Eftersom ca var tredje finländare nån gång kommer att drabbas av cancer betyder det att praktiskt taget varje finländare kommer att komma inom cancerns verkningskrets - antingen som sjuk eller som anhörig. Och då kan det vara gott att kunna vända sej till cancerföreningen
Det erfor jag släv när B var sjuk. Ganska snart efter diagnosen blev vi erbjudna samtal med cancerföreningens kurator. Jag tackade ja, B valde att tacka nej men tog gärna till sej det jag hade diskuterat på träffarna. Så på ett sätt var han med. Hos kurator fick jag släppa fram alla känslor och han bejakade dem - och stöttade mej. Han fick mej att orka fast jag inte orkade. Han var också medicinskt kunnig på nåt sätt så han kunde förklara vissa saker i sjukdomsförloppet. Han lyfte upp mej när jag kände att jag inte räckte till. Fick mej att tillåta mej själv att stänga ut världen - som jag ju gjorde på ett ganska rått sätt ibland. Han var på vår sida. Minns att han tom ringde under sin semester. Och precis i en stund när jag så väl behövde det. Jag fick komma på samtal också efter B:s död och livlinan fanns kvar - om det skulle ha behövts.
Verkligen - jag undrar hur jag och vi skulle ha klarat oss utan de samtalen.
Därför gott folk - delta i insamlingen. Den föreningen är nog så behövd. Av sjuka och deras anhöriga.
(Klicka på namnet för mer information)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar