En omstridd väckelserörelse som på senare tid har synts i pressen med negativa förtecken - pedofilskandaler, problem för människor som tagit sej ur rörelsen, stränga hårda regler för medlemmarna. Det skrivs det om. Jag tyckte Anders Eklund på Vbl skrev klokt igår när han konstaterade att det skriver man om eftersom det är det enda man vet. Det är en rörelse som inte berättar så mycket om sej själv.
Jag vet att om jag själv skulle ta en djupare religiös diskussion med en från rörelsen skulle vi komma på kollisionskurs rätt snabbt. Och ja, den behöver inte vara speciellt djup för att olikheter i åsikter ska komma fram.
Jag har själv mycket nära vänner inom rörelsen och ser dem och deras bekanta som verkligt fina människor. Varmt troende. Omhändertagande, samhällsdugliga, fördragsamma. Inte på något sätt annorlunda än mina andra vänner. Och vi vet att våra åsikter går isär men väljer att mötas på andra områden. Det kallas respekt.
När det gäller själva Seurat och min lust att besöka tillställningen och någon förrättning där måste jag nog litet rannsaka mej själv och fundera varför. Är jag nyfiken? Helt säkert. Har aldrig bevistat något sådant. Och nyfiken på hur det ser ut när 75000 personer samlas på Söderfjärden. Är jag ute efter att söka sensationer och sånt som jag reser mej mot? Nej, kan inte känna det. Räknar jag med andlig spis? Ja troligen - de hör ju till samma kyrka som jag själv. Kommer förmodligen att gå på något finskt eftersom det mesta är sådant så det kommer att vara annorlunda.
Kommer enligt planerna att ta bil till mitt torp och cykla därifrån. Bara min tå ger tillstånd till cykling och regnet inte ändrar planerna.
Summa summarum vill jag säja att jag lyfter på hatten för samfundsmedlemmar som i nutid med nästan uteslutande talkoarbete får till stånd något sådant. Välkomna. Berätta om er själva så att vi inte bara behöver läsa om er när det händer något negativt. Och fina dagar önskar jag er.
 |
| Foto: Arash Matin - Vbl |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar