fredag 30 september 2016

Herdevalet

Det blir direkt val av kyrkoherde i Vasa svenska församling. Det stod klart efter vår omröstning i församlingsrådet i går kväll. Den diskussion som föregick var livlig och saklig. Många goda skäl fanns för att rösta för det ena och för det andra. Själv röstade jag på indirekt valsätt - dvs att församlingsrådet väljer kyrkoherde.
Det förslaget förlorade och nu gäller det att se till att förutsättningarna för att församlingsborna röstar direkt är så goda som möjligt. Det skulle gälla att ragga goda kandidater - i praktiken visa att församlingen är attraktiv att leda. Det skulle gälla att presentera kandidaterna så mångsidigt som möjligt - så att inte enbart det som syns under provpredkan kommer fram. Trots att den bild man ger av sej själv när man predikar säjer mycket. Men det som görs all annan tid av tjänsten - det måste komma fram i presentationen. Och framför allt - det skulle gälla att få folket att rösta.




torsdag 29 september 2016

Gympa

För första gången på många år bestämde jag att gå på vanlig gympa. Alltså i sal - inte i bassäng. En orsak var att jag började inse att jag behöver mer än mitt vandrande som träning. En annan var att det på nytt blev möjligt med salgympa nära mej i och med att finska Arbis flyttade till mitt grannkvarter.
Litet nervöst kändes det - tänk om jag inte orkar hänga med. Gruppen är ingen seniorgrupp men eftersom den går dagtid är det nog seniorer som är med i gruppen.
En ganska "snäll" men ack så skön och bra gympa. Första gången gjorde jag bort mej. Hade ätit ett bastant mål mat mindre än ett par timmar före. Den maten var på väg upp i de maghoptryckande övningarna. Mådde illa länge efter. Och trots att det mest var stretching svettades jag som en gris. Hade ett eget hav vid fötterna.
Åt litet mindre inför följande pass (trots att jag blev bjuden på lunch) och hade med en svetthandduk. Och jag kunde till min glädje konstatera att jag hängde med och orkade trots att övningarna var litet mer krävande. Dessutom var jag imponerad av mina gympakompisar. De var nog alla äldre än jag och hängde jättebra med. Heja pensionärer som håller igång!
Sen intressant att igen konstatera vilken social varelse människan är. Känner inte en enda i gruppen men redan efter andra gången märkte jag att vi söker kontakt med varann - annat än det snack vi för med läraren om rörelserna och orken. Härligt.
Dessutom är vi i skolans vackraste sal - festsalen med kristallkronor. Och musiken senast var smäktande finsk musik. På allt sätt toppen. Och dessutom får vi pensionärsrabatt.


onsdag 28 september 2016

Kampen går vidare

Nästan hela gårdagen gick åt till garderobssanering. För där fanns mycket att plocka ut. Och - när golvet var blottat såg jag dem. Två ängerlarver! Såg ut som mörka silverfiskar. Lyckades fånga den ena så jag blev säker. Huj. Men det kan vara bra att känna sin fiende.
Är jag snuskig nu? Som har ohyra i mitt hem. Väljer att inte tänka så utan att tro att det hela är i sin linda och går att bekämpa.
Städade garderoben grundligt - dammsög noggrant och tvättade med en tallsåpa-ättiksblandning. La torkad lavendel längs golvlisten. Öppnade ett paket med doftpapper. Kommer att försöka få tag i det som verkar vara bra - rödcederolja som jag ska stänka runt.
Kläderna blev grundligt vädrade och luftade och är nu på väg in. Golvet ska vara så fritt som möjligt så jag kommer åt att dammsuga. Och annars också så ska jag dammsuga noggrant i lägenheten. Under sängen som jag måste flytta för att komma åt - under soffan som egentligen är för låg för att komma åt.
Och kläderna - speciellt yllekläderna - ska vädras mera. De angripna plaggen - troligen bara två eller tre utöver de tre jag visste om - ska behandlas, antingen tvättas i 60 grader eller bo i frysen ett tag. I väntan på beslut får de bo på balkongen.
Dammsugarmunstycket har en plastpåse på sej - så att eventuellt insugna typer inte ska komma ut.
Jag tar ingen stress men gör vad jag kan för att slippa ängrarna. Men måste erkänna att jag noggrant kollar in misstänkta svarta pricka på golvet. Ingen änger hittills.





tisdag 27 september 2016

Husdjur?

