måndag 13 juli 2015

Så gulliga men not!

Jag måste erkänna att jag tyckte det var litet charmigt ifjol när familjen Rådjur tassade över min gård på torpet. De är ju så gulliga. Sen märkte jag att de hade ätit upp min potatisblast. Och i våras hade de ätit jordgubbsblad - i ett helt annat område av tomten. Försökte styra deras vandring genom att blockera det ställe där de alldeles tydligt kommer in till mej. Mycket för att de inte skulle få för sej att äta mina buskblåbär som råkade hamna på deras infart. Blockerat med ett blått föremål - de ska inte gilla sånt. Idag märkte jag att de nog minsann kommer in på tomten fortfarande. Såg att de hade varit ihop med en vinbärsbuske och så såg jag spillning.
Det som gör att jag så gärna vill att de ska ha sina stigar utanför tomten är det faktum att de är farliga. Som värddjur för fästingen kan de ställa till med mycket när de stryker sin besudlade päls mot mina växter. Och fästingarna faller väl dessutom av - de ska ju ut och hitta andra typer att suga på. Mej tex. Det jag nu försöker göra är att gallra och klippa. Inga ställen där buskar och träd smeker mej när jag går på mina stigar. Kläder på. Undersökning av kroppen när jag kommer hem. Inget att leka med det här med fästingar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar