torsdag 10 december 2015

Om humor

Var nyligen på en tillställning där jag kände mej avvikande. Det hölls ett föredrag som väckte stor munterhet hos de flesta. Det skrattades högljutt. De flesta gjorde det. Inte jag. jag satt med ett - vad jag föreställde mej- artigt leende på läpparna och kände blodtrycket stiga.
Har tänkt mycket på varför jag reagerade så annorlunda än de flesta. Och vad det egentligen handlade om - föredraget eller föreläsningen som det hette. Och varför ogillade jag?
Nå för det första var ju föreläsaren något av en ståuppkomiker. Och ståuppkomik gillar jag definitivt inte. För det andra fick man intrycket att det var en föreläsning med seriöst innehåll. I mina öron truismer inpackade i skämt. Dessutom fanns det flera saker jag gärna skulle ha tagit upp till diskussion. Och kontentan var att vi ska skratta mera för att må bra. Det var så tjoigt och tjimmigt att jag bara längtade bort.
Kom imorse att tänka på humorns väsen. Humor är en kinkig sak. Och viktig sak. Jag brukar tycka att om jag ska trivas en längre tid och på ett djupare plan med någon så måste vi på något sätt mötas i humor. Viktigt för mej fast jag igår säkert verkade helt humorbefriad.
Vågar inte ens försöka definiera den typ av humor jag gillar. Men det är mycket som får mej att uppleva att nånting är roligt. Kanske mera sällan jag skrattar högt (tyvärr) men nog kluckar jag av förtjusning och nog känner jag endorfinerna strömma till ganska ofta.
Det kan vara en finurlig ordvändning, en vardagssituation, barn som uttalar, spontanroligheter.
Tillbaka till föredraget - det var ju bra att de flesta njöt - det kan jag bjuda på. Och så vet jag  vilken livscoachföreläsning jag ska undvika nästa gång den bjuds.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar