fredag 28 november 2014

Jämlik




Det blev nej - dvs ja till en jämlik äktenskapslag. Idag. Jag känner mej mera rörd och tagen än jag hade kunnat föreställa mej. Precis som för de flesta andra i vårt samhälle kommer den lagen inte att beröra mej själv direkt.  Men de som berörs- oj vad de berörs! Och på det sättet berörs jag förstås att jag tycker det skulle ha varit "skämmigt" om vi skulle ha fortsatt som förr. Och nu var det läge att förändra - helt klart.
Jag tänker inte komma med några argument. Det har redan sagts allt och litet till i den här frågan. Säkert har också nån sagt sådant som borde ha varit osagt. I diskussionens hetta. På bägge sidor. Jo en sak vill jag säja. Jag kan inte förstå att vissa människors längtan och rättigheter ska kunna hindras av andra människors personliga övertygelse - hur stark den än må vara. Hoppas innerligt att det inte ska bli sår efter det här utan att vi alla ska glädjas med dem som nu ha fått samma rätt som vi heterosexuella redan har haft - att få sin kärlek befäst i ett äktenskap. Grattis, mina vänner och Grattis Finland!

torsdag 27 november 2014

Telefonetikett

Det här inlägget är en fråga. Till er som kan och vet. I och med att jag skaffade smarttelefon (och gjorde mej av med min fasta telefon) är jag nåbar på ett helt annat sätt än tidigare. Det betyder att det kommer in en del samtal. Och samtal jag missar. Ibland har jag telefonen på ljudlöst och ibland finns den på något ställe där jag inte finns. Måste dock säja att det är tacknämligt få som ringer. Så mycket bekvämare för mej med  kontakt andra vägar. Men som sagt. Missade. Som jag sedan nyfiket kollar upp på Fonecta (om det är ett obekant nummer). Frågan är - anser man att jag borde ringa upp dem jag missat? Jag gör det inte. Bryter jag mot telefonetiketten? Ok- jag kan ringa upp om det är någon jag känner och jag förstår att personen har ett ärende. Eller så kontaktar jag på annat sätt Men ett tydligt jobbsamtal. Ska jag ringa upp -på min lediga dag - eller ska jag utgå ifrån att man ringer det fasta nummer som går till den studiehandledare som råkar vara på jobb. Det senare tycker jag. Intressant att få ta del av åsikter.


onsdag 26 november 2014

Seg och intresserad

Jag har haft nåt i mina kontoutdrag som jag inte har förstått mej på. Något alldeles minimalt som gott kunde ha förblivit outrett Men småpetig som jag är ville jag veta. Var på banken med en tjej bakom glasdörr. Hon kom inte längre in i systemet än jag själv gjorde men lovade vända sej till någon. Denna någon skulle meddela mej per e-post. Har inte skett.
Idag blev jag uppringd av en som ville ha mej att placera mina pengar på ett vettigt sätt. Det ville inte jag men jag passade på att tala om mitt struntproblem.  Men jag sa också att hon inte ska sätta tid på att reda ut det - det är en baggis. Men då säjer människan att hon själv blev så intresserad att hon vill reda ut det och meddela mej. Oj vad jag gillar ett sådant engagemang! Det hon gjorde var värt många reklameuro. Oberoende om hon lyckas eller inte. Hon engagerade sej, visade att hon har en jobbstolthet - och hon betjänade mej på det bästa tänkbara sätt. Hennes och min banks logo må pryda detta inlägg!



söndag 23 november 2014

Stackars boken

Dagens tidning innehöll en artikel med tips på vad man kan göra med böcker som "står och samlar damm i bokhyllan" Tapetsera med sidorna, tillverka en dörrkrans, tillverka julgranspynt. Mina återvinningsgrupper på Fb svämmar över med tips på de mest fantastiska saker man kan göra av gamla böcker. Vika så det bildas bokstäver eller andra  figurer (ska försöka hitta en bild på det - har aldrig prövat), skära bort det mesta av sidorna och få en "kista" eller smyckesskrin som kan gömmas i bokhyllan. För att nämna några exempel Och på min egen balkong ståtar en vacker igelkott vikt av en gammal bok.
Nästan snudd på helgerån tycker en gammal bokälskare. Som inte skulle kunna förstöra en bok. Men vad gör man? Ingen tar emot böcker. Minns när jag var med och försökte få antikvariat att förstå sej på ett dödsbos böcker De ville inte ha dem - eventuellt böcker från kriget. Då blev Röda Korset räddningen. Undrar om de skulle ta emot idag. Vi drunknar tydligen i gamla böcker idag Och vaddå - vi använder Internet som uppslagsverk, ordbok, kokbok, mönsterbok och nästan all annan bok också.
Och jag kommer på mej själv med att glo på min fyllda bokhylla för att hitta böcker som jag kan vara utan. Jag vill ha plats för pysselmaterial i bokhyllan. Och ja, något ska jag hitta men det jag plockar ut kommer nog att få flytta till torpet eller bibbans bytesbord. Jag kan inte förmå mej att bränna eller kasta bort mina böcker Och att använda dem till pyssel, tja. Jag är nog uppvuxen i en tid när en bok var något värdefullt och det sitter i. Och så har jag förstås böcker som jag inte för något i världen skulle vilja göra mej av med.







fredag 21 november 2014

DJ - 90+

Såg ett så underbart inslag i Fråga doktorn. Om en man, 90+, som förnöjer sina kompisar på Hemmet med att spela musik för dem. Företrädesvis deras ungdoms dansmusik. Fin anläggning hade DJ-n. Och personalen förstod att ta vara på tillfället - det bjuds alltid på kaffe och våfflor. DJ-n själv köper Lp-skivorna på loppis men han ser så dåligt så han vet inte riktigt vad han drar hem. Måste alltså provlyssnas först. Själv upplevde han musiken väldigt starkt. Minnen, vemod, glädje, tårar. Fantastiskt!
Jag undrar om min egotrippande generation kommer att klara av nåt sådant. Att nån annan väljer musik åt oss. Eller blir vi tvungna att dra till våra egna rum och öppna våra egna Spotifylistor.
Hoppas vi kan dela - för det som farbrorn bjöd på - det skulle jag hoppas många seniorer får vara med om. Hur många getingar som helst!


Andakt

Det var något av andakt här nyss. Tog fram stora grötkastrullen, burken med det runda grötriset och Annas mat. Dags för säsongens första risgrynsgrötkok. Nu är koket i gång, det röda ljuset lyser på bänken i köket. Julmusik i balgrunden - Vesa-Matti Loiri som bäst. Gröten ska röras i ibland. Kärt besvär - det doftar mys i hela köket. Det här är jul för mej. Och musiken har hunnit bli Svensk jul. Ajjaj vad traditioner och detaljer är viktiga för mej. Och det är jag glad över. Brus i bröstet är alltid på plus.


torsdag 20 november 2014

"Sista gången" och "Sen"

Jag märker att det är två uttryck som poppar upp då och då. Och det har förstås att göra med den stora förändring som den förestående pensioneringen kommer att innebära. Vissa moment i årets arbete har funnits på mitt bord. Och av praktiska skäl ska de städas bort från bordet och implementeras i kollegans rutiner. Och då känns det att nu gjorde jag det där sista gången. Tex igår var jag med abiturienterna på studiebesök för sista gången. Och har planerat detsamma för sista gången. Det är ingen skillnad i hur det verkställs för sista gången - men efteråt känns det litet speciellt. Jag får städa i datorn och överföra material.
Och det är väl på det sättet det ska vara. Man ska kliva ur det man håller på med - efter hand. Naturligtvis kommer jag att jobba fullt ut med all min energi tills jag slutat men att de små momenten görs för sista gången känns av. Och det är ingen dålig känsla - bara naturlig.
Och på samma sätt märker jag att jag tänker "sen" hemma om det ena och det andra. Som jag ska fixa sen när jag har tid. För visst är det väl så att pensionärer har tid?
Men hur som helst - nu är nu och nu njuter jag av att få jobba på ett sätt som inte ger mej stress och som ger mej möjlighet att varva jobb med fritid. Ljuvliga deltispensionstid!


måndag 17 november 2014

Vilken lyx

att ha en dag avsatt för ärenden och hemvård och pyssel. Med andra ord en pensionärsdag. När man har det har man möjlighet att samla upp olika saker som ska göras. Och dessutom ha tid för en morgonfilm. Och jobbsaker. Ingen stress.
Kom att fundera på hur jag klarade rumban förr. Jobbade en lång tid i Petalax och samåkte. Var alltså hemma mot 16. Banken stängde tidigt liksom en del andra verk. Och frissatider och tandläkartider. Och inga butiker med söndagsöppet.
Och jobb varje dag. Det hade jag ju också i Korsholm till för några år sedan. Vet nog att jag anlitade B en del sedan han blivit pensionär. Men det gick på något sätt. Man planerade effektivt.
Och så till dem som fortfarande jobbar heltid. Och slutar typ 17. Och ska ha barnen från dagis. Och kanske är ensamstående. Och laga mat varje kväll. Hur klarar de rumban? Allt beröm åt dem.




söndag 16 november 2014

Friluftsväder

For ut till torpet för att skaffa material till fler dörrkransar ( Vilken lyx att ha egen skog att ta ur!). Oftast när jag är ensam brukar det inte bli någon promenad men idag var vädret så fantastiskt att jag bara inte kunde låta bli. Någon plusgrad och sol. Gick till Öjberget och klev faktiskt uppför hoppbacken och upp i tornet. Kände med nöjd och något andfådd. Och imponerad av de människor som inte nöjde sej med att gå upp och sedan ner. Det fanns flera som gick och tom sprang upp och ner. Supermotion. Också i övrigt var det många som var ute och rörde på sej. Fantastiskt att vi fick ett sådant fint söndagsväder. Och fina bilder blev det. Det här att ta bilder det är nog en bra morot för mej. Kameran är ett bra sällskap.








lördag 15 november 2014

Jag gråter

inom mej då jag igen får läsa om ett fall av sexuellt övergrepp inom kyrkan. Min statskyrka. Och dessutom en medanställd som har underlåtit att rapportera. Varför? Och varför i kyrkan? Det har talats om slutna gemenskaper med en person med andlig makt. En som man har förtroende för. En gemenskap där det skulle vara en skam att berätta. Men varför just kyrkan? Det finns ju många andra sammanhang som är liknande. Ungdomsarbete inom idrotten. Skolvärlden. Dagis. Eller är man mera observant där än inom församlingarna? Eller finns det sådant som inte kommer fram? Har kyrkan ögonen mera på sej ända andra organisationer? Syns det mera i pressen när kyrkan felar? Eller är det så att de församlingsanställda är värst? Är det eventuellt så att man inom kyrkan inte klarar av att hantera sexualiteten?
Oberoende av vilka svaren är så -är det här något som inte kan accepteras. Vi måste ha nolltolerans. Och vi som är förtroendevalda ska vara lyhörda för det som vi får höra och visa att det är nolltolerans som gäller. Tror inte det blir något problem.
Men jag kan fortfarande inte förstå.Och Eroakirkosta jublar. Nu har det säkert vällt ut en massa människor från kyrkan igen. På grund av en enskild person och dess kollega som inte vågade vara rakryggad, i Tammerfors. Fy, säjer jag.



Syksy

Einari Junttila/ Kaksi vanhaa varista


















Syksy


Kaksi vanhaa, vanhaa varista
nuokkuu hiljaa pellon aidalla.

Ruskea on rinta kaisliston,
taivas harmaa. Sataa. Syksy on.

"Kurkikin jo lähti", veljelleen
toinen virkkaa niinkuin itsekseen.

Pitkä hiljaisuus. Jo toinenkin
"niin maar; lähti", sanoo takaisin.

Sitten vanhukset taas vaikenee.
Järven pintaan sade soittelee.

Sukii siivenselkää toisen pää.
Toinen joskus silmää siristää.

Höyhenihin niskat kyyristyy
Sataa. Hiljaista on.Hämärtyy

yli pellon mustan kynnöksen.
Tuntuu riihen tuoksu etäinen.

Kaksi märkää, vanhaa varista
nuokkuu aatoksissaan aidalla.

"Täytyy tästä...", toinen havahtuu,
lentoon verkkaisesti valmistuu.

"Käyhän taaskin tarinoimassa.
Oli oikein hauskaa tavata."


Lauri Pohjanpää

torsdag 13 november 2014

Tågmat

Det blåser kring tågets smörgåsar. Först handlade det om en torftig smörgås med litet medwurst och ett salladsblad som såldes till högt pris. Sedan handlade det om smörgåsar med föråldrad datummärkning (Artikeln för den som kan läsa Online Vbl    http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/44588/148231 ).
Jag tror vi är många som har undvikit att äta under tågresan för att vi inte har tyckt att vi har fått valuta för pengarna. Eller att det har handlat om så dyra varor att vi inte ens har testat.
Jag har sagt det förr och jag vill upprepa det nu - varför inte ta in någon snabbmatkedja till tågrestaurangerna. Hamburgerkedja, pizzakedja, sötebrödskedja. Som skulle sälja sina kända produkter till samma pris som "på land". Kanske tom både en med sött och med salt. Lämplig småmat som ju är det man oftast är ute efter under en tågresa.
Det finns säkert kloka Ekonomiska, Etiska och Konkurrensetiska motiveringar till varfördet inte är så. Men jag föreslår ändå.

Bild i den nämnda artilkeln

onsdag 12 november 2014

Julmöss

Har kommit igång med mitt handarbetande riktigt på allvar. Och när jag nu sitter med ett stort projekt och tänker att det ska bli klart till julen kommer ett barndomsminne fram. Det sades alltid hemma hos oss att handarbeten skulle vara klara till julen så att inte "julmössen pissar i dem". Om jag riktigt vill övertolka det här kan jag tänka mej att uttrycket kom från en tid då handarbetande var en nödvändighet - man tillverkade nyttigheter typ stickade strumpor och vävde mattor. Och för att få fart på det var det viktigt att ha en deadline.
En annan övertolkning av ett gammalt uttryck. Min moster använder arbeta i samma betydelse som att hålla på. "Ja arbeita å åt" har jag hört henne säja. Var det nu så att i det gamla samhället (äldre än min moster) var inget just lustfyllt. När det gällde sånt man måste göra. Utan allt var arbete. Man arbetar och äter. Eller finns det månne någon annan betydelse på arbete än den jag har?
Men litet skoj med julmössen. Hos mej får de nog hitta en annan toa än handarbetskorgen.





måndag 10 november 2014

Invald!

