tisdag 26 april 2016

Barndomens första maj

När jag i morse tänkte på valborg och första maj var det barndomens högtid som kom till mej. Ingen tanke på det som jag märker att jag bloggskrivit så många gånger om - ensamfirandet, saknaden, vuxentraditionerna. Kanske jag har vant mej litet vid det nya.
Men till barndomen. Och då handlar det förstås om dagen 1 maj.
Ballongerna var viktiga. Vi barn fick välja ballong av det stora utbud som fanns på torget. Fina äkta ballonger. Och länge hölls de uppe. Speciellt kompisens värstingballong.
Glömmer aldrig synen av ballonghavet på torget. DET var bättre förr.
Sången. Pappa sjöng i sångargillet och resten av familjen lyssnade. Minns att vi var så fina - mor och döttrar med vita bomullsvantar. Som poliserna tyckte vi. Sånglyssnandet har blivit en vuxentradition fast pappa inte är där mera. i det svenska rummet finns ju ALLA.
Kläderna. Vi hade med oss en tradition från Kållby att klä oss i sommarklänningar från första maj och framåt. Och det gjorde vi i Vasa också och blev mäkta förvånade när ingen annan gjorde det.
Mjöden som tillverkades hemma. Och dracks med munkringar -inte struvor. Mamma bakade underbart goda munkringar. Det vattnas i munnen på mej nu när jag sitter och skriver.
Sommarväntan kom med första maj - sångerna, fåglarna, uppsluppennheten. Och värmen. För det var väl varmare förr.
Glad över mina minnen - enkelt men glatt och värmande.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar