Såå trevligt!

Jag vet att man inte som pensionär ska störta in på sin gamla arbetsplats för att hälsa på och umgås. Ingen har tid med en. Någon - kanske rektor - tar sej artigt an en medan de de andra har bråttom till sitt. Och det är ju klart. De är mitt inne i sin jobbdag. Det här minns jag så tydligt från min egen jobbtid.
Därför är det helt perfekt att som jag bli tillfälligt "anställd". Jag har varit och ska vara studentskrivningsvakt. Och då är jag genast en i gänget på nytt. Hänger i pentryt med dem som äter och tar en kopp kaffe. Ingen behöver ta hand om mej - jag är på väg till min övervakning. Igår hade jag dessutom håltimme! Mitt i maten så jag hann träffa många kolleger - både gamla och nya.
Och det var så trevligt! Nog har man mycket gemensamt när man har ett jobbliv tillsammans. Men också med de nya har man nåt gemensamt - man har haft deras jobbliv - man är insatt i det de håller på med.
Verkligt trevliga stunder har jag haft. Och dessutom får jag betalt för det jag gör när jag övervakar.
En stor bonus har det också varit att träffa elever. Ett litet hej, ett - trevligt att se dej igen.
Man är rik när man har ett rikt arbetsliv bakom sej!