Midsommarens mystik - revisited

Också i år känner jag för att fira midsommarafton med mej själv. Och bara med mej själv. Precis som ifjol. Då 

med en viss bävan, i år med förväntan. Det känns ännu i år som om det skulle vara viktigt att låta 

midsommarens melankoli och stillhet smälta ihop med mina egna känslor.

När jag läste mitt inlägg från ifjol tyckte jag att det stämmer så bra med det jag vill säja i år (med undantag för 

fullmånen) att jag väljer att återanvända det. Skön Johanne till er. Dröm vackert. (Kopieringen från i fjol gör 

att texten kan se litet konstig ut)

fredag 21 juni 2013

Midsommarens mystik

Vi firar midsommar av så många olika anledningar att det torde finnas jokaiselle jotakin. Vi firar sommarsolstånd, Finlands flaggas dag, Johannes döparens dag, semesterstart - you name it.
Så som jag firar nu har jag tänkt på midsommaren som en helg omgiven av mystik och den modellen tilltalar mej. Den är helt oberoende av väder, sällskap och plats. Den resulterar inte i en massa kluvenhet på grund av att man borde hinna med så många av de andra modellerna tillsammans. Släkten/vännerna inträngda i ett kyffe - eftersom det regnar/är myggigt. Nån rackare i släkten/vänskapskretsen som har den dåliga smaken att bli konfirmerad/gifta sej när man helst skulle vilja ligga på skären. Och vad göra med mormor som sitter ensam i stan. Och mat och dryck - det blir dyrt och det ska inhandlas. För att inte tala om alla olyckor - hoppas verkligen de hålls på ett minimum i år.
Osar säkert litet surt sa räven det här men det bjuder jag på.
Jag tänker ta in det mytiska med midsommaren. Det som säkert har uppkommit av det mycket speciella i att ljuset är så bedövande och av att naturen skriker ut sin lycka och växtkraft. Det som har inspirerat John Bauer i hans konst som avbildar skogstjärnar med hulda älvor. Litet farligt, litet sensuellt, litet naturalistiskt, litet äkta natur. Det som har inspirerat textförfattaren till den fantastiska

Visa i midsommartid

 Du lindar av olvon en midsommarkrans
och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,
som högt över tallen står.
I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn
i långdans, i språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans,
där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Nu tager du månen från Blåbergets kam
att ge dig en glorias sken.
Och ynglet som avlas i gölarnas slam
blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,
där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull-Fina bor.
I natt skall du somna vid Svartrama damm
där natten och mossan är len.

och en annan favorit

Visa i molom

Nu hoppar haren kråka på ängens vita gräs, nu glider gladan slint  i snögan snår. I långa lopp och längslar min kropp i Molom går ty slokar sol på natto-samma näs. Stjärnor i skelom, dulom, delom. Vind går i felom, spelom! Nu duggar dagg från dejlom i mörkomånan sjö, och stjärnor stinga hål i himmelen. Mi glyckans glada glejom, när kommer du igen? Ty kommer du skall vissomliga dö. Stjärnor i skelom, dulom, delom. Vind går i felom, spelom! Så lutar somt sig stilla på vitan väntomvall, när smältan sol för- rinner med min dag. Den röda sorg sig hällnar vid klittrand bällrom slag, från Molom flyr min själ i svollna svall. Stjärnor i skelom,dulom, delom.Vind går i felom,spelom! Så långt från Små grodorna kring midsommarstången, folkdräkterna, snapsvisorna och allsångerna. Som sagt - många skäl att fira midsommar och många sätt att fira midsommar. Det meditativa kommer att vara mitt sätt i år och jag tror minsann jag ska ta fram dragspelet. De flesta av grannarna är borta.Och saken blir ju inte sämre  av att det är fullmåne. Skön Johanne till er alla - hur ni än firar.