onsdag 24 juni 2015

Fotoyra

Har just avslutat mitt fotosorterande. Med skolfoton. Nu finns de prydligt upplimmade årsvis. Och minatyrer av mej på ett särskilt ställe. Intressant att se årsringarna. Eller kanske - hur fotokonsten har utvecklats - hi.
Men hela fotosorterandet startade nog i egna privata foton. Alla "lösnummer" blev inplacerade i album. (Tack K för det). Många intressanta upplevelser. B var en ivrig och skicklig fotograf redan före digitiden och därför finns det en massa fina fotografier - speciellt av mej - från vår första tid tillsammans. Också fina bilder av oss tillsammans. Underbart men också vemodigt att se på dem. Minnen.
Jag har i min ägo föräldrarnas fotoalbum och jag tycker det är viktigt att de hålls intakt. Fanns en del lösa bilder där också.
Ja och sedan tackkorten. Studenterna, de nygifta och några därtill. Ut ur de påkostade omslagen och in i mitt album - med namn.
Känns så gott att det här blev gjort. Och det känns klart. Det kommer inte mer pappersbilder. Utom eventuella tackkort då. Jag har inte tagit ut en enda digibild på papper. Använder dem helst i dator.
Den största insikten under sorterandet var att fotografier inte är heliga. Jag har på nåt sätt tyckt det. Säkert utifrån de gamla svartvita med svarta fästor i hörnen. De som finns i föräldra-albumen. Att förstöra ett foto - å nej. Men så tänkte jag på alla digibilder jag ratar. Varför skulle jag uppta albumplats med suddiga naturbilder och bilder där folk har konstiga miner. Nej det behöver jag inte. Befriande tanke. Och handling följde. Igår brände jag en bunt i kakelugnen i Sundom.

Som avslutning alla miniatyrer jag har fått av mej själv under skolåren.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar