Det blev nej - dvs ja till en jämlik äktenskapslag. Idag. Jag känner mej mera rörd och tagen än jag hade kunnat föreställa mej. Precis som för de flesta andra i vårt samhälle kommer den lagen inte att beröra mej själv direkt. Men de som berörs- oj vad de berörs! Och på det sättet berörs jag förstås att jag tycker det skulle ha varit "skämmigt" om vi skulle ha fortsatt som förr. Och nu var det läge att förändra - helt klart.
Jag tänker inte komma med några argument. Det har redan sagts allt och litet till i den här frågan. Säkert har också nån sagt sådant som borde ha varit osagt. I diskussionens hetta. På bägge sidor. Jo en sak vill jag säja. Jag kan inte förstå att vissa människors längtan och rättigheter ska kunna hindras av andra människors personliga övertygelse - hur stark den än må vara. Hoppas innerligt att det inte ska bli sår efter det här utan att vi alla ska glädjas med dem som nu ha fått samma rätt som vi heterosexuella redan har haft - att få sin kärlek befäst i ett äktenskap. Grattis, mina vänner och Grattis Finland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar