söndag 31 maj 2015

Ännu en egotripp

Ska ännu en gång egotrippa i mitt pensionerande - men sen får det vara slut.
Här det tal jag höll i veckosamlingen i början på maj då jag blev avtackad av de studerande. Det var då stuntkvinnan behövdes.

"Det blir många tal här i vår. Lärarna ikväll, dimissionen- men också ett alldeles eget till er. Jag vill tacka.
Det att gå i pension betyder nog en ny fas i livet.  Första gången sedan 7-årsåldern som jag inte har nån som lägger schema åt mej.
Men det känns gott att lämna ett jobb jag har trivts med. Ett jobb där jag har fått vara nära människor i en viktig fas av livet. Jag har fått vara med er i gymnasiestudierna och också i planerandet av framtiden. Men också många gånger fått ta del av glädje och sorg.  Jag har fått lära mej att det inte finns besvärliga ungdomar utan ungdomar som har det besvärligt ibland. Och där har jag fått vara med på ett hörn för att lösa upp knutarna.  
I alla de här kontakterna har jag många gånger imponerats av er artighet. Jag sköter mitt jobb och ni säjer tack så mycket. Fantastiskt.
 Jag har jobbat så litet med mina två dagar per vecka – och dessutom Bettan som har hållit studiehandledningen i klass. Så jag kan inte namnen på er. Och det har ni nog märkt och haft änglars tålamod med mitt ”namn och klass”. Tack för det.
Det känns också gott att lämna ett jobb där det bästa med det finns kvar, dvs ni.
 Ni försvinner ju ingenstans. Vi kommer att ses på riktigt – och då hoppas jag att ni hör ”namn och klass” fast jag inte säjer det – och berättar vem ni är och vad ni gör. Jag vill gärna veta.
 Kommer att stänga min Fb-jobbprofil – där jag ju aldrig har fungerat annat än med grupperna. Men min privata profil är kvar och det är skojigt om någon av er vill bli vän med mej där.

Till slut – fortsätt att vara de fina ungdomar ni är – öppna, tillitsfulla och artiga - också fast ni lämnar skolan så småningom. Den skola som förhoppningsvis har kunnat leva upp till sitt motto – trygghet och trivsel."

Och här det tal jag höll igår på dimissionen - till festpubliken, "kommunen", de studerande  (och nu var ju studenterna med).

"Den här tiden 1994 stod jag i Petalax och snörvlade och grät på dimissionsdagen. Jag skulle bryta upp och byta skola. Till Korsholms gymnasium. ”Jag kommer aldrig att kunna gå i pension” minns jag att jag sa.
Nu ska jag i alla fall gå i pension efter 21 fina år i Korsholms gymnasium. Jag fick vara med och bygga upp årskurslösheten, jag fick vara med om att det skapades ett lektorat i studiehandledning i vår skola. Jag har fått se Internet och datorer bli mitt viktigaste arbetsredskap. Men jag kommer inte att hinna uppleva den digitala studentexamen – och det stör mej litet.
En hel del annat har också hänt och förändrats under mina nästan 40 år som lärare och studiehandledare men jag vill nog mena att de studerande inte har förändrats. Samma fräscha unga sökande människor .
När jag går i pension lämnar jag det som jag brukar kalla världens bästa yrke. Att få möta och handleda ungdomar i en viktig fas av livet – kan det bli bättre.
En studiehandledare får möta de studerande enskilt, får ta del av deras ärliga försök att hitta sin väg – i  gymnasiet, ut i studielivet och livet. Och få ha hjärtat som arbetsredskap.
Jag tror nog det kommer att kännas vemodigt att inte längre i höst jobba med er ungdomar – men jag tröstar mej med att ni finns kvar. Kanske möts vi på Facebook, kanske på stan – och så småningom   ute i samhället när ni är färdigt utbildade.
När vi ses – berätta gärna vad ni heter och vad ni gör. Jag vill veta. Jag kanske inte minns namnet – men personen minns jag.
Jag har blivit furstligt avtackad  - av elevkåren en fredag för några veckor sedan och av mina kolleger samma kväll och nu av min arbetsgivare kommunen idag. Jag vill också tacka för mej. Det är en stolt och nöjd kommunalare som lämnar jobbet. Premierad med kommunförbundets medalj för 30 år i kommunal tjänst och nyförvärvet – skolfondens medalj nummer 4 som jag fick i samband med att lärarna avtackade.
Jag ska sluta med att säja att jag är glad att få stå här tillsammans med er – studenter 2015. Vi har haft så mycket med varandra att göra och vi lämnar skolan tillsammans.
Jag säjer grattis och lycka till – både som Sippan och som er studiehandledare."

Det tal jag höll till kollegerna var personligt -ett tal till var och en - så det behåller vi för oss själva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar