lördag 15 augusti 2015

Mammas dukar

Min mamma var en duktig handarbetare. Inom alla områden. Hon lappade och lagade våra kläder (stofferade som hon sade), hon stickade, virkade och sydde. Hon tom handarbetade på förtjänst. Undrar hur många dukar och servetter hon sydde till Vasabåtarna. Noggrann och förmodligen underbetald.
Jag har glädjen att i min ägo ha en del av hennes alster. Broderade dukar, virkade spetsar och dukar (dukar som hon f.ö. också virkade på förtjänst). Det är en glädje att använda konsthantverken.Tyvärr inte så ofta de vackra vita virkade dukarna så därför vill jag lyfta fram dem här. Inte lika  fint stärkta som när mamma använde dem. Tex den som ser tufsig ut var stärkt så ytterkanten gick i vågor. Nån annan som har nåt vackert arvegods i gömmorna?






2 kommentarer:

  1. Jag har också många fina virkade och stickade dukar, både av mammas, men också min tillverkning i unga år. Stärkandet är det svåra med dem, men jag hittade på loppis plattor att bygga som pussel till önskad storlek som man kan nåla ut duken på för att stärka. Och jag låg där på knä på golvet och plockade ut nålarna i alla uddarna på de gamla dukarna och njöt faktiskt av arbetet. För de blir så mycket finare. Men i tankarna dök det upp ord som förspilld kvinnokraft? Så hur ska man tänka?

    SvaraRadera
  2. Inte förspilld kvinnokraft nej. Om man tycker om både arbetet och resultatet är det ju rena terapin. Vi stärker vidare!

    SvaraRadera