Fotboll

Nu är det då slut på fotbolls-VM. Grattis till alla er som har kunnat njuta av matcherna. Det är mysigt att vara engagerad av nåt som är så stort. Men nu är det slut. Och tv-programmen börjar få större variation igen. Trots att jag inte har sett en enda match och inte varit intresserad alls tänker jag ta mej friheten att filosofera litet ändå. Fotbollen är väl nog den största idrotten av alla. Det är ekonomi, kändisskap och en hel del annat som berör det stabila "rika" samhället. Men den bit jag vill lyfta upp är att fotbollen också är stor bland de små. De fattiga pojkarna (och flickorna) som har en idol att se upp till. Som kan spela fotboll själva - det behöver ju inte vara en dyr sport. Som kanske tack vare fotbollen får ett disciplinerat liv där någon vuxen ser dem. Ser man på den biten av lirandet skulle det vara bra om de länder som är närmast de här gossarna och flickorna skulle vinna. Så ja, om jag skulle ha sett på fotbolls-VM skulle jag i slutskedet ha hejat på Brasilien och Argentina. Och ännu - en sak jag bara inte kan fatta. Att man tar det så på allvar att det blir upplopp i Argentina när det argentiska laget fick silver. Silver! Hallå! Gå tillbaka till ruta 1 och småpojkarnas spelglädje.