måndag 10 augusti 2015

Naturterapi

Jag är en stor vän av tystnad. Idag när jag stod och plockade röda vinbär var tystnaden nästan så att den kunde vidröras. En skata tjackade till då och då. Ett fordon på vägen då och då. Aspens löv prasslade. Men däremellan - tyst. Vilken andakt! Tyst andakt. Grannbusken rosen doftade. Solen värmde och det doftade aningen höst.
När jag stod där och plockade de granna bären lät jag tankarna flöda fritt. Ut och in. En hel del vemodstankar. De två som brukade vara med om plockandet av de vackra röda bären  - B och min mamma - de är båda borta. Det kändes väldigt start. Men jag klarade bra av vemodstankarna i den terapeutiska miljön. Det var bara att låta dem bölja fram. Också andra tankar hade rum i min underbara tystnad och stunden kändes så perfekt som en stund i livet kan vara. Jag var i naturterapi på mitt eget torp.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar