måndag 12 september 2016

Puuha-Pete

Medan B levde var han och jag ett oslagbart team när det gällde renovering. Ingen av oss kunde så mycket men på något sätt vågade vi tillsammans ta oss an nästan vad som helst. Speciellt på våra sommarställen. Men litet nog i stan också. Och nöjda var vi för det mesta.
Nu när jag ska göra allt själv blir det minimalt. En del på torpet, men det mesta där är tungt karajobb som jag bara inte vågar mej på. Eller så är det som så ofta - det behövs två personer rent praktiskt.
Nu har jag dock ett projekt. I min ena hyreslägenhet. Där det just kom ny hyresgäst som nu är på resa en vecka. Enkla saker men det kändes ändå litet spännande. Bara jag - och en riktig lägenhet som folk ska bo i.
Hela eftermiddagen har jag farit fram. Mest med den välsignade sandpappersslipen. Som dammar som bara den. Slipat dörrkarmar, slipat vattenrör i badrummet, slipat några köksluckor och lådfronter. Målat första varvet och framför allt - testat det som ska fixas i köket. DC-Fix som ersättning för gammal flagande dito (DC-Fix är kontaktplast). Lyckades väl med testet och nu fick jag låna rakblad av grannen. Mera lådor imorron men dörrarna får vänta tills hyresgästen kommer tillbaka. Annars klibbar jag kanske in mej själv under de stora plastsjoken. Men det känns bra att kunna själv!
Nu skulle det bara gälla att få projektet slutfört utan malörer.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar