lördag 6 december 2014

Minnet

"Telefonens enhetsminne är fullt" fick en vän läsa i sin smarttelefon. Så känns det för mej också. Minnet är mitt och enheten är min hjärna. Jag talar om en person med namn och i nästa stund är det glömt. Vet precis vem det var och varför men inte vad hen heter. Jag är tvungen att skriva lappar. Skriver lappar dag och natt. Om privata saker, om jobbsaker.
Jag tror det är i min natur. Är en kontrollfreak. Är dessutom sådan att jag håller i alla trådar tills ett ärende är uträttat. Påminner andra som inte är likadana. Påminner mej själv att jag ska påminna dem. Så varför skulle det inte bli fullt däruppe. Och när det är fullt känner jag stress.
Det känns bara så besvärande att inte minnas om jag inte har saker antecknade. Men, för all del, nog minns jag en hel del. Tex sånt som berör datorer och telefoner - det tycks sitta som spikat. Kanske är det sånt som fyller upp. Men också annat som intresserar mej.
Det som hände igår var nästan skrämmande. Mitt i annan yra plockade jag fram en liten present för att komma ihåg att jag skulle ge den. Senare på kvällen ser jag den lilla tingesten i tamburen och funderar vad i hela friden jag har tänkt göra med den.Vem ska få den? Tog lång tid och ännu ser jag inte riktigt logiken i att plocka fram den just nu. Om jag kom fram till rätt mottagare så kommer presenten inte att ges de närmaste dagarna. Men jag tänkte väl i alla fall.
Skärpning Sippan, dags att börja leva litet långsamt, eller hur. För nåt tilläggsminne lär jag inte få.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar