tisdag 30 september 2014

Fantasilöst

"Flera års väntan är snart slut. På tisdag morgon öppnar Smedsby omfartsväg. Trafik- och kommunminister Paula Risikko tjuvstartade genom att klippa bandet redan på måndagen."

Nog är vi ju litet fantasilösa i den här landsändan! Här har vi väntat i typ 30 år på en omfartsväg och så låter vi någon klippa bandet nästan i smyg! Det borde ju ha skett med blåsorkester, gymnasiekör och alla traktens skolbarn - de kommande användarna av vägen - närvarande. Litet glamour på nåt lämpligt vackert ställe. Jag hade inte ens hört om att Risikko skulle komma. Vad var det där för fånerier?




söndag 28 september 2014

Det gör skillnad

Kände så starkt idag att något fattades. Eller det var ju nog så att någon var orsaken till att något fattades. Och inte vilken någon som helst utan B. Det handlade om invintring av torpet. Inte tungt, inte besvärligt och inte ens kallt. Men det var en sån grej som blev ett projekt när B fanns. En sak vi med glädje tog oss an - en höstutfärd. Det var Sundom och det var Monå som skulle invintras. Samma sak med så mycket annat. Tex det som jag också gjorde - rönnbärsplockning. Också det blev ett trevligt projekt förr - cykelutfärd till trädet med de bästa bären. Nu blev det ett uppdrag som fanns på en lista. Check. Done. Nöjd men inte fylld av den glädje som bara finns när man sätter in jobbet i ett lustfyllt sammanhang. Skulle kunna fylla en hel sida med sådana förlorade projekttillfällen.
Det är ju inte så att jag måste göra allt ensam och att det därför blir trist. Icke. Tex gjordes en massa saker förra helgen när syster var med. Men det är inte detsamma som att ha ett projekt som blir en del av gemenskapen i den räcka av dagar som man tydligen trodde aldrig skulle ta slut.

torsdag 25 september 2014

Kommunalare

"Valtion leipä on pitkä ja kapea" sades det åtminstone förr. Och om jag förstod rätt betydde det att man som statsanställd hade en trygg anställning om än inte så hög lön. Har tänkt på att detsamma gäller kommunen. I dessa tider när samarbetsförhandling (vilket ord förresten), permittering och uppsägning snart hör till det man hör dagligen kan man väl nog känna sej nöjd när man sitter på en fast kommunal tjänst. Kommuner sparar, ja och vissa kommuner permitterar. Permitteringar sker under stora protester - det är ju basservicen som blir lidande. Men uppsägningar - åtminstone har jag inte uppfattat att det sker sådant inom mitt eget skrå. Har man en fast lärartjänst sitter man nog ganska säkert. Och det borde man kanske uppskatta mera. Det må ju vara en mardröm att grubbla på om man är den som ska bort när det förhatliga samarbetsförhandlingarna börjar. Och massuppsägningar på en liten ort med små möjligheter till jobb. Företagare på gränsen till konkurs. Många sjuka magar där.
Uppskattar att vara kommunalare och tycker att tex lärarlönen är ok. Och hoppas och tror att vi inte ska drabbas av samarbetsförhandlingar.




onsdag 24 september 2014

Fotot

Publicerade mitt valfoto på Fb-profilen igår. Och ja, det är ett bra foto. Jag ser snäll, glad och förtroendeingivande ut. Bra att jag önskade omfotografering.
Men att 163 personer gillar fotot - det är häftigt. Och att många dessutom kommenterar det så nätt - det är underbart. Jag måste erkänna att jag blir väldigt glad över uppmärksamheten. Varje ny kommentar, varje gillande tog jag emot och blev allt mjukare och varmare i hjärtat. Det kan ju inte vara fel. Eller steg berömmelsen mig åt huvudet så jag blev dårad av berömmet? Vill inte tro det.
Jag tror dessutom att gillarna inte gillar fotot enbart utan det faktum att jag ställer upp, att jag är på G, att jag ser förtroendegivande ut.
Men ändå är det häftigt att så många människor vill trycka gilla. Och häftigt hur bra det känns. Tack, vänner.



