Igenkänd

Mötte ett gäng unga utländska killar. Moi! How are you? Tjoade en av dem. Jag kände igen honom. Det var den unge irakiern som var med som tolk vid klädutdelningen härom dagen. Han som inte vågade vara kvar i sitt hemland ett år till för att slutföra sina medicinstudier.
Och tänk att han kände igen mej. Det kändes varmt och gott. Och jag kan tro att det kändes gott för honom också att bli igenkänd. I ett land där han vistats bara några månader.
En av ynglingarna vid klädutdelningen kallade mej Mother. Underbart. Och det är litet så jag känner mej inför dem - de halvvuxna som vandrar runt i grupper. Härom dan hade vi trafikundervisning. Inte gå mot rött nej - vänta på grönt fast det ser ut som om det röda skulle ta slut. På skämt och på allvar. Visa att man ser - både vad de gör och vem de är. Som Mother får jag ingripa. Och alla får vi se och le och säja hej. Mammorna blir dessutom så glada då man beundrar deras bebisar. Teckenspråk räcker om inget gemensamt språk finns.