Stenhagatur

Det är så sällan jag rör mej med bil att det blir stora samlingar av det ena och det andra. Med bilen lastad med olika klädpåsar, tomflaskor och mjölkförpackningar for jag enkom till Stenhaga. Första stoppet var Röda Korsets Loppismottagning där vartenda plagg granskades innan det togs emot. Bra - de lär ha fått mycket lump. Sen till stora gallerian där jag upplevde det mera meningslöst än vanligt att kolla de små butikerna. Samma billiga kläder i dem alla. Eller är det jag som har blivit ointresserad? Jag hoppas verkligen att jag inte ska förlora intresset för att förnya mej själv och min garderob. I en butik var jag intresserad och provade den ena finna jackan efter den andra. Dunjackor företrädesvis. Men när storlek 42 var för tight tappade jag intresset där också. Kollade nya billighetsvaruhuset Tokmanni och konstaterade att et var prydligt och bjöd på överraskningar. Mitt bland julpyntet eller vad det nu var fanns det vetemjöl och socker. Inte heller där var jag nån god konsument. Ja har ju allt. Det enda jag behövde fick jag i matbutiken.
Och förvånades än en gång över hur äckligt bekvämt och effektivt det är att röra sej med bil.