torsdag 26 februari 2015

Drömmen

Jag drömmer nästan aldrig. Jag vet vad ni säjer men jag säjer ändå att jag nästan aldrig drömmer. Men imorse! Somnade om efter tidningsläsningen och tycks inte ha gjort annat än drömt - så lång story som jag mindes när jag vaknade.
Jag var så stolt när jag vaknade och den bit jag var stolt över måste jag bara få dela.
Jag var på väg hem med bil genom Sundom och vände in till torpet. Såg genom fönstret en massa nya människor i grannhuset. Tjoade för att hälsa på mina grannar. Flera herrar kom fram för att tala med mej. En massa barn syntes och också herrarnas fruar fanns inne i den lilla grannstugan. Och fler var på kommande - det skulle bli fest. En av herrarna var tydligen inne i mitt hus för han gick ut genom bakdörren. En stund senare gick jag för att lägga haspen på den dörren. Hör ett flåsande i dunklet och där står herrn med neddragna byxor och - ja ni förstår. Dessutom närmade han sig mig. Uppfylldes av en sån vrede, Tror jag bet honom, Åtminstone vet jag att jag lyckades övermanna honom och vräka honom över tröskeln ut genom dörren. Där låg han i all sin prakt och jag vrålade mot grannstugan att man skulle be hans fru komma och hämta honom. Så skedde inte utan kompisana kom och tyckte inte det var nåt speciellt med det som hänt. Men jag lyckades i min vrede (och kanske litet för att det var en dröm) få krafter som räckte. Hyvä Sippan!
Och nu alla småfreudar - fritt fram för tolkningar.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar