Idag susade jag fram och tillbaka och färden gick i ett huj.
Då kom jag att tänka på vilket projekt det var för vår familj att ta sej från Vasa till Kållby innan vi skaffade bil. Och nu talar vi tidigt 60-tal. Haldins buss från Vasa till Jakobstad. Spypåsar vid varje bänk. Och troligen användes de också för jag minns precis hur det luktade i bussen. Min mamma hade lätt att bli åksjuk och jag antar att det "smittade av sej" på oss barn ibland. Våra sittplatser skulle alltid vara långt framme. Oravais 10 minuter-Oravainen 10 minuuttia var budet när vi var halvvägs. Fint ställde där man kunde fika. Men det hann man ju inte med för man skulle ju gå på toa. Alla skulle gå på toa. Minns precis hur den lilla toan med gröna väggar och skyhögt avstånd till taket såg ut. Och minns också hur mamma stod utanför och skyndade på - många i kön och 10 minuter var inte så lång tid. Gissa hur det fungerade. Vet att det är sant - kollade med syster som har samma minnen. Men sen fick man nåt gudomligt - en köpesmörgås från kaféet. Ljust bröd med skinka, tomat och gurka - och persilja. Då mådde man inte illa!
Jakobstad - bussbyte - en viss väntan vid busstationen. Och så äntligen - stopp i Kållby och vi var framme. Jag undrar hur lång tid hela äventyret tog.
Betydligt längre än idag åtminstone. Nu susar vi fram med 100 km/h en stor del av vägen.
Det gjorde jag idag också när jag plötsligt såg en stor och ståtlig älg vara på väg upp på vägen på min högra sida. Tvärnitade och hörde bara hur mina nya vinterdäck skrapade mot asfalten. Lyckades stanna - älgen blev skrämd och vände in mot skogen. Bakomvarande bil märkte att jag bromsade och ingenting hände. Motkommande trafik berördes egentligen inte eftersom älgen vände - och jag höll mej på min sida.
Allt gick väl - men jag insåg hur farligt det kan vara att röra sej på riksåttan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar