte barnslig - ska duga åt vem som helst. Och vi nördar kommer nog och lägger in appar och trimmar apparaterna.
Och apparna. Speciellt när det gäller samhällsnödvändiga appar bör det tänkas på att de ska vara konstrueradeså att de är lätta att använda. Tex en FpA light-app. Dessutom tror jag att en viktig inkörsport till att använda plattor och telefoner är appar som intresserar. Starta med fotografering, stickmönster, djurfilmer, korsord - eller nåt annat som intresserar. Då är steget till det nödvändiga som bank, Kanta och skattebyrån kortare.
Tror att en bra smartapparat kan vara enklare att använda än en enkel mobiltelefon. Det var inte helt enkelt på datastödet att lyckas sända ett sms på en enkel obekant telefon i måndags.
Vi nördar ja - vi som ska skola den äldre befolkningen som har köpt folkapparaterna. Vi behöver vara måånga. Och jag tror att det ska vara folk i min ålder - som kan fatta att det inte får gå för snabbt när man undervisar ovana personer.
En massiv skolning av frivilliga seniorer (eller varför inte - samhällsavlönade seniorer) som strömmar ut och hjälper - och finns där när det krisar. Skolning för att vi ska kunna stämma av vad som behövs. Det räcker inte med arbisar och bibbor och pensionärsföreningars stödgrupper.
Ja - och så behövs det ett folknät också. Ett billigt med de egenskaper som målgruppen vill ha. Det bör undersökas vad som behövs - vilken snabbhet, hur mycket taltid, hur många sms tex.
Allt det här är helt skäligt eftersom tekniken pådyvlas alla - oberoende om man vill ha eller inte.
Men vi börjar med folktelefonen och folkplattan nu så får vi se sedan. Vem tar bollen?


tisdag 10 januari 2017

Smart?

För ett antal år sen var jag frustrerad över att det inte gick att använda tv-n som datorskärm. Nu kan man och det är väldigt sällan jag gör det trots att det bara handlar om att koppla i en sladd. Jag har inte skaffat nån Chrome-cast eller liknande. Men som sagt - enkel sladdkoppling.
Men det har visat sej att om jag ser nån film via nätet så gör jag det via datorns skärm.
Sen kom smart-tv-som inte var så smart. Vissa funktioner fick man nog - typ Netflix och Youtube. Plus att man kunde spara på extern disk.
I dagens blad fanns en stor artikel om smart-tv. Och smart-tv idag är något helt annat än smart-tv för några år sedan. Men på nåt sätt fokuserades det inte på det som jag vill ha ev en smart-tv.
Jag vill kunna spela in obegränsat antal program - direkt till en extern disk (min inspelande digibox har ett klumpigt överföringssystem till extern disk) och så vill jag ha superljud. Tv-n kunde ju vara min musikspelare också. Och visst - tilläggshögtalare kan man lägga på men det kunde fokuseras mer på ljudet. Där med inspelning talades det inte alls om.
Är det nu så att jag har ett gammaldags tittarbeteende? Att man inte satsar på sånt som att bekvämt spara sånt som går på riktig tv. Man satsar på Netflix och annat därmed jämförbart.
Kanske jag med mitt tv-beteende ska ha ett gammaldags system.
Men - på nåt sätt får jag en känsla av att smart-tv-ägare inte alltid utnyttjar det smarta. Kanske de inte heller är så moderna.
Men häftigt intressant är det ju och min dröm om en "universalapparat" är väl nog verklighet nu.




måndag 9 januari 2017

Bränd

Märker att de få pälsängrar jag sett i mitt hushåll finns i mina tankar. Tänker ut nya metoder att gardera mej ifall det skulle finnas nån kvar. De syns ju inte när de är små.
En metod nu har varit frysbehandling av yllekläder. På balkongen under de kalla dagarna. Och efter det blev det värmebehandling i bastun. De fick ta plats efter mig själv. Och mera rödcederolja köptes - nu ska det skapas mera "doftpaket".
Och dessutom - städa, städa med stor frenesi. Dammsuga skrymslen i centralgarderoben, tvätta med tallsåpa som de lär tycka illa om. Gallra ut i den tätt packade garderoben. Vädra och kolla kläderna.
Inte köpa kläder på loppis. Åtminstone inte utan att ge dem värme-/köldbehandling  Jag har inte köpt många plagg men man vet aldrig. Vad är kissa- och koiratalous mot änger-talous!
Funderar på att köpa en dammsugare utan påse - med en behållare som kan tömmas efter varje sug. Försöker ordna fria golvytor - men inte så lätt när man bor trångt och har mycket saker.
Och köper jag ny säng och soffa nån gång ska det gå att komma under dem med dammsugaren. Så är det icke nu och det är jättejobbigt att flytta på dem.
Det kanske låter nojigt det här och är kanske överdrivet men har man sett en pälsänger kräla på golvet och sett hål i ett ylleplagg så har man. Och då reagerar man.


fredag 6 januari 2017

En anka

Så gick jag på det igen. Trodde på Iltalehtis osannolika artikel som berättade att lakritspipor numera är F-18-produkter och man visade hur en kassa-appparat reagerar.
Delade tom på Facebook. Klokt folk insåg att det är en anka.
Jag borde vara försiktigare. Men i den här svängen med lakritspipor finns det så mycket vansinnigt att man nästan tror på vad som helst. Tex att man inte får bonuspoäng vid köp av lakritspipa för att den är en tobaksliknande produkt.
Måste kolla i min självbetjäningskassa på CM om de faktiskt har den programmerad så att ett biträde måste komma springande och godkänna köpet. Det kan vara värt en pipa!
Iltalehti tog själva till en korrigering. "Juttua ja otsikkoa korjattu 5.1. kello 17.00: Alle 18-vuotiaat saavat ostaa lakupiippuja toisin kuin jutussa alunperin kerrottiin."

Också om norskt förbud har det skrivits - kanske en anka det med.

onsdag 4 januari 2017

Nyupptäckt - bastun

För mej har bastun varit ett rum för umgänge och avslappnade diskussioner. Det har betytt att min lägenhetsbastu en längre tid stått oanvänd.
Men - det senaste året har det skett en förändring. Jag har upptäckt att jag gott kan basta ensam. Och på de mest märkliga tider. Tex midsommaraftonens morgon. En vanlig tisdag kväll.
Igår när jag kom hem var jag trött och hade huvudvärk. Satsade på bastu och det var just precis det som fattades mej. Vilken terapibastu. Mjukt ljus av flytljuset i sitt lerkärl, vinlådepåsen som kudde, den torra värmen som sved litet i skinnet, fräset när vattnet  träffade stenarna. Tid att fundera. Ta paus på den iskalla balkonen. Lägga sej i hettan på nytt. Men just då - just efter den dagen - skulle det ha suttit med nån att fundera med.
Men underbart var det och huvudvärken försvann.
Bastun är nog nåt att satsa på. Nya bastustenar borde skaffas. Och mera utrymme så jag inte skulle behöva lyfta ut dammsugaren varje gång. Och påsarna på väg till loppis. Och plastinsamlingsbyttan. Och toapapperslagret.
Men som sagt - också halvbra kan vara bra.