tisdag 23 september 2014

Två språk

Inte så lätt det här med tvåspråkighet. Tänker nu på våra officiella språk i Finland och Sverige. Det blir fel, man vågar inte försöka, man blir inte förstådd. Vi som har svenska som modersmål upplever ofta att vårt språk misshandlas eller att vi inte alls får ärenden uträttade på vårt eget språk. En klassiker i den andra riktningen är väl det som finsktalande brukar påstå - att Centralsjukhusets personal inte klarar sej på finska. Vet inte hur det är på riktigt.
Igår fick Pohjalainen tag i en saftig bit - den finska texten på Korsnäs kommuns hemsida (Korsnäs är eller har varit den mest svenska kommunen i världen). Har inte läst/hört annat än det jag läste på nätet igår men det har funnits i dagens papperstidning och så lär det ha hörts i radion också. Men jag hann med det som inte alla hann. Jag hann läsa texten innan det var för sent. Imorse gick det inte att öppna sidan och nu senare på dagen är den finska texten borta. Och ja, den borde inte ha funnits där över huvud taget. Sån misshandel av ett språk! Och på en så officiell sida. Finns säkert en förklaring men det försvarar inte det hela.
En eloge ska kommunen i alla fall ha som reagerade (ha svårt att se hur de skulle kunna låta bli). Det är ju nog något jag inte är van med när mitt svenska språk blir misshandlat. Kanske jag reagerar för diskret.



söndag 21 september 2014

Bara litet valreklam

Jag har sagt att jag ställer upp i församlingsvalet för att jag är så stolt över mycket som min kyrka gör. Vill också att andra ska upptäcka det. Här några russin som jag vill plocka ur kakan idag. Saker som jag just nu har mött.
Idag sjunger jag med kören i ökenmässa. Och det är nog en ganska  speciell mässa - en specialitet för Vasa Svenska Församling. En mässa för många sinnen. Och som faktiskt brukar locka folk som inte hör till stamgästerna på mässor. Värt att testa.
På torsdagarna före stavgången brukar jag hälsa på vid kaffetillställningen efter morgonbönen. I kyrkans tambur, tröskeln är låg, finska och svenska kaffedrickare - en del har varit på morgonbönen, andra inte. Fantastiskt tillfälle att bara komma och umgås en stund. I torsdags dracks det ännu kaffe ute i parken - och gräddades våfflor.
Såg en artikel om det jag nog kände till - en skilsmässogrupp i församlingens regi - några deltagare som får dela med sej av sina erfarenheter. Erfarna och kunniga ledare.
Själv deltog jag i en sorgegrupp som församlingen ordnade. Då när B hade dött. För mej var det bra och dessutom fick jag kontakt med ett par systrar i sorgen som jag ännu har kontakt med.
Musiken under sommaronsdagarna. Tillsammans med den finska församlingen. Högklassig musik -mycket folk.
Bara några saker - skulle kunna fylla många A4-sidor med text om jag skulle plocka in allt som står till  buds - förutom de traditionella förrättningarna.




lördag 20 september 2014

Naturligare

Jag är nu en gång för alla en person som tycker om att ha kontakt med människor. Ögonkontakt, ett leende, ett hej. Och nu talar jag alltså om främmande människor på stan. Speciellt våra nyfinländare är jag mån om att uppmärksamma. Speciellt kvinnorna. Det känns helt naturligt. De är på nåt sätt mottagliga för kontakt medan det bland oss gammelfinländare finns en stor drös med människor som har klätt på sej surminen när de gick hemifrån. Och om de inte har den på sej så ser de så otillgängliga ut att man bara inte reagerar. Inte alla men många.
Härom dagen blev en nyfinländsk kvinna så glad då jag sa att hennes baby är vacker. Jag hoppas och tror att det är som jag tänker - att jag vill hälsa speciellt på de nya för att de ska känna sej välkomna och för att de ska se att vi finländare också kan vara sådana som tar kontakt.


fredag 19 september 2014

Veckosamlingen

Jag är stolt över det mesta som vår skola gör. Idag kände jag så starkt för vår veckosamling. En lektion på fredag förmiddag där vi alla samlas i aulan. Information, program, allsång. Om vi börjar med allsången. Fantastiskt att hålla igång sångtraditionen. Vår musiklärare är dessutom en baddare på att hitta trevliga sånger som han ofta kopplar till en händelse. Idag var det Simon och Garfunkel och Bridge Over Troubled Water som var på tapeten. Jag är rädd för att jag med alldeles för hög volym tjöt ut min glädje över att få sjunga den fina sången. Sedan var det information - nyttiga saker som studerandena får alla på en gång. Inget klassprogram idag eftersom det var elevkårens höstmöte som inleddes med att vi hade en gäst från FSS (Finlands Svenska Skolungdomsförbund) som informerade. Och under allt det här -lugn och fin stämning och alla lyssnade. Jag tror det är oerhört viktigt att lyssna tillsammans. Oftast är våra samlingar spralligare än den här - klassprogrammen brukar vara livade. Men ändå tilltalades jag så starkt av den här - kanske till en del för att jag såg den med vår gästs ögon. Men också för att jag kände den täta gemenskapsstämningen. Och jag vet - det här talar våra studerande om när vi ber dem berätta om sin gymnasietid tre år efter det att de blivit studenter. Och jag tror att det är det här de tänker på när de efter att ha lämnat vår skola  säjer att de saknar den så. Lyckliga ungdomar som får ta del av den gemenskap som veckosamlingen ger!


torsdag 18 september 2014

Kampanjstart

Nu har den dragit igång. Kampanjen inför församlingsvalet. Kandidaterna har offentliggjorts, fotografering pågår i min egen församling, vi kandidater är uppmanade att svara på frågor.
Ja, om det inte klart har framgått så har jag ställt upp i församlingsvalet för församlingsrådet. Skulle verkligen se fram emot att bli invald. Jag är så stolt över min församling och det den gör och vill gärna vara med och påverka. Det finns alltid nåt att förändra och förbättra. Jag är ju inte speciellt kyrkaktiv när det gäller att gå i kyrkan tex men jag är aktiv på mitt sätt vill jag mena. Och kan kanske vara ett alternativ för några.
Nu just sitter jag och filar på svar på de frågor jag ska besvara. Inte helt lätta frågor och inte riktigt det jag skulle se som min programförklaring. Men man får väl slira litet för att få in det man vill ha sagt. Och det kommer att finnas massor med kanaler för att nå ut till väljarna.
När det gäller fotograferingen kan man bara konstatera - meni uusiksi. Jag var imorse för att bli avporträtterad. Lät bli stavgången för att inte se svettig och rödbrusig ut. Och klädde mej varmt - morgonen var disig och sval - och gick så hårt att jag kom fram - just det, svettig och rödbrusig. Det i kombination med strålkastare blev bilder som var - nåja, inte vad jag ville. Så nu ska jag tassa iväg på nytt och den snälla J försöker på nytt. Allt möjligt.




tisdag 16 september 2014

För mycket pengar

Huvudvinsten i EuroJackpot - ett spel jag över huvud taget inte vet något om - var 61 miljoner euro vid den senaste dragningen. Ohemult! Hur kan man ställa till det så att en person får den astronomiska summan bara genom att ha tur? Om det finns så mycket pengar att dela borde de delas på ett mycket stort antal vinnare. Om det nu ska spelas om pengar. Det tycker inte jag att det ska. Ingen människa är värd 61 miljoner euro. Och jag tror inte att någon människa blir lycklig av att få 61 miljoner euro. Missbruk av pengar kallar jag det.
Sen någon dag om jag känner att jag vill ha mothugg ska jag skriva om pensioner. Om hurusom jag tycker att det inte borde vara så stora skillnader mellan pensioner som det är idag. Om att pensionärer som ju inte längre tar mer eller mindre ansvar, inte längre bidrar med något för samhället (annat än frivilligt) också kunde ha ungefär samma inkomst. En sorts medborgarpension. Men det skriver jag som sagt om den dag jag känner att jag vill ha kring öronen.


måndag 15 september 2014

Slutet på en epok

Nu har jag definitivt sopat undan spåren efter min tid som ägare av en fast telefon och dito aktie. Den sista biten.Men det tog tid. Först skippade jag den fasta telefonen men behöll numret som Saunalahtis hemtelefon. Som togs bort när jag märkte att det inte användes - hade själv ett så bra mobilavtal.
Men aktien - den blev ett problem. När Elisa började locka. hade så gärna velat hålla Anvia som det varit men lockropen ljöd. Och 2000 euro är pengar det också. Anvia hade inget att möta med. Så förlåt mej men idag sålde jag min telefonaktie, den jag köpte när jag var helt ung.
Ville kolla med skattebyrån hur jag ska göra med försäljningsvinsten och lyckades spåra inköpsdag och -pris. Tack vare dagböcker. Köpt 6.7 1997 för 2800 mark. Det visade sej på skattebyrån att en telefonaktie i egen ägo får säljas skattefritt. Så 2800 mark blev 2000 euro.
Understöder dock mitt Anvia med att vara TV-kund och bredbandskund. Lycka till i kampen mot storbolaget, mitt Anvia.


söndag 14 september 2014

Tidlöst

Det är så trevligt att vara klädd i loppisfyndet Marimekko Iloinen. Alltså klänningen med små glada fickor. Folk kommenterar att den är nätt. Folk minns var de har sett den. Folk har haft den själva. Och mina tankar går till de tider när våra inhemska klassiker blev tidlösa. Marimekko, Vuokko, Palmroth för att nämna några märken som höll stilen. Och det köptes plagg som användes år ut och år in. Plagg man trivdes i och använde tills de tog slut. Det var hatten, klänningen, kappan och inte som nu, skåpet fullt. Jag kan längta till den tiden. Därför är jag glad att jag hittade min Iloinen som dessutom tycks göra andra glada. Och smycket jag använder torde vara ett Kalevala-smycke som jag fick i stundentgåva. Heja förr i världen!


torsdag 11 september 2014

Om lukter

Jag har luktnoja, jag vet. Och hade dessutom tid att filosofera och känna med alla sinnen idag på stavgångsturen - blev nämligen "självgående" eftersom ingen ville snabbgå.
Nåväl, jag valde naturliga rutter - genom parker, längs stranden. Väldigt sällan jag gick på trottoarer. Men ändå - huj vad det luktade på min färd! Det var kreosin (tjohej vad är det) vid stranden, bilavgaser och konstigt nog på väldigt många ställen en konstgjord doft - typ tvättpulver (den mötte jag redan vid Carl och Carolinas tvättstugeventiler). Och så var det matlukt. Något enstaka stråk av havsdoft fick jag.
Kom att tänka på doftallergiker - alltså sådana som verkligen reagerar på lukter och doften. Mej är det inte synd om - jag blir bara irriterad över att jag inte får ta in naturen ens under strandpromenader.



onsdag 10 september 2014

Att ställa sej

Jag brukar tänka på det de morgnar jag ställer mej för att gå på jobb. Hur viktigt det är att få ställa sej för att gå till en uppgift, ett uppdrag. Klä sej i jobbkläder. Göra make up. Hur skönt det än är att tassa i pyjamas eller på sin höjd morgonklänning nästan hela dagen. Och hur uppiffad man än kan vara för att gå ut på stan. Och hur skönt det än kan kännas att vara torpklädd/sportklädd. Så är det något visst med att rusta sej för jobb, en uppgift. Annorlunda - kanske till en del för att det är schemalagt, för att man ska prestera något.
Viktigt att tänka på inför pensioneringstiden. Att ha en uppgift man kallas till. Att få ställa sej ibland också då.
För man hinner ju också med pyjamasdagar. Som är nog så viktiga.




tisdag 9 september 2014

Snäckan

"Vad gör man med en snäcka om man ej får visa den" säjs det så klokt i Tove Janssons "Vem ska trösta Knyttet". Så är det. Känner det så starkt med mitt liv nu. Speciellt på torpet. Där jag ju nästan alltid är ensam. Tom så ensam att jag kan vara där en hel dag utan att byta ett ord med någon. Annat än på Facebook-chatten. Jag tassar på där och gör trevliga saker och fotograferar. Men riktigt trevligt blir det först när jag delar. Bilderna på Facebook och Instagram. Skriver om vad som hänt. På Facebook och i bloggen. Och får respons. Då känner jag att jag får visa snäckan. Blir bara så glad. Tack till er alla!

måndag 8 september 2014

Styrd

Jag brukar säja att jag är styrd av jordanden när jag jobbar på torpet. Och idag kändes det nog så. Jag for ut på en skördefärd - potatis, grönt och falläpplen. Men så blev det att städa litet i de fulla odlingslådorna. Jordgubbsplantfulla. Tog bort en hel del fina revor som hade rotat sej bra i den goda jorden. Står med ett ämbar fullt. Vad göra? Inte kasta bort, nee. Då styrs jag till att skapa ett nytt jordgubbsland. Helt oplanerat. Det lilla potatislandet bakom huset var moget för skörd. Blasten uppäten av rådjur för ett tag sen. Så det blev potatisupptagning, jordgrävning, rensning, plantering och vattning. Och 40+ jordgubbsplantor kom i jorden. Kändes så bra! Man kan väl inte ha för många jordgubbsplantor. Tack för det projektet!


söndag 7 september 2014

Heja Sverige

Har varit på jobbresa i Umeå och tyckte att jag än en gång fick det bekräftat - en svensk beter sej mjukare och smidigare är en finländare. För att dra alla över en kam. Träffade på många främmande människor som tog sej an oss och föreläste för oss. Och de fick oss att känna oss som om det var det bästa de kunde ha för sej en fredag eftermiddag och en lördag morgon. En av de första damerna sa att hon har längtat efter oss. Oäkta, smörande, överdrivet säjer säkert de flesta. Men jag kände mej välkommen. Och då de var så glada! Och talade på ett så lättsamt sätt om ibland ganska torra saker. Och språket flöt.
Plus att de var måna om att hålla kontakt. Vi studiehandledare träffade en SYV (vår motsvarighet) på Dragonskolan och där blev det kontakt direkt. Och kommer att bli i framtiden också. Vi var också på speciellt studiebesök till Idrottshögskolan och också där blev vi mottagna som efterlängtade gäster.
Jag vill ju mena att vi finländare har en hel del att lära oss. Och då det är så enkelt när det handlar om ett enda språk!
Umeå visade sej från sin bästa sida - grannväder och stan full av aktiviteter. Och månen var nästan full.



torsdag 4 september 2014

E-posten som försvann

Det är så lugnt och tyst. Ytterst sällan ringer jobbtelefonen. Ganska sällan ringer hemtelefonen. Jobbmail förekommer i ganska stor utsträckning. Privatmail förekommer sparsamt. Jag minns i e-postandets barndom att jag var så glad i e-post att jag hade en funktion som gav mej själv en kopia av allt jag skickade. Hoho! Och till privatmailen har jag i tiderna beställt allehanda nyhetsbrev - som jag nu annullerar ett efter ett. Det är som inte intressant med e-post. Annat än i speciella fall med vackra utsmyckade brev.
Det som gäller är den interaktiva kommunikationen - chatt och snabbmeddelanden. Hur snabbt det kan fungera såg jag igår då jag skickade en chatt åt en studerande för att berätta att hens mailbox tydligen var full - mail kom tillbaka. Skrev chatten i flera meningar och medan jag ännu höll på stod min studerande i dörren - Är min mailbox full?
Det är bara så att man noterar det som händer i chatten. Smarttelefonen visar att nåt har hänt - man kan snabbt kolla vad.
För mej blev sms mera aktuellt sen jag skaffade min smarttelefon - så behändigt att messa nu. Plus att jag har vettiga abonnemang.
Sen är det ju ganska intressant hur många parallellsystem det finns för tal och meddelanden. Skype, Whatsapp, Viber, Facebook, Google Talk är några som jag har. Man kan väl inte ha för många.
I verkligheten är det Facebook som gäller - och e-post och sms till de få som inte är på Fb. Och telefon till några få. Och praktiskt taget aldrig snailmail - undantag några julkort.
Vad det blev annorlunda. Gillar.



måndag 1 september 2014

Språket igen

Har under sommaren flera gånger reagerat på språkliga oegentligheter i Vasabladet. Utan undantag har skribenten varit nån ny. Ok, sommarvikarie, en Sommarnylund har jag förlåtande tänkt. Men de finns kvar, de där små felen. De där som kan tänkas bli med ett nja godkända. Men ska de bli det i en dagstidning? De presteras av de nya namnen på tidningen och är inte skrivfel eller slarvfel. Är det mitt öde - att störas på den nya generationens skribenter som rör sej i gränsmarkerna av det jag kan acceptera? Nu ska jag förstås inte dra alla över en kam. Men på nåt sätt skulle jag vilja kunna kräva korrekt språk i min dagstidning. För att inte under signaturen "Vän av ordning" behöva skriva småpetiga insändare.