"Ärvde" en skön sporttröja i ylle för flera år sen. Den fick små hål. Gammal och sliten tänkte jag. Mina ylle-silke-kallingar fick hål. Dålig kvalitet tänkte jag. Men nyligen hittade jag en ylletröja - köpt för flera år sedan - nästan oanvänd - som hade hål. Apuva! Har jag ohyra? Pälsänger eller mal?
Aldrig sett nånting. Och ängrar ska ju vara ganska stora.
Inga andra drabbade plagg har jag sett.Har inte så förfärligt mycket i helylle. Men nog Marimekkosaker. Och ullhalsdukar, -mössor och -vantar. Och hjälp - alla mina Benettontröjor. Och kanske såna där typer går på annat material också.
Nu borde jag sanera i garderoben som är en s.k. centralgarderob - en walk-in-closet-wannabe. Och ni ska veta att den är tätt packad.
Borde dessutom ha kall uteluft för kläderna. Men vill inte vänta. Blir troligen att dra igång redan idag. Heltömning, dammsugning och tvättning. Genomgång och vädring av kläderna. Och de nya fina ylle-silke-kallingarna får bo i sin omslagsplastpåse tillsvidare.
Finns det goda tips så tar jag gärna emot. Och - finns det nåt jag borde lägga i tvättvattnet? Nåt som de inte gillar - om de nu finns över huvud taget. Allt möjligt!
Vill man se positivt på det är det alltid bra att gå igenom garderobsinnehållet. Kanske nåt plagg blir klassat som gebortplagg rentav.




fredag 23 september 2016

Kvinnorum

Litet speciellt att stiga upp och nästan genast byta morgonklänningen till stadskläder. Så går det när man ska på Jobb. Är på InneLinne hela dagen. Har redan haft en hel del kunder och också sålt en del plagg. Vi har rea så det lockar. Den lilla butiken ska nämligen bli större och flyttar snart från nuvarande plats till järnvägsstationen - det gamla vackra trähuset.
Sitter här och filosoferar över vilket underbart kvinnorum en så här specialiserad butik kan bli. Kunderna kommer in (åtminstone hittills) i lugn ström. Ingen stress. Tid att diskutera. Tid att vara smakråd. Tid att komma in på livets väsentligheter. Rena terapistugan ibland.
Och att det dessutom är underbara kläder jag säljer gör ju inte saken sämre. Och att se glädjen när en kund hittar nåt som känns rätt. Inte så dumt att runna en kvinnobod.



onsdag 21 september 2016

Feministparti?

Feministinen puolue - Det feministiska partiet - grundades i juni i år. Jag undrar. Helt amatörmässigt och med mina egna tankar.
På nåt sätt upplever jag det för smalt. Inte att tala för jämställdhet - absolut inte - men för att vara ett parti. På samma sätt kan jag tycka att det är för smalt med ett parti som Kristdemokraterna. Och så skulle det också vara med ett pensionärsparti.
De viktiga värden som förs fram/skulle föras fram i de här små partierna borde enligt min mening istället synliggöras i alla partier.
Jag skulle hoppas att jag skulle kunna säja samma om svenskan - att det inte behövs något eget parti för att bevaka dess intressen. Tyvärr är det ju inte så. Svenska folkpartiet behövs mer än någonsin. Och behöver också medlemmar som är beredda att stå upp för jämställdhetsfrågor, kristna värderingar och pensionärsfrågor. Det ska finnas rum för sådant!
Det finns det också i andra partier. Men trots att det finns "svensksnälla" partier behövs det ett eget svenskt parti. Som är tillräckligt stort. Bland annat därför tror jag inte på för smala partier. De dränerar vårt svenska parti - partiet som ytterst bevakar de svenska intressena och som samarbetar med andra partier. Och som tycks behöva vara i regeringsställning.
Sade hon som inte själv hör till något parti men som i alla högsta grad är politisk (vilket jag tror de flesta av oss är).
Ser nu att det också har registrerats ett djurrättsparti i Finland - Suomen Eläinoikeuspuolue - det är smalt!


måndag 19 september 2016

Teflon och telefon - lika illa båda två

Ni har dem säkert också omkring er. De där som lovar runt och håller tunt. De där som allt rinner av som från en teflonyta. De där som säjer att de ringer så fort de vet. Och sen hör man inget. De där som inte svarar på mail trots att de har lovat/initierat ett ärende.
Jag har dem. Och nu generaliserar jag förstås när jag säjer att de oftast är män. Teflongubbar. Jag vågar skriva det för jag vet att de män som inte är teflongubbar vet om det själva. Jag tror de lever gott dessa teflonare. Säjer ja för att slippa en vän av ordning och anvarstagande.
Och vännen av ordning och ansvarstagande skriver lappar för att komma ihåg att påminna. Och sätter en massa energi på sånt som bara borde lyftas över till den person som säjer ja - jag ska ta itu med det och ja - jag ska meddela dej.
Har flera ärenden som ligger och väntar - och i andra ändan väntar de som jag har lovat meddela.
Och det jag nu beskriver handlar om ärenden som egentligen inte är mina egna privata. Utan sånt som jag gör gör för nån annan och som skaver som en sten i min ficka tills det är utfört eller tills jag kan lita på att ärendet har nått och tagits emot av den jag har gett det till. Inte att undra på att man tycker att man håller i många trådar!
Och telefonen - den som jag helst inte använder till samtal. Nu fick jag just vatten på min antitelefonkvarn igen. Två instanser som jag behövde nå snabbt. Hos den ena - ni är i kö. Hos den andra - signalen gick inte ens fram. Skrev mail till båda och fick ganska omedelbart svar. Av damer.
Nåja - det blev litet karrikerande om män det här. Inte mitt fel - skyll på teflongubbarna som kanske dessutom har hål i byxfickorna.




söndag 18 september 2016

Mysgården

Jag brukar prisa mitt boende. Ett litet lugnt höghus mitt i stan. Och trots läget en lugn gårdsplan där jag anser att jag kan vistas i morgonrock - tex då jag hänger kläder.
Nu har jag hittat en så trevlig sysselsättning på gåden. Sitta i ett hörn i lä och klippa mattväft. Nåt som måste ske ute eftersom det dammar så. Sitter under tak - huvudet i skuggan och fötterna i solen. Och njuter av grönskan och den friska luften.
Men det som är ännu häftigare är den levande miljö som vår gård är. Under ett klipp-pass träffar jag ibland nästan alla som bor i huset. Alltid träffar jag taxvalpen B som är i dagvård i huset. Som tjuter av förtjusning och kissar på sej av iver när vi ses. Många gånger. Och nu har också husets bebis V börjat vara ute på gården. Har fått en egen gunga. Jag tror vi kommer att bli riktigt goda vänner. De vuxna kommer och går. Från butiken, från jobbet, från och till tvättstugan. Vi byter några ord - tar oss ibland tid för allvarligare samtal. Och så skiljs våra vägar och vi går in till vårt. Vad jag kan njuta av de där små träffarna.
Och då jag ser på situationen utifrån så är det precis som min dröm om en gårdsplan i stan. Ett myller (väldigt litet men dock) av folk som stannar upp och delar en stund i vardagen. Hoppas på många varma höstdagar ännu i år - en förutsättning för att jag ska kunna klippa och alltså få ta del av det ljuvliga.


fredag 16 september 2016

Höstlugn

Jag känner att det kommer nu - höstlugnet. Den tid på året då den aktiva sommaren går över i en tid för stillande. Inför den tid på året som jag skulle vilja lägga nästan stopp på. Tiden inför jul.
Men nu först en underbar höst. En tid när det inte varje vecka och nästan varje dag ska funderas på om man borde fara till torpet. Något som ska göras finns det alltid och ofta sånt som bör göras. Trevligt men kan bli stressigt när det ska inplaneras och sen är det ju ofta tungt jobb. Nu är det nödvändiga gjort och skörden är bärgad. Finns aktiviteter där ännu men nu kan jag fara när jag har lust. Om jag har lust.
Och det har blivit mörkare och svalare på nätterna - bättre chans till sömn.Man får tända ljus och mysa inomhus och på inglasad balkong. Man vill höststäda och boa om sej men det första får vänta tills våra nya fönster är på plats. Men boa får man ju göra.
Och oberoende om det är klara strålande dagar eller disktrasedagar så är det väder som faller mej i smaken. Att ha tid att gå ut i underbart doftande natur och sen komma in till myset. Det är höst!




torsdag 15 september 2016

Valutaväxling

Trodde faktiskt inte igår när väninnan upplyste mej om att det inte bara är att traska in till en bank för att växla valuta. Hon sa att vissa banker inte växlar alls och andra växlar bara åt kunder.
Och precis så är det lärde jag mej idag. Var på min bank, Andelsbanken, och fick lära mej att kassatjänsterna enbart är till för sådana som har aktivt konto på banken. Och det har jag - många - så för mej var det inget problem. Men andra kan alltså inte tex komma in med sin räkning och betala den över disk med pengar de har i plånboken. Bara för kunder. Och det gäller alltså också valutaväxling. Kan inte skriva ut detaljer om andra banker men det verkar som om Andelsbanken snart skulle vara den enda som växlar valuta i större skala. Försökte googla på valuutanvaihto pankit men hittade bara gamla inlägg. Andelsbankens regel har trätt i kraft 15.1 2016.
Jag undrar hur tanten/farbrorn som har konto i "fel" bank beter sej när hen ska resa till Sverige. Hittar inte växlingsautomaten som lär finnas i Stenhaga. Hittar garanterat inte valutaväxlingen på nätet. Kan inte tänka sej att resa till Sverige utan kronor. Har kanske inget bankkort - klarar sej eventuellt inte utan kronor. Måste säja att jag är förvånad.
Kanske man borde öppna ett växlingskontor. Skulle kunna vara lukrativt. 5e kostar det att växla på min bank.





Datorberoende

Ja jag är datorberoende. Dvs beroende av dator. Som fungerar.
Hade en massa saker som skulle fixas på förmiddagen före hungerdagsvakten. Och mitt i fixandet - ja mitt i ett långt och viktigt mail började datorn med en uppdatering av systemet - en uppdatering som jag nog visste om men som jag inte hade en aning om längden på. Trodde ren att det var fel på nånting.
Öppnade dator 2 i sovrummet - Linuxdatorn och satte mej där. E-posten inte installerad där. Men det fixades. Det blev att äta mellanmål i sovrummet.
En instans försökte jag kontakta per telefon men hamnade i en kö - och sånt hade jag ju inte tid med. Så det blev att skicka e-post från telefonen - för att få eventuellt svar till rätt adress medan jag var ute på språng.
Strax innan jag for var stordatorn klar med uppdateringarna och friden återställldes.
Och ja - jag är datorberoende - beroende av dator.



onsdag 14 september 2016

Minnesspår

Det är nästan 12 år sedan min mamma dog. Sina sista månader var hon på stadssjukhuset - på en terminalvårdsavdelning. Det var den här tiden på året. Jag kände det så starkt idag på torpet. Minnena vällde upp. Saknaden kom över mej.
Jag minns att jag resonerade som så när mamma var sjuk att jag inte ska göra de där trevliga sakerna alls - för då kommer de att kopplas till det hemska som skedde samtidigt - min mamma var döende. I verkligheten hade jag nog inte ork med något trevligt heller.
Men till torpet for jag. Dels behövde det skötas om inför hösten och dels var det nog en form av terapi att vara där. Och nu minns jag så tydligt de dagarna. Det höstlika vädret, de gula blommorna. Försöken att visa mamma det vackra - bilder i min lilla omoderna kamera.
Det var också dit jag ville fara då hon hade dött. Gå den promenadrutt som jag hade undvikit under sjukdomstiden.
Idag var det vemod i saknaden - den är inte vass mera. Och en förundran över att minnena från sjukdomstiden kan vara så klara efter nästan 12 år.

Mammas vedapino på torpet

måndag 12 september 2016

Puuha-Pete

Medan B levde var han och jag ett oslagbart team när det gällde renovering. Ingen av oss kunde så mycket men på något sätt vågade vi tillsammans ta oss an nästan vad som helst. Speciellt på våra sommarställen. Men litet nog i stan också. Och nöjda var vi för det mesta.
Nu när jag ska göra allt själv blir det minimalt. En del på torpet, men det mesta där är tungt karajobb som jag bara inte vågar mej på. Eller så är det som så ofta - det behövs två personer rent praktiskt.
Nu har jag dock ett projekt. I min ena hyreslägenhet. Där det just kom ny hyresgäst som nu är på resa en vecka. Enkla saker men det kändes ändå litet spännande. Bara jag - och en riktig lägenhet som folk ska bo i.
Hela eftermiddagen har jag farit fram. Mest med den välsignade sandpappersslipen. Som dammar som bara den. Slipat dörrkarmar, slipat vattenrör i badrummet, slipat några köksluckor och lådfronter. Målat första varvet och framför allt - testat det som ska fixas i köket. DC-Fix som ersättning för gammal flagande dito (DC-Fix är kontaktplast). Lyckades väl med testet och nu fick jag låna rakblad av grannen. Mera lådor imorron men dörrarna får vänta tills hyresgästen kommer tillbaka. Annars klibbar jag kanske in mej själv under de stora plastsjoken. Men det känns bra att kunna själv!
Nu skulle det bara gälla att få projektet slutfört utan malörer.




fredag 9 september 2016

Hur ska jag veta?

Jag vet att jag ska undvika socker, vitt mjöl och tillsatsämnen. Jag vet att jag ska äta frukt och grönt och att jag ska äta ren mat.
Men sen vet jag inte så mycket mer. En mängd dieter förespråkar lika många specialiteter. Smör eller icke-smör? Mycket eller litet fett?
Medicinera eller inte medicinera mot högt kolesterol? Tom den traditionella medicinen i vårt land tycks ha olika åsikter där.
Och alla specialämnen som säjs göra under. Tex ättiksyra.
Och kokosolja som jag "köpte". Efter ett tag kom en varning - det var inte så bra. Eller var den en anka? I de här fallen känner jag att jag är vilsen på nätet. Hur ska jag veta?
Och de som talar för sitt låter lika vetenskapliga och trovärdiga. Och är högt utbildade allihop.
Jag brukar i allmänhet inte läsa böcker om kost och medicin - kanske just för att jag upplever att det är svårt att lita på det jag läser.
Men senast när jag städade bokhyllan fastnade en sån bok.  Från 1997 så den är bra gammal. Den heter Vitaminrevolutionen och är skriven av Knut T. Flytlie från Norge. Han försöker gå igenom vad vi borde äta, varför vi blir sjuka. Talar om traditionell medicin och alternativ medicin, mineraler och spårämnen, kosttillskott. Jag tycker han verkar saklig men jag har ingen aning om var den här boken står i trovärdighet. Kusligt. Det som verkar vara väldigt viktigt är syra-basbalansen i kroppen. Och många präktiga livsmedel gör kroppen sur. En massa problem kan uppstå av att vi är sura. Men är vi det på riktigt? Jag menar - klarar vår kropp av att balansera upp det sura? Men så som det beskrivs i boken får man lust att springa till apoteket och köpa pH-papper. Och om det är så viktigt - varför mäter inte folkhälsan det då?
Det är intressant att läsa en sån här bok och kanske komplettera med nyare rön - trots att risken finns att förvirringen bara blir större.
Själv använder jag inte just några kosttillskott utan litar på att jag får det jag behöver från maten. D-vitamin tar jag på ordination av min läkare. Året om. Pga osteoporosen. Men konstigt nog mäts inte min D-vitaminhalt vid mina regelbundna blodprov.  Sen testar jag magnesium som bäst. Tänkte att det ska ge mej lugnare nätter. Vet inte om jag märker nån skillnad. Men magnesium nämns i många sammanhang i boken jag läser - verkar vara till nytta i många sammanhang.
Är ni andra lika okunniga som jag? Jag känner att det brister i min bildning när det gäller kost på hög nivå. Men då jag inte vet vart jag ska gå för att bilda mej.





torsdag 8 september 2016

Navigatorn

Ifjol när jag skulle besöka väninnan i Vallgrund var jag åtminstone två gånger ut till Sundet. Vilket var ett tecken på att jag hade kört för långt. Såg huset men hittade inte infarten. Utan att göra flera misstag.
Idag skulle det bli andra bullar. Man har ju navigator! Ställde in start och slut och fick uppgifter om deletapperna. Så långt allt väl.
Vid första inbromsning vid ett trafikljus sa det klonk och telefonen försvann mellan/under nån bänk i bilen. Syntes inte. Och långt till ställe att stoppa på. Och inte ens efter buss-stopp-stopp lyckades jag hitta den Så dit for den finessen. Fick köra på gehör. Men skulle nog gå bra eftersom jag ju var där ifjol. Tänkte hon tills hon stod vid - Sundet. Hade kört förbi igen. Men nu räckte det med en Sundet-färd. Och telefonen upphittades efter att vi ringde till den.
Litet lustigt men mera lustigt och fint är ju nog det faktum att jag i min lilla enkla telefon har en fullfjädrad navigator. Wow! Och jag tycks behöva den. Hem hittade jag själv. Och lingon hade jag med.





tisdag 6 september 2016

Alla dessa databaser!

