fredag 31 oktober 2014

Städdisciplin

Det var lättare att ha städdisciplin medan B fanns. Rutin varje fredag (eller torsdag). Ut med mattor, dammsugning och hela köret. Om det så behövdes eller inte. Inte för hans skull utan bara för att det kändes gott att göra det inför vårt gemensamma veckoslut. Nog städar jag nu också men det är mycket lättare att förklara att man kan slarvstäda då och då. och att papperskorgar får innehålla papper. Och att damm egentligen inte syns. Ingen ser ju ändå. Annan än jag själv. Och jag vill nog ha det prydligt. Tur det - annars skulle väl huset gro igen.
 Men jag måste säja att jag lyfter på hatten för sådan som bor ensamma och lyckas ha städdisciplin.
Nu är det fredag och städdag. Tror det blir en slarvstädning - jag har ju varit på resa. Och då blir det ju inte ostädat, eller.


tisdag 28 oktober 2014

Att kursa

Nu vet jag vad jag kommer att sakna när jag blir pensionär. Det att fara på kurs. Undrar hur många gånger det har skett. Först som mattelärare med MAOL-föreningen. Och alla de långa fortbildningarna  i Heinola. Och nu på senare år - på kurser med mina glada studiehandledarkolleger.
Imorgon bitti sätter vi oss på tåg och far ner till huvudstaden. Riksomfattande vägledardagar. Viktiga sådana - typ 120 anmälda. "Alla" kommer att vara där.
Den gemenskap man känner när man träffar folket från hela svenskfinland. Många av dem träffar man bara på kurs. Kanske speciellt viktigt för oss att träffas - de flesta av oss har ju inte ämneskolleger på skolan.
Och dessutom är onsdagseftermiddagens program precis vad vi behöver just nu med tanke på vår handledning. Allt ljus på Vägledardagarna!
Vi ses på studiehandledartåget och på G18. Ser fram emot det.



måndag 27 oktober 2014

Mördaren ljuger inte ensam

"Mördaren ljuger inte ensam" heter den första av de filmatiserade Maria Lang-deckare vi fick ta del av (Sveriges TV). Den som inte har sett och tänker se kanske inte ska läsa det här. Trots att jag inte just alls kommer att beröra innehållet.
Det som slog mej var det tidstypiska. Boken skrevs 1949 och jag antar att det just är i sent 40-tal filmen är placerad. Det var så mycket som var annorlunda att jag faktiskt måste föra bok.
En universitetsanställd, docent eller liknande, bjuder en ung doktorand som han är handledare för till sitt sommarställe. "På en egen liten ö utan telefon och grannar". Det visar sej att sommarstugan är ett enormt stort och fint hus. Med ett  litet emaljerat fat som enda diskfacilitet. Där finns redan ett antal unga människor samt en fru. Hon är inte akademiker utan har gått hushållsskola - den bästa av alla. Flickor och pojkar sover i skilda rum trots att ett par av dem tydligt är ett par. Klädseln har nog inte varit nära nån avdelning för fritidskläder. Oftast galastass - men så skulle det ju firas midsommar. Och hustrun passar upp.
Sen när det sker ett mord och bussiga killen och vår doktorand fixar en kriminalkommissarie till platsen kommer denne i hatt och vit skjorta och slips. Och dessutom gummiband runt skjortärmarna (undrar varför man hade sådana). Och han var flirtig på ett sätt som våra filmdeckare inte är idag. Blickarna följde varje tjej, känd och okänd. Och så röktes det tobak. Huj vad det röktes! Praktiskt taget alla rökte.Tänk att vi har sluppit det - både på riktigt och i film.
Och sen det där att inte få kontakt - ingen telefon. Till slut simmade vår hjälte mot land för att kalla på hjälp - en sträcka som det tog en halv timme att köra med båt. Men man hade hunnit få ett digert antal lik på ön vid det laget. Ja det sa jag aldrig - båten fick nåt fel och när den fixades tog en av gästerna chansen att sticka men hamnade i vattnet så båten stack ensam.
Jag vet att jag inte har varit speciellt förtjust i Maria Langs böcker. Minns inte riktigt varför - skulle det eventuellt ha varit språket. Efter det här avsnittet är jag inte speciellt förtjust i filmatiseringen. Alldeles för mycket fokus på relationer och snedsprång. Ett fräscht inslag i en roman från -49 var att en av relationerna var lesbisk.

Underhållande, fina miljöer - ja nog kommer jag att se nästa del också, trots allt. Eller kanske just tack vara det jag mest har skrivit om - den förtjusande tidsskildringen.






söndag 26 oktober 2014

Svara "alla"

Man dryftar en inställningsklantighet i en persons Fb-profil i en grupp där jag är med. Ska passa på själv och knärra litet. Det där med att svara på e-post. Och att svara "alla". När jag skriver ett jobbmail har jag oftast kollegan som medmottagare - alltså jag skickar en kopia till henne. Och ibland någon eller några andra. Noggrant utvalda. För att de också ska få svaret (och se vad jag har skrivit). Och vad händer i många, många fall? Jo, jag är den enda som får svaret och blir tvungen att vidaresända till de andra. I något fall kanske tom leta fram mitt eget mail för att se vem som skulle ha fått det.
Ibland skriver jag snällt på slutet - svara gärna "alla" så att osv. Men man täcks ju inte riktigt börja lära vuxet folk hur man svarar på mail.


lördag 25 oktober 2014

Samla frimärken

Samlas det frimärken i dag? Denna långsamma syssla verkar nästan malplacerad i vår snabba värld. Eller så inte. Och nu tänker jag på att samla på riktigt. Räkna taggar i tandningen, använda förstoringsglas, jaga rariterter och så. Sådär så man kan kalla sej filatelist.
I mitt hem samlades det frimärken. Pappa och senare mamma. Och barnen. Vi använde riktiga mappar från LaPe och beställde årsblad med bilder av frimärken som kom ut. Och det har på något sätt suttit i ryggmärgen att frimärken ska man ta vara på. Spontant river jag loss märken från alla kuvert och paket som kommer i min hand. Däremot klistrar jag inte in dem nånstans. Och inte beställer jag blad från LaPe heller.
Men förra veckan när körkompisen berättade att hon tar emot frimärken och skickar bort dem - till nåt välgörande ändamål- då vaknade jag och drog fram alla mina lösa frimärken. Bestämde att jag ger bort alla - slutar samla där bladen tar slut. Vilken lättnad! Men hur det nu var så tyckte jag det var så mysigt att sitta och plocka med de vackra märkena. Och framför allt så frigörande långsamt. Och när jag insåg att moderna frimärken har årtal insåg jag att jag kan samla utan LaPe-blad. Och någon hjälp ska väl nätet ge mej.
Så nu sitter jag med förstoringsglas jag också. Men inte för att kolla taggar utan för att se årtal. De är ju så erbarmligt små. Och ja, körkompisen ska få massor med märken.


fredag 24 oktober 2014

I valet

Igår kom en bilaga med Kyrkpressen. En bilaga med en närmare presentation av kandidaterna i valet till kyrkofullmäktige och församlingsråd. Kunde bara konstatera att det finns en stor samling duktiga och fina kandidater. Så nog bör det finnas folk att rösta på. Med olika profilering.
Själv har jag väl närmast profilerat mej som en som vill väcka dem som inte är så kyrkaktiva. Mycket för att få dem att inse hur viktigt det är att rösta. Och hur mycket i kyrkan som sist och slutligen rör och berör dem i kyrkan.
Men när det gäller arbetet i rådet kan jag nog säja att jag är allas representant - och alla är vi ju församlingsbor som säjer att vi är troende. Det är väl ett bra utgångsläge.
Jag har ett stort nätverk och det betyder att man lätt kan få fram sina åsikter till mej. Och jag föreställer mej (och hoppas) att det i rådet ska finnas plats för små vardagliga praktiska saker också - vid sidan om de större sakerna och rutinärenden.
Dessutom kan jag lova att jag kommer att vara en engagerad rådsmedlem. Som säkert i iver och ovana kommer att slå huvudet i väggen flera gånger.
Så gott folk - om ni är tillräckligt många som skriver 27 på röstsedeln så får ni in en sådan person.
Men det absolut viktigaste är att ni röstar förstås. Inkommande vecka pågår förhandsröstningen varje vardag. Tex i Rewell Center. Den egentliga röstningsdagen är fars dag, den 9 november. Lycka till, bästa väljare. Allt för det goda!









onsdag 22 oktober 2014

Elli, tron och politiken

Elli Flen från Munsala har lånat sin person och sin röst åt församlingsvalet. Hörde just henne berätta (se videoklipp) och tyckte det var kloka saker hon sa. Stämmer bra överens med min egen syn.
Men nu är det bara det att Elli också är politiker, SFP-sådan. Kommer att ställa upp i riksdagsvalet. Det här har väckt ont blod i bygden. I pressen vädrar Steven Frostdahl (SDP) sin irritation över att SFP och Elli Flen åker snålskjuts på Församlingsvalet inför sin riksdagsvalskampanj.
Jag tycker inte det är något fel att en känd person, låt vara samtidigt politiker, berättar om varför hon röstar i Församlingsvalet. Men jag tror inte att jag själv i hennes ställe skulle ha lagt upp videoklippet på min kampanjsida för riksdagsvalet.
Det som jag mera har reagerat på i valet är att det finns listor som direkt hänvisar till något parti. I Vasa finska församling (har inte studerat listorna i någon annan) finns en lista där namnet hänvisar till socialdemokraterna och en som direkt heter Perussuomalaiset. Så vill jag inte ha det. Kanhända det finns sådant i min egen församling också - många politiskt aktiva är uppställda. Men nog kan de vara intresserade av församling och tro för det. Och de är säkert bra och mötesvana att ha med. Inga politiska namnpå listor inom min egen församling i alla fall. Jag hoppas (om jag blir invald alltså) att de funderingar som kommer fram under mötena inte ska kopplas till partipolitik.
Och tycker du som jag kan du ju skriva 27, mitt nummer, på röstsedeln - då får du en garanterat partifri (ingen är väl politikfri) kandidat. Jag borde vara medlem i minst tre partier för att få det jag vill ha och därför har jag valt att inte binda mej till något parti.



Närpes-Närpiö

Det här är inget egentligt blogginlägg utan en fråga. Eller många frågor egentligen.Och jag hoppas det finns någon läsare som kan svara. Och jag ställer dem helt naivt, mina frågor. Kanske man borde veta. Men jag vet inte.
Närpes kommer att förlora pengar om staden fortsätter att vara enspråkig. Det särskilda stödet för enspråkiga kommuner försvinner. Enspråkigt svenska kommuner ska det kanske vara.
 Om svar ja så frågar jag varför. För att värna om minoritetsspråket säkert. Men hur värnar man om minoritetsspråket genom att betala ut enspråkighetspeng. Det kostar inte mera att vara enspråkig. Snarare tvärtom med allt som ska översättas.
Om svar nej - betyder det då att det finns en massa enspråkigt finska kommuner som förlorar sitt stöd? Och varför har det inte blivit några ramaskrin om det då?
Jag tror att det bara har funnits för enspråkigt svenska och då skulle jag vilja veta motiveringen. Och hur man har fått igenom ett sådant stöd i tiderna.
Sen kan jag väl inte förstå varför det skulle vara så hemskt för Närpes att bli tvåspråkigt. Folk på streeten som intervjuas tror att svenskan ska försvagas. Hur skulle det bli så? Och tänker de inte på den finska minoriteten i den svenska staden - de måste ju känna att det är konstigt med en enspråkigt svensk stad.
Och som sagt - nu frågar jag med vidöppna barnaögon och hoppas nån vill lära mej.


söndag 19 oktober 2014

Prr, prr

Det ringer. Mycket ovanligt. Det ringer i surfplattan. Nästan osannolikt. Trycker av gammal telefonvana plattan till örat. Den som ringer är en som testar nya kontaktmöjligheter. En som jag under dagen hade hjälpt att trimma smarttelefonen. Lade in Messenger och uppdaterade Skype-kontakterna. Ok, det här var säkert ett Skypesamtal. Koll visade att det var ett samtal via Messenger - en möjlighet som vi inte ens hade talat om. Och hen rapporterade att det var många nya ljud i hemmet. Messenger - chatt , Skypechatt i olika apparater;  fasta datorn, laptopen och smarttelefonen.
Men det var inte antalet apparater som skulle vara den röda tråden i det här inlägget utan en funderare runt det faktum att det finns så många sätt att kunna tala länge och gratis med folk. Också i utlandet. Och det i en tid när praktiskt taget alla (det kan man lugnt säja när jag själv också är där) har ett samtaltpaket som inkluderar ett antal samtalsminuter per månad. Få har väl sekund/minutdebitering numera. Så vi ringer "gratis" också på vanligt sätt. Och dessutom - hur få samtal ringer vi inte! Åtminstone jag. Litet bakfram.
Och på något sätt underligt att operatörerna inte har lyckats hindra oss från att Skype-ringa och Messengerringa gratis från de telefoner som de skulle ta samtalsavgifter ur. Men det ingår i och för sej i konceptet med samtalspaket.




fredag 17 oktober 2014

Butiksdrömmen

Jag tror jag alltid har drömt om att stå i butik. Eller i ett kafé med hembakade bullar och hemslöjd. Det har jag efter far tror jag. Han drömde om att öppna en handelsträdgård närdet blev dåligt med jobb i hembyn. Men det blev flytt till Vasa istället. Jag vet att han njöt när han fick juldekorera fönster i SOK-huset vid viadukten. För mej har det med butik och eget företag förblivit en dröm - jag är alldeles för feg. Vågar inte ta risker. De.t närmaste jag har kommit var då jag sålde mina handarbetsalster på Kvinnornas julmässa
Men det drar i alla fall. Märkte jag idag när jag dallade hem från stan och gick in i en av mina favoritbutiker - InneLinne. Tanken var född redan utanför och när jag hade kollat de nyanlända varorna och småpratat med ägarinnan en stund kom min idé ut.
Min idé om att hjälpa henne (sen när jag är pensionär) så att hon som ensam i butiken nån gång kan ta sej en ordentlig matpaus på stan. Kanske göra ärenden. Jag skulle stå helt gratis och sköta hennes butik under tiden. Och kanske tom sälja något. Hon gillade tanken. Helt knasigt egentligen. Vi känner inte varann och hon måste ju kunna lita på mej för att överlämna butiken åt mej. Vi får se hur det blir. Jag gav kontaktuppgifter åt henne. Alltid skulle det smaka litet butik.
Har faktiskt tidigare tänkt bjuda ut likadana tjänster åt närantikvariatsägaren men jag tror att de tjusiga eko-kläderna vinner över gamla dammiga böcker.
Nu ska hon - min InneLinne-ägare - få litet reklam också i form av en bild. Visste ni annars att hon säljer gammaldags lama-pajtor?





Små grodorna

Är ganska impregnerad med språkfel eftersom jag hör till diverse språkpolisgrupper på Fb. Men jag kan ändå inte låta bli att lyfta fram några texter jag mötte i dagens Bostadsbladet/Asuntolehti. En och samma tidning, ett och samma  (onämnda) företag, alla felen på samma sida). En del företag låter bli att ha översättning till svenska. Jag måste ärligt säja att jag inte vet vad som är värst - enspråkigt eller den rotvälska jag får av den här annonsören- Och det är ju inget invecklat språk. Jag kunde korrekturläsa gratis åt dem.Och nån må väl ha svenska som modersmål. Eller nåns mommo. Så här nonchalant får man inte vara. Se och läs:

... ljus trähusettrummare vid lugnt gatan. Hörnlägenhet. Rymlig kök. Förnyad fönster.

... i bra skick vid parkkanten.

...på centralt men lugnt ställe, eftersom vid lugnt tvärgatas

" tälstenspis


Andra klädrum ändrat till ett extra sovrum

Skrev inte ut alla fel  - många gick i samma stil. Då jag ser texten nu tycker jag nog att den är bättre än en enspråkig version. Man förstår ju. Men.




torsdag 16 oktober 2014

Ylös, ulos

ja lenkille! Ja, ja, ja. Jag vet att jag mår så bra av det. Jag läser nästan dagligen hur viktigt det är med daglig motion. Senast idag i en artikel om hur man kan förebygga bröstcancer. Jag har svårt att i dagens läge låsa mej till allt för mycket bokade kvällssaker. Blir så stressad när det blir krockar. Men ingenting hindrar att jag skulle gå ut på 30 minuters stavgång varje dag. Jag har tid. Vädret är inget hinder. Undrar varför jag inte gör det.
Idag är det stavgångsdags. Med Folkhälsangänget. Längtar så efter det. Trots att risken finns att jag är ensam snabbvandrare. Varför inte de andra dagarna?  Har också bekanta som gärna vandrar. Skärpning Sippan!
Ett steg i rätt riktning är att jag ska köpa Icebugs- skor - skor med inbyggda piggar. Ursäkten får inte vara att jag är rädd för att halka. Nu ska vi se om det hjälper att skriva ut i en blogg att det borde vandras varje dag eller åtminstone fem gånger per vecka.





onsdag 15 oktober 2014

Datorsnack

Låt bli att läsa det här om du inte är datorintresserad, please. Måste bara få samla mina tankar. Dessutom hoppas jag nån nörd ska läsa och orka svara.
Det är ju så här att jag ska skaffa en ny laptop. Stor och grann. Fick ett par modeller som tips och konstaterade att vi inte helt är i win8:s våld ännu. Man kan få datorer med win7.
Det är win 8 jag vill tala om. Gillar varianten jag får för min telefon med appar och så. Men jag har aldrig blivit vän med apparna när det gäller datorn. Tycker inte jag hittar appar på vad rutorna på Startskärmen kallas. Toppen om man använder appar. Toppen om man har pekskärm. Men om jag ska göra en panel av tex min Fb (icke app) så måste jag använda en Explorer i appversion och det jag då får är Fb med ett gränssnitt jag ogillar. Betyder att jag tar Fb från fältet Favoriter i Google Chrome. Dessutom tycker jag att panelvyn är vansinnigt ful. Använder alltså skrivbordsvyn av estetiska skäl. Och har tagit in en gammal Startmeny (Shell-nånting).
Summan av kardemumman är att jag tycker att jag inte vill skaffa en dator med win8 - speciellt till en dator utan pekskärm. Och sen föreställer jag mej att det är dumt att ta win 7 till en ny dator. Borde jag alltså vänta ett år på win10? Klarar mej inte med det jag har. Trådlöst tangentbord och extern skärm kopplat till den gamla som bara har skärmen mörk)?
Helt världsliga konstiga problem - men ibland har man sådana också.
Och jag är inte den som inte anpassar mej till det op-system jag har. Är väl den enda nu levande person som tycker Vista är bra.


söndag 12 oktober 2014

Äldst

Härom dagen träffade jag en skolkamrat som nyligen jordfäst sin mor. Igår var jag med på en jordfästning. Min lärare från samskolan och min kollega. Det kom så starkt för mej - nu är vi äldst - vi som är födda på 40- och 50- talen. Mångas föräldrar är döda. En del av våra lärare är döda. Vi är definitivt äldst och en del av oss är ännu aktiva i arbetslivet. Tar vi det ansvar som rollen som äldst medför? Jo det kom också för mej de här dagarna. Det gör vi. Vi sköter våra vuxenuppgifter. Och - det var en stark tanke - vi känner en gemenskap med varandra. En gemenskap som kanske bottnar i en skolgemenskap. Skoltiden - den tid då vi var barn och unga och ännu inte var äldst. Den tanken fick jag då jag i Fb-gruppen Vasa svenska samskola skrev om vår lärares begravning. Vilken mängd kommentarer det kom! Trevliga positiva minnen. Synd att jag inte skrev tidigare - kunde ha berättat vid minnesstunden. Blev faktiskt nästan euforisk vid tanken på att vi i en Fb-grupp kan samlas med våra tankar kring en avliden lärare. Skolgemenskap, vuxennätverk.



lördag 11 oktober 2014

Jämställt?

"En film om en fångvaktarfamilj"  läser jag om den film jag har spelat in i natt. Konstigt att hela familjen jobbar med samma sak tänkte jag. I verkligheten var det -förstås- fadern som var fångvaktare och familjen definierades utifrån hans yrke. Detta trots att modern hade ett yrke och också dottern (hon var "erotisk dansare" för att finansiera sina studier).
Så naiv är jag alltså. Tror att livet är så jämlikt att man inte nämner en familj enligt mannens yrke. Jag är väl det för att jag upplever att min värld är jämlik. Har ett jobb där män och kvinnor har samma lön. Har aldrig levt i något annat än jämlika relationer. "Kan själv" när det gäller det mesta.
Men det är kanske dags för mej också att vässa jämställdhetsklorna.
Det passar superbra en dag som denna - den internationella flickdagen. Och dagen efter att Nobels fredspris har gått till Malala och Kailash (de är så konkret jordnära båda två att ag använder deras förnamn). Fredspristagarna har mer än vässt klorna för att barn och speciellt flickebarn ska få ett drägligt liv. Malala höll på att dö på kuppen. Och här handlar det om drägligt liv - jämställdhet är något som skimrar i fjärran.
Jag är så oerhört glad att de fick priset! Och speciellt Malala kommer att bli en modell för otaliga flickor runt om i världen.
Vad kan jag göra? Kanske ekonomiskt stöda arbetet för drägligt liv för förtryckta kvinnor och barn.
Men också i vårt nästan-jämställda samhälle fräsa till inför gubbskämt, bimbobeteende och könsord. Det ska startas i det lilla för att de stora problemen ska synliggöras.

fredag 10 oktober 2014

En annan blogg

Jag följer en blogg där en "nästanbekant" skriver om sin bröstcancer. Det är så starkt. Inte bara det att hon ärligt skriver om hur hon känner. Hon skriver så bra dessutom. Några enkla ord och man är där i våndan. Och de hoppfulla stunderna. Och alla varför. Och tacksamheten. Stort att få följa. Jag tror hon skulle bli glad om fler följer så här länk till Camilla predikar. Det känns torftigt att skriva om landsvägar och datorer när man läser henne. Jag hoppas att jag ska orka skriva om jag drabbas av något liknande.






Om vägar

Körde igår för första gången norrut på den nya omfartsvägen. Fantastiskt vilket bygge! Som i Amerika med alla broar från och till avtagsvägarna. Älgstängsel, bullervallar, betongmurar och ljusblå staket nästan längs hela vägsträckan. Ändå hade ett djur - eventuellt någons katt - hittat in för att undersöka vägen. Det skulle den inte ha gjort - den låg lik mot en betongmur. Helt nya landskap körde jag igenom. Hann inte se så mycket på sånt eftersom jag måste kolla skyltar och markeringar. Det var som att köra på en flyglandningsbana ibland. Vägen asfalteras ännu på vissa ställen och körfilerna markerades av färggranna plaststolpar. Speciellt snabbt gick det inte. Fartbegränsningarna var många på grund av arbetet. Men det blir nog bra. Säjer jag som inte drabbas av att bo nära vägen. Lärde mej också att Voitby heter Voitila på finska. Och att Maxmo är stort. Det skyltades tillsammans med städerna norröver - Vörå nämndes inte. Och så det här med Korsholm södra och norra...
Vägar är viktiga och ett vägbygge är stort.
Minns min farfar - måste ha varit 50-tal. Han var bunden till sjuksängen men var så intresserad
av nyvägsbygget från Kållby till Jakobstad att det togs bilder av de olika skedena så han skulle få följa med.
Vägar är viktiga. Tycker fortfarande att vår nya omfartsväg norrut borde invigas med pompa och ståt. Kanske nåt att inleda den kommunala julfesten med...


torsdag 9 oktober 2014

Valreklamdags

Kandidatnumren publicerades idag. Jag fick nummer 27. Jag hoppas verkligen att jag kommer in. Jag tror på att demokratin ska fungera i kyrkan. Och jag upplever att jag har många idéer som jag tror jag kan komma fram med genom att just sitta i rådet. Och rådets praktiska uppgifter är också sådant jag vill vara med om att jobba med.
Undrar vem som ska rösta på mej? Utom jag själv förstås. Jag är inte särskilt känd i kyrkliga kretsar. Jag sjunger i kören, ok. Har förstås en stor bekantskapskrets. Både sådana som är aktiva och som är mindre aktiva i församlingen. Ut och rösta - båda kategorierna. Och röstar ni på mej röstar ni på en kandidat som med stort allvar och stor iver kommer att gå in för uppgiften som rådsmedlem. Jag tror jag kommer att kunna föra fram era önskemål. Har på känn att jag kommer att figurera under "Övriga ärenden" ganska ofta. Kommer dessutom att bli hel pensionär snart och det borde ju betyda tid för uppgiften.
Och - om ni inte vill rösta på mej - rösta för allt i världen på nån annan då! Rösta med andra ord. Säjer som en politiker nära mej - om man inte röstar ska man inte heller klaga senare.


söndag 5 oktober 2014

Att stilla sig

Igår sjöng vi så fina aftonsånger. Om att stilla sej när dagen är slut och att fundera på vad det blev av dagen som gick. Ett slags bokslut. Jag ser framför mej människorna förr i världen - då när samhället faktiskt stillade sig mot kvällen och natten. Nu är det ju så att en stor del av oss inte alls får stilla sej till natten. Samhället går på ganska höga varv dygnet runt. Vi rör oss över tidszonerna. Inte ens barnen får alltid natta sej hemma. Nattdagis är en nödvändighet i familjer där föräldrarna jobbar andra tider än  det som vi kallar vanligt. Funderade att aftonsångerna på nåt sätt inte passar för oss alla.
Tror det är viktigt för oss att stilla oss - oberoende av när vi får göra det. Att det rent mentalhygieniskt är klokt att samla tankarna efter utfört dagsverke. Att summera. Kanske i aftonbön, kanske i meditation.
Det sämsta lär ju vara det jag sysslar med - använder surfplattan. Men då det är så skönt. Och ja, jag stillar nog mej också.



fredag 3 oktober 2014

I tiden

Jag tycks vara i tiden oberoende om det gäller att jag är gammalmodig eller modern.
Läste just att man har bestämt att siffran 7 ska få tillbaka sitt streck och att siffran 1 inte längre ska ha flagga. För att inte ställa till med oklarheter. Vad var det... Jag har aldrig bytt från det gamla - med streck och flagglöst.
Läste också att telefonsamtal och sms minskar och kontakter via sociala medier ökar. Precis mitt beteende. Litet har mitt sms-ande ökat sen jag skaffade smarttelefonen - det är så behändigt att sma-a med den. Men ringandet - det är så skönt och tyst utan det, både hemma och på jobbet.
Minns också att jag var i tiden när det gällde användningen av checker. Tyckte det var så klumpigt och väntade på nåt bättre. Och blev häcklad för att jag var så gammalmodig att jag inte använde check. Men haha - så kom bankkortet som ju var nåt att tala om. Då var jag genast med.
Och lamporna. Hoppade över det knasiga med energisparlampor som innehåller kvicksilver i väntan på en bättre teknik - som led visade sej vara. Det är bara det att jag hamstrade så många glödlampor för att slippa kvicksilverlamporna att jag inte har behövt en enda led ännu. Men snart.
Det gäller att ha tumme på pulsen. Haha - ska jag säja som för det mesta undviker förändringar.


I min lilla, lilla

värld av datorer. Jo, där mår jag bra. Och vad händer? Jo stordatorn visar svart skärm. Låter som om den skulle gå igång men är svart. Men ingen panik. Det finns ju flera. Och det behövs faktiskt flera för att ersätta den. Skriver just nu på min egen minilaptop som är så seg att jag normalt inte kan använda den. Men den som är min "main dator" nu just, min skoldator, har så slappt tangentbord att ett tryck på en bokstav kan resultera i 5 bokstäver av samma slag. Och följande tangenttryck kan leda till att ingenting händer. Och att korrigera det är verklig mödosamt. Har säkert satt den tredubbla tiden idag på det jag skulle ha gjort - jobbsaker, valsaker och privata saker.Och bilderna som bara fanns på stordatorns hårddisk. Tex min valbild. Norpade den från Facebook till slut. De bilder jag har tagit den senaste tiden finns i moln. Automatfunktion från telefonens kamera. Men en fördel med det här läget är att jag tvingas sätta mej in i Windows 8 för dator. Man lär ju sej som bekant först när man ska använda det på riktigt. Litet förundrad över hur telefonens Win 8 direkt föll mej i smaken men datorns är litet irriterande ännu. Tex hittar jag appar på ett helt annat sätt i telefonen än i datorn. Men jag har lärt mej massor. Och tur det för som det nu känns blir det aktuellt med en ny dator och den blir högst troligt en Win8-dator.
De andra vägarna att komma ut på nätet ät ju förstas telefonen där jag bäst fångar upp privatmailen - har ingen klient på skoldatorn. Och Androidplattan som förstås - som vanligt - behövs för Wordfeuden. Den jag får i Win 8 är helt kass.
Och ja - jag har allt på stordatorn säkerhetskopierat ska jag ännu tillägga för att avsluta detta nördiga blogginlägg.