måndag 30 juni 2014

Kontonummer

Jag vann pris i Vbl:s priskryss härom veckan. Och blev tvungen att ringa redaktionen och meddela mitt kontonummer. För det hade jag inte skrivit in - trots attdet finns plats fördet. Så är det alltid - jag skriver bara inte in mitt kontonummer. Skickar jag av nån anledning mitt kontonummer per e-post åt nån så skriver jag det uppdelat - två mail. Och dessutom med uppmaningen - radera. Typ svälj meddelandet efter att du har läst det.
Jag är alltså försiktig med mitt kontonummer. På frågan vad som skulle kunna hända mindes jag inte riktigt hur jag resonerade. När det gäller kryssen tänker jag mej att pappret kan hamna i en sopis på gården - nån får tag i mitt nummer och - vad sen? Minns att jag tänkte på den betalningsform som var vanlig förr - att man skriver en avi och lägger i ett kuvert och i ett inkast på banken. Där tror jag nån skulle kunna använda mitt kontonummer. Men jag vet inte. Har nu bara fortsatt med försiktighetsåtgärderna av gammal vana.
Men förresten - det är ju våra konton de vill åt - alla de där skojarna som har nåt stort arv att dela med oss. Så nån nytta har främlingar av att få tag i mitt kontonummer. Fortsätter som förr. Orkar faktiskt ringa varje gång jag har vunnit en kryssvinst.


söndag 29 juni 2014

Importsprit

Hörde på nyheterna igår att spritrallyt från Estland har accelererat de senaste dagarna. Orsaken är att det från början av juli krävs att man har en orsak om man vill ta in mer än vad begränsningarna tillåter. Bevis för att man inte tänker sälja produkterna, typ. Och vad är då begränsningarna? Jo, 10 liter spritdrycker, 90 liter vin och 110 liter öl. Vill man införa mer än detta ska man alltså förklara sej. Alltså hallå! Vi talar om 13 flaskor sprit, 120 vinflaskor och 333 flaskor/burkar öl! Per person. Finns det nån som behöver så mycket? Finns det nån som behöver mer än så? Så mycket att man måste förse sej nu innan bestämmelsen träder i kraft. Vad är det vi håller på med? Tydligen är vi inte i det här landet mogna att ha vettiga synpunkter på alkohol.
Det här är annat än vad vi hade som begränsningar, vi som köpte skattefritt på färjorna över Kvarken. Minns inte men typ 1 liter starkt eller 2 liter vin och litet öl därtill.


lördag 28 juni 2014

Gilla på Facebook

Det har ett tag tryckt på. Behovet att skriva ett inlägg om att gilla på Facebook. Ett grannlaga tema.Har dykt upp i pressen ett antal gånger nu. Senast idag. Handlade om Korsnäs fotbollsförening idag.Där ett inlägg som inte var så rumsrent till alla stycken hade gillats av politiker - bl.a. kommunfullmäktiges ordförande. Som sade att han nu inte hade läst så noga. I ett tidigare fall var det rikspolitiker som hade gillat - och förklarade att de stöder personen som skrivit inlägget - tar inte ställning till saken. Där har vi två problem redan. När är jag privatperson och när är jag politiker/anställd/kändis - whatever? Kan jag stöda en person utan att stöda den sak det handlar om?
Känner mej inte kompetent att ta ställning till det till 100% men helt klart är att mitt namn förknippas med det jag är känd för. Och helt klart är också att vi inte nonchalant ska sprätta omkring gillanden till höger och vänster. Åtminstone ska vi läsa inlägget till slut.
Och jag tycker faktiskt att Facebook-gillanden ska tas på allvar. Facebook är en stark makt att räkna med idag och det är bra. Ett starkt redskap för demokrati. Och det är ju helt klart att det man säjer där kan vändas mot en. Bra tycker jag. Vi ska ta ansvar för det vi säjer och det vi tar ställning till.


fredag 27 juni 2014

TV-serier

Dagens I-landsproblem. Vad det är svårt att hålla reda på TV-serier. Komma ihåg när de kommer.( Har ju dessutom slutat läsa TV-tablåerna i Vasabladet). Notera dem när man lägger dagens skörd på inspelning. Så trist att missa ett avsnitt. Ofta går de ju nog att hitta på Arenan och därmed jämförbara ställen men det är nog ännu som om Tv-n skulle vara bekvämare. Har nästan tänkt göra en tabell för att påminna mej. Har inte gjort det och drar mej nästan för att börja följa med nån ny serie. Idag var det en mängd avsnitt av sånt som lät riktigt mysigt - men nä. Ingen av dem följer jag. Längre film istället. Inte Rosemarys baby - skräckisen känns litet förlegad. Agatha Christies Miss Marple blir det som får förgylla min lördag morgon. En serie men varje avsnitt är en avslutad helhet.  REC!




torsdag 26 juni 2014

Tre gånger kolesterol

Under ett par dagars tid har jag nu bombarderats med tre olika sätt att hantera mina  kolesterolvärden. Det första är det som säjer att jag inte ska hantera dem alls utan leva med mina höga värden. Jo jag ska sluta äta fettsnålt och margarin. Jag stöter ofta på de här åsikterna och de som står för dem är högt uppsatta forskare och läkare. Tex Dwight Lundell . Skulle jag följa hans råd skulle jag bums sluta äta mina statiner.
Samma dag fick jag ett personligt tjockt kuvert från Benecol  (troligen för att jag aktiverade mej i en grej som handlade om kvinnohjärtat). De tycker också att jag ska kasta mina piller men nog sänka kolesterolet med deras hjälp. Äta margarin och andra Benecolprodukter. En massa goda kostråd fanns det också i paketet - har inte hunnit fördjupa mej ännu.
Följande dag ringde hon som är min statinleverantör - min läkare. Hon ringde med anledning av att jag varit och tagit blodprov. Och hon var så nöjd. Mitt totalkolesterol var nånting på 4 och det goda värdet var också bra. Ingen tanke på att minska dosen som jag själv föreslog.
Vad ska man tro? Jag väljer åtminstone nu att tro på min läkare och mumsar Simvastatin. Och får gå och kontrollera min värden med jämna mellanrum.Men mumsar också icke-margarin - använder smörbaserat fett och oljor. Så mycket påverkad är jag av margarindiskussionen. Men känner mej ganska osäker. Och undrar om nån entydig sanning kommer att vara rådande nån gång.



onsdag 25 juni 2014

El-fel?

Var igår kväll på nya ABC i Stenhaga. Där finns Vasas första tankningsställe för elbilar. Måste naturligtvis kolla in. Är intresserad av att köpa en elbil. Men det kan väl inte vara så som det såg ut där - att det behövs en särskild koppling för att en dylik bil ska tankas? Det uttag som fanns där såg inte ut som nåt jag sett förr. Och framförallt såg det inte ut som de uttag som finns i alla våra motorvärmare. Som finns på privata parkeringsplatser, på jobbparkeringsplatser och många andra ställen i hela landet. Sådana ska väl kunna användas. Nån kunnig - säj att det finns en adapter eller nån annan konst som gör att en elbil kan få ström från ett vanligt jordat uttag. 220 V.



tisdag 24 juni 2014

Rantarock

Midsommartid - färd förbi Wasalandia på väg till och från torpet. Tankarna går till det vansinniga projekt som pågick ungefär 5 midsomrar i slutet på 90-talet. Rantarock kallades det och det intog i princip halva Vasklot och en del av staden under hela helgen. En invasion av ungdomar (inget fel med det i princip). Och tydligen räknade Vasaborna med att de skulle göra ill - minns att höghus hade dörrarna låsta dygnet runt. Det var kanske en överdrift. Men transporten till torpet stördes. Ibland stängdes vägar av och man körde omvägar, ibland skulle alla som körde ha passerkort. Betydde att jag skulle hämta ut kort åt mina gäster och förse dem med korten. Och inte ens det var det värsta. Och mig störde inte heller musiken. Nästan så det var mysigt.
Men det som var så vansinnigt var nerskräpandet. Att köra förbi de första vardagarna efter midsommar var som att köra förbi en avstjälpningsplats. Måsar, traditionellt avfall, soffor, sängar, you name it! Att man har accepterat ett sådant koncept - helt vansinnigt.
Och trots det hade den festivalen säkert en betydelse. Fin musik, fin gemenskap i midsommartid. Men avigsidan. Tack och lov gick väl företaget i konkurs.


måndag 23 juni 2014

Service

Jag har börjat utgå från att jag ska få service. Och att den som är satt i serviceställning ska ta ansvar. Köper tex inte "Heidi tietää siitä - hän tulee huomenna". Speciellt inte om jag står i deras kontor idag. Och det är de som inte har fungerat som de ska. Jag förstår att alla inte vet allt - speciellt inte i semestertider. Men alla ska ta sitt ansvar. Och inte bara hänvisa till nån frånvarande Heidi. Vi kan fundera tillsammans hur det ska lösas. I det här fallet blev det så att Heidi skriver till mej (hoppas jag) och allt ordnade upp sej.
Sen trimmeraffären. Prismas trädgårdsavdelning. Kassaflickan visade var objekten fanns. Frågade om jag får öppna paketet för att se hur apparaten ser ut. Blev hänvisad till ställning där alla modeller hängde. Blev inte så mycket klokare. Sist i lång kö. Service noll. Sade något uppgivet att det jag nog har frågor men antar att hon inte vet så mycket mer än jag själv. Tjejen tog sitt ansvar och hänvisade till kollega ute på gården. Som visste. Men hon i kassan - vilken sits! Enorma köer, folk med konstiga frågor om gasbehållare och trimmers. Men hon tog sitt ansvar. Heder åt en sådan kassatjej!


söndag 22 juni 2014

E-räkningar

Jag gillade direktdebiteringar. Fick ett papper som jag kunde mappa och resten skötte sej självt. Men jag förstår att det är vettigt med e-räkningar och tog emot dem, ja. Tyvärr får man inte alla betalningar som e-räkning ännu.
Men - jag har en hel del kritik att komma med. I flera fall har det fungerat väldigt dåligt i starten. Har ett minne av att mitt eget bostadsbolag kom med både e-räkning och papper den första gången. Och Vasabladet . Som jag betalar en gång per år. Med en viss möda lyckades jag fixa e-räkning med dem. Fick tom uppmaning per brev - pappersbrev - att de önskade att jag skulle övergå. Och så - dags för årets betalning. Och då kom en pappersräkning. Kontaktade. Fick uppmaningen att betala med pappers eftersom det var nåt fel på tekniken. Ingen kommentar med räkningen. Extra jobb för mej. Hoppas de får det fixat till nästa gång. De har ett år på sej. Och nu igen - ett annat bostadsbolag. Har bevisligen e-räkningsavtal - och fick pappersräkning. Igen är det jag som  måste aktivera mej och reda ut. Ogillar!
En annan sak jag ogillar är sparandet. Vill gärna spara räkningen i egen dator (vet att banken sparar i två år) för att jag bara vill. Och då vill jag spara nåt som är pappersräkningslikt. Och det lyckas med vissa företag- men inte med alla. Ogillar att spara typ 13 html-sidor. Vill kunna se vad jag har betalat och varför. Banken tycks inte förstå vad jag talar om.
Systemet bra och bekvämt - men vill att det fungerar.




fredag 20 juni 2014

Midsommarens mystik - revisited

Också i år känner jag för att fira midsommarafton med mej själv. Och bara med mej själv. Precis som ifjol. Då 
med en viss bävan, i år med förväntan. Det känns ännu i år som om det skulle vara viktigt att låta 
midsommarens melankoli och stillhet smälta ihop med mina egna känslor.
När jag läste mitt inlägg från ifjol tyckte jag att det stämmer så bra med det jag vill säja i år (med undantag för 
fullmånen) att jag väljer att återanvända det. Skön Johanne till er. Dröm vackert. (Kopieringen från i fjol gör 
att texten kan se litet konstig ut)


fredag 21 juni 2013


Midsommarens mystik

Vi firar midsommar av så många olika anledningar att det torde finnas jokaiselle jotakin. Vi firar sommarsolstånd, Finlands flaggas dag, Johannes döparens dag, semesterstart - you name it.
Så som jag firar nu har jag tänkt på midsommaren som en helg omgiven av mystik och den modellen tilltalar mej. Den är helt oberoende av väder, sällskap och plats. Den resulterar inte i en massa kluvenhet på grund av att man borde hinna med så många av de andra modellerna tillsammans. Släkten/vännerna inträngda i ett kyffe - eftersom det regnar/är myggigt. Nån rackare i släkten/vänskapskretsen som har den dåliga smaken att bli konfirmerad/gifta sej när man helst skulle vilja ligga på skären. Och vad göra med mormor som sitter ensam i stan. Och mat och dryck - det blir dyrt och det ska inhandlas. För att inte tala om alla olyckor - hoppas verkligen de hålls på ett minimum i år.
Osar säkert litet surt sa räven det här men det bjuder jag på.
Jag tänker ta in det mytiska med midsommaren. Det som säkert har uppkommit av det mycket speciella i att ljuset är så bedövande och av att naturen skriker ut sin lycka och växtkraft. Det som har inspirerat John Bauer i hans konst som avbildar skogstjärnar med hulda älvor. Litet farligt, litet sensuellt, litet naturalistiskt, litet äkta natur. Det som har inspirerat textförfattaren till den fantastiska

Visa i midsommartid

 Du lindar av olvon en midsommarkrans
och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,
som högt över tallen står.
I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn
i långdans, i språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans,
där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Nu tager du månen från Blåbergets kam
att ge dig en glorias sken.
Och ynglet som avlas i gölarnas slam
blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,
där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull-Fina bor.
I natt skall du somna vid Svartrama damm
där natten och mossan är len.

och en annan favorit

Visa i molom

Nu hoppar haren kråka
på ängens vita gräs,
nu glider gladan slint 
i snögan snår.
I långa lopp och längslar
min kropp i Molom går
ty slokar sol på natto-samma näs.

Stjärnor i skelom,
dulom, delom.
Vind går i felom,
spelom!

Nu duggar dagg från dejlom
i mörkomånan sjö,
och stjärnor stinga hål
i himmelen.
Mi glyckans glada glejom,
när kommer du igen?
Ty kommer du skall
vissomliga dö.

Stjärnor i skelom,
dulom, delom.
Vind går i felom,
spelom!

Så lutar somt sig stilla
på vitan väntomvall,
när smältan sol för-
rinner med min dag.
Den röda sorg sig hällnar
vid klittrand bällrom slag,
från Molom flyr min själ
i svollna svall.
Stjärnor i skelom,
dulom, delom.Vind går i felom,spelom!

Så långt från Små grodorna kring midsommarstången, folkdräkterna, snapsvisorna
och allsångerna. Som sagt - många skäl att fira midsommar och många sätt att fira
midsommar. Det meditativa kommer att vara mitt sätt i år och jag tror minsann jag
ska ta fram dragspelet. De flesta av grannarna är borta.Och saken blir ju inte sämre
 av att det är fullmåne. Skön Johanne till er alla - hur ni än firar.



onsdag 18 juni 2014

Doftlukter

Undrar vad det är för påträngande, inträngande doftmolekyler (vilken exakt kemisk beskrivning). Köpte en glaskaraff med plastlock på loppis i söndags. När jag skulle diska den och tog bort locket kom en otroligt stark doft fram. Helt klart - karaffen hade använt som behållare för tvättmedel. Diskade, putsade, gned. Plastlocket så hopplöst att det fick flytta ut på balkongen. Glaset tyckte jag var doftfritt - men inte mera imorse.
Minns en liknande incident. Klagade på en konstig lukt/doft i B:s lilla sommarhus. Snusade runt och hittade så småningom källan - en dammvippa - en sån där färggrann - som hade bott i tvättmedelsskåpet under sitt liv i stan. Urk.
Undrar om doften kan fås bort eller om det blir en oanvändbar dricksvattenkaraff.


tisdag 17 juni 2014

Var är de?

Undrar var alla insekter är? Var är myggen? Har inte stött på många denna sommar och tiden före midsommar brukar väl vara värst (beror ju av många faktorer - jag vet). Såg några bamsingar i början av sommaren och de verkade inte ens förstå vad de skulle göra med mej. Men nu - helt borta. Och getingarna. De brukar stå på rad för att få bygga på utedasset. Inte en enda. I stan har jag haft några som lockats in på balkongen av petuniadoften. Humlor - tja, litet där också. Och jag är inte helt nöjd med hur de har pollinerat äppelträden. Var de inte i farten när träden blommade? Och inte en broms. Men det kanske inte är deras tid ännu.
Okej - jag saknar dem inte - Älskar det faktum att jag inte har mött myggen. Men jag bara undrar - är det nåt som är fel?


måndag 16 juni 2014

För mycket

Var en sväng via Stenhaga på väg från skolan. hade alltså bil och kunde parkera bekvämt nära stora butiker. Kollade rean i Gallerian. Nästan så man mår illa av alla butiker. Speciellt alla klädbutiker på rad. Jag kunde knappt räkna dem alla. Och ungefär samma saker i dem alla. Och priser som från början är skrattretande - och omöjligt - låga blir nästan noll när rabatten är 50%. Det är ju nog likadant i stan - de samma butikerna finns där men det blir på nåt sätt så tydligt när de ligger på rad. Typ illamående kände jag. Såg en vacker långklänning och en vit bredbrättad hatt. Köpte inget. Men däremot fick jag mej en fin doftande lavendel på Hongkong.