Vårddatabasen Kanta och Oma kanta fungerar ganska bra nu. Jag kan kolla utlåtanden om mej (och Centralsjukhuset borde vara med nu också), jag kan studera medicinlistor och tom skicka anhållan om att recept ska förnyas.
Var hos min gynekolog på Mehiläinen härom dagen. Kommer utlåtandet att synas i Oma Kanta? Vet inte sa läkaren. Inte gynekologiska utlåtanden sa informationen. Vad då??
Kollade då jag kom hem. Att jag varit och när och hos vem jag varit men inget utlåtande i Kanta. Men nog i Min Mehiläinen. Där får tydligen gynekologiska saker synas.
Togs ett labprov - svar kommer med posten sa läkaren. Idag kom det mail att mitt labresultat har kommit. Från Min Mehiläinen kom det. Loggade nervöst in med mina bankkoder - bara för att konstatera att jo, ett nytt resultat har kommit men det skrivs inte ut i Min Mehiläinen. Jag väntar alltså på brev.
I Min Mehiläinen finns annars ett vaccinationskort också - det som jag efterlyste i Kanta härom dagen. Fick då också tips om ett annat ställe där man kan skriva in vårduppgifter - Lääkekortti.fi (texten kommer på svenska).
Men fortfarande säjer jag - alla dessa databaser! Varför kan inte allt - säjer allt - synas på ett ställe.



måndag 5 september 2016

Offentligt

Blev något förvånad igår morse när jag fann att en stor del av ledaren i Vasabladet var en analys av mitt blogginlägg om kyrkoherdevalet. Hur då - ingen har kontaktat mej.
Men jag tänkte snabbt i riktiga banor - det jag publicerar via min blogg är förstås offentligt material. Och då kände jag mej hedrad över att figurera i ledaren - med namn och åsikter. En annan sak är ju sedan att jag tyckte jag skulle ha uttryckt vissa saker annorlunda för att riktigt ha tumme på det som blogginlägget sa. Men det var en bra ledare.
Spann vidare på temat nätet - blogg - offentlighet - synlighet. Och tänkte bort från min egen blogg och mitt eget budskap.
Nog är det ju ganska fantastiskt hur man idag kan få sin åsikt synliggjord. Utan att skriva insändare eller spalter i tidningar. Och hur man i princip kan få ett budskap att sprida sej som en löpeld. Det finns förstås en fara i det också men helt klart en styrka. Och man hoppas ju att det ständigt alerta nätet också klarar av censurera och stoppa. Om tex nån ny Hitler-wannabe skulle försöka sprida sina irrläror.
Men - tillbaka till verkligheten och det faktum att det som jag skriver i min privata lilla blogg kan lyftas upp i det allmänna - upp i ljuset. Vilken styrka! Men också - vilket ansvar!


torsdag 1 september 2016

Om socker och skatt

Vid årsskiftet försvinner godisskatten. Betyder 100 miljoner euro mindre skatteintäkter. Enligt budgetförslaget ska de miljonerna tas in i form av höjd bränsle- och fordonsskatt.
Vaffödådå - godis kan väl beskattas! Bra för folkhälsan. Ingen nytta med sötsaker whatsoever. Enligt vad man kan  läsa har Finlands livsmedelsförbund "anmält" godisskatten till EU för att den förvränger konkurrenssituationen. Tex kex och annat sött ickegodis har inte varit drabbade av skatten.
Institutet för hälsa och välfärd, THL, kommer med den helt logiska tanken att godisskatten skulle ersättas av en sockerskatt - dvs allt sött skulle bli dyrare. Motkommentaren där är att också  annat farligt borde beskattas - typ fett.
Men hallå - börja nu nånstans! Ingen kan väl försvara socker - annat än producenterna. Hög skatt på bara!
I vårt land med långa transportsträckor behöver vi nog inte mer skatt som läggs på bilisterna. Kanske borde man göra ett sockermedborgarinitiativ. Eller nåt annat modernt.