Kände så starkt igår då jag var på skördefärd i gråmilt väder. Jag fotograferade både ute och inne. La upp bilderna och fick en massa positiv respons. Och respons på det folk såg. Ett älskat torp som är allt för mej och där jag stortrivs. Och ja - visst är bilden på många sätt rätt. Men ändå - jag vill att jag skulle vilja vara där mera. Bo där. Vakna där. Äta där. Sova där. Men jag får inte till det. Vill vara kvar - vill fara hem när jag har gjort det jag ska. Vet inte hur man gör och vad man gör när man inte har ett jobb, ett projekt.
Vet inte riktigt varför. Har väl aldrig lärt mej. Och sen är det nog så att det är där som saknaden oftast kommer över mej. Igår var det skogsduvornas ljud som triggade den. Och så är det ensamt där. Ibland kan det gå en hel dag utan att jag ser nån människa. Tack och lov att jag har telefon med nätkoppling med mej. Min kontakt utåt.
I sommar har jag faktiskt ett par gånger känt att det är fem före att jag inte skulle sticka till stan utan att jag skulle bli där och slå mej till ro. Känslan har varat några sekunder. Men tydligen är det fem före. Bara att vänta och se. Och njuta av att kunna ha en kolonilott med ett stort hus. Så nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar