Dambjudning

Det har blivit tradition att ha dambjudning på torpet en gång per sommar. Samma damer varje år - två goda vänner. Och vi brukar koppla bjudningen till någon söndag när det är mässa i Sundom kyrka. Känns så fint att tassa uppför backen när kyrkklockorna ringer så det låter som ute i Europa. Berget ger resonans. Idag var vi dock redan inne i kyrkan när det hände. Det var nämligen så att vi skulle uppträda med stämsång. Med skräckblandad förtjusning går jag med på det - det har hänt förr också. Jag är ju ingen sångare på det sättet. Men det gjorde vi i alla fall och sjöng "Nu är det ljuvlig sommar"  - tre personer. Och högmässan var varm och fin.
Sommarskål i rabarbersaft nere på torpgården, kyrkkaffe, mat. Och då hade ytterligare en dam sällat sej till gänget. Glatt umgänge och en hel del uppdateringar.
Tillställningen avslutades med ett hejvilt sjungande vid kakelugnsbrasan. Det var Taube och annat svenskt somrigt, det var gamla finska slagdängor och det var garanterat bra att ingen hörde. Det var mera inlevelse och schwung än stil har jag på känn. Underbart!
Huset och trädgården höll måttet och bjöd på vacker inramning och en fantastisk blomsterprakt trots att det mesta inte har slagit ut ännu.
Slogs av tanken att så här kunde det alltid vara. Att huset skulle dofta hem där det har ätits mat o vistats istället för att lukta gammalt hus. Suck.
Dagen var fantastisk och jag är glad över vänskapen och att jag har ett torp att bjuda på - ett torp som åtminstone någon gång får blomma upp. Tack till er som var med.