Ja så gick det faktiskt! Och med ett enormt antal röster. 124 enligt det resultat som kom sent igår. Själv hade jag ingen aning hur det skulle gå. Är man uppställd första gången så är man. Och som jag har konstaterat är jag inte så känd i kyrkliga kretsar. Kan ana att jag har fått en hel del röster av folk som har läst mina blogginlägg och mina Facebookuppdateringar. Många har kommit och berättat att de röstat på mej. Också äldre - i min föräldrageneration. Och sådana som troligen inte brukar rösta i kyrkoval. Och förstås många många andra eftersom det blev 124. Kan inte fatta det. I nattens tysta timma när jag satte mej i min länstol och begrundade var det nog frågan om om det inte kom något vått i ögonvrån. Man blir ödmjuk en sådan här gång. Den som har röstat på mej har - med rätta - förväntningar på mej. Kan jag leva upp till de förväntningarna? Och vad förväntar man sej? Jag hoppas att det ska bli som i andra förtroendeorgan - en öppen dialog mellan mej och dem jag representerar. Att jag på mina ärendelappar ska kunna lägga ärenden som kommer från andra än mej själv. Och jag är inte svår att nå. Facebook, e-post, blogg, Instagram - och hör och häpna - också irl. Bara kom.
Det blir intressant och viktigt med skolning - jag är inte alls insatt i vad som är hemligt och vad som fritt får diskuteras. Protokollen vet jag är offentliga.
Och jag har många erfarna medlemmar med i rådet. Jag ser verkligen fram emot att få dra igång. Tack för att ni gav mej möjlighet till detta, ni som röstade på mej. Och tack ni som har uppmärksammat invalet.





söndag 9 november 2014

Olidligt spännande?

Nå nej - det är det ju inte. Men jag måste nog erkänna att jag känner av det. Att det är idag det avgörs vem som blir invald i fullmäktige och råd i min församling. Och att jag själv är uppställd. Det har jag aldrig varit förr - inte i något val. Om man undantar något elevråd via skolan (både som elev och senare som lärare). Jag vet inte hur det kommer att kännas ikväll om jag blir invald. Och inte heller om jag inte blir invald. Men det har varit en intressant färd mot valet och jag tycker det har varit trevligt när någon har sagt att den har röstat på mej. Och faktiskt - jag skulle gärna komma in. Men jag vet också att om det inte blir jag så kommer det att finnas engagerade medlemmar i rådet. Och det är viktigt! Det är bara så att det gör skillnad vad församlingens förtroendevalda diskuterar och besluter. I smått men också i stort. Så därför - gå och rösta!
Jag har själv sparat mitt röstande till idag. Och då ska jag gå och rösta på mej själv. Vet inte om det är rumsrent att säja så men jag tycker ju att en uppställd som verkligen vill in ska göra så.




fredag 7 november 2014

Tanten och plåtburkarna

Vi står i en tyst ring kring 25 ljus - tända till minne av dem som dött pga narkotika. Bakom oss plockar en tant plåtburkar. En stund tidigare fick vi höra starka och tröstande ord om sorg och saknad. Vi var antagligen till största delen anhöriga och vänner till sådana som dött. Och pressen och prästen och diakonerna. Och Fri från narkotika. Och så jag som tycker att det är en så viktig och fin manifestation. Tillsammans är vi starka. Tillsammans klarar vi sorgen bättre. Tillsammans kanske vi kan hejda någon som hamnat i drogspiralen. Också då var tystnaden bland oss kompakt. Tanten var ännu inte på  plats utan bakom oss fanns en massa bussar och en massa studerande som med bussarna var på väg på nåt evenemang modell större. Så stort att det var läge att dricka öl i kyrkparken. Och lämna tomburkar på gräsmattan. Efter den tysta stunden vid ljusen sprids gänget. Kanske någon gick på en kopp kaffe till församlingens matsal. Själv tog jag sikte på körövningen i Brändö. Tanten fortsatte att plocka.
Så många olika bitar av livet - en torsdagkväll vid lotsstatyn i kyrkparken.





onsdag 5 november 2014

Naturbehov

Efter förmiddagens känslostorm - bara, bara positiva, starka känslor- rymdes jag inte mellan lägenhetens väggar. Behövde naturterapi. Den fick jag nere i Sandviksskogarna. Ensam. Underbart. Ja, helt ensam var jag inte  - telefonen med kameran var med.Vill gärna ta er med på min vandring. Nedan en bildkavalkad. Ja och så ville jag testa piggskorna, mina nya Icebugs. De var till belåtenhet.