Sälj inte

Så sa han - min B. Sälj inte. Då när han var sjuk. Då när jag trött och ledsen upplevde att jag inte orkade med torpet. Och jag tror att han hade rätt. Han kände mej och visste att torpet var viktigt för mej. Kanske han också förstod att jag behövde något att ha i tankarna och något att längta till. Att jag med torpets hjälp skulle tänka framåt.
Och inte sålde jag. Jag har det kvar fyra år senare. Och idag kände jag mej väldigt rik som äger torpet. Trots att jag ofta kvider över att jag inte räcker till. Och över den sommarstress torpet ger mej. Det glömmer man när bärbuskarna bjuder på både hallon och svarta vinbär. Och jag njöt av att plocka. Och njöt av att göra det på egen gård. Men mitt i glädjen kändes saknaden så starkt. Trots att B inte var speciellt förtjust i odlande så fanns han ju med som påhejare. Som en att dela med.
Och sen var han med med liv och lust när det skulle göras nåt karajobb. Och duktig var han. Och trevligt hade vi med våra projekt. Allt det där som nu inte blir gjort. Som jag vet om men inte får till själv. Som jag blir tvungen att blunda för.
Om jag nu inte hittar nån kontaktannons som slutar med "Torp inget hinder". Hi. Nåja - så länge man kan skämta är det ingen större fara.
Och hem kom jag med en riklig skörd och regnet tog paus. Och jag kalkar marken i höst också. Och så har jag köpt en ny krusbärsbuske.