Här de klädbutiker jag kom på - bara i gallerian

lördag 14 juni 2014

För stor

Tomt. Har jag. På torpet. För mycket. Att sköta. Tänkte jag (än en gång) idag när jag efter flera timmars jobb hade städat området bakom huset - klippt gräs, rensat kring buskar, ryckt och rivit. Och det var så fint. Men det är bara en liten del av tomten. Och jag skulle garanterat klara mej med den. Och man kan ju frågasej varför jag håller igång hela stora tomten. Jo, det är litet så att jag tycker att jag inte vill låta skogen ta det jag brutit upp. Och dessutom har jag spridit ut mina planteringar över hela tunet. Och ännu en sak - jag brukar ibland få idéer - nu ska det odlas.. Och då är det bra att ha mark som kan användas. Trött var jag efter bakgårdsarbetet men efter en fikapaus ryckte det i städhanden igen och vips så klipptes också gräset framför huset. Men bara så långt 20+ - meterssladden räckte. Det är ju så skojigt! Och man kan inte låta bli. Och så blir det så fint. Men ärligt - ett vansinnesprojekt. På sikt.
Det gäller fortfarande det jag sa i våras - jag önskar en händig och arbetsvillig karl för en vecka, ett dynglass och ett lass matjord. Av de här tre har jag fått dynga. Och idag faktiskt löfte om fyllnadsjord. Alltid något.





fredag 13 juni 2014

"Datorn är ingen TV"

Så fastslår den högsta rättsinstansen i Sverige. Det betyder att man inte längre kan ta ut licensavgift för datorer (vet inte hur det har gått till). Det betyder att man är tillbaka på ruta noll - den som ser nyheter och Allsång på Skansen via tv betalar för det och den som ser via dator gör det gratis. Ojoj då de skulle förstå att gå över till samma system som vi har i Finland - mediaskatt. Då betalar man för all media man utnyttjar - och bekvämt via den vanliga skatten dessutom. Det är det enda raka.


torsdag 12 juni 2014

Ny tideräkning

Har nog märkt det tidigare också men idag när jag städade bland mina sparade alster i datorn blev det helt klart - jag har en ny tideräkning. Före och efter B:s död. När jag såg årtalet för när ett dokument kom tankarna - ja, här visste vi ingenting ännu, hur var det månne när det här blev skrivet, hurdana tankar hade jag när jag producerade det här. Det handlade om jobbdokument och det var ju nog så att jag fortsatte att jobba och producera material hur det än var på den privata fronten. Med vissa dagbyten. Och att via de här dokumenten fundera på hur det kändes på riktigt... Konstigt. Och som jag skrev - det är som om jag skulle ha en ny tideräkning.







Goda möten

Igår var jag på ett bra möte. Kom att tänka på två komponenter som gör att ett möte är bra. Det första är rummet. Gårdagens möte var perfekt i det hänseendet. Ett mötesrum på en bank. Avskalat, bra bord att sitta runt, vackert, allt förberett med bildspelet färdigt att starta. Och servering. Här var det både kaffe och bakverk - det skulle ha räckt med kaffe. Men nånting att sätta i munnen. Man känner sej välkommen och slappnar av en aning inför mötet. Och i det avskalade rummet, avslappnad, är man helt fokuserad på mötet.
Det andra är mötesdeltagarnas närvaro. Både fysisk och psykisk. Tankarna på det som avhandlas, inget extra bläddrande i papper och mappar. Och det som gjorde mötet igår speciellt för mej var att jag fick njuta av att någon hade förberett något för mej. Det som man ju som lärare är van att stå för själv. Planera, framföra och försöka göra det så att budskapet når fram. Här fick vi information av en person från banken och sedan höll vi vårt lilla styrelsemöte efter. Jag fick njuta och ta emot. Och lära mej.
Jag tänker på möten i skolan som ibland hålls i klassrum - dåligt oberoende om man sitter i klassrumsordning eller om man möblerar om. Alternativet är väl ofta lärarrum - som ju ska vara rekreationsrum. Allt för många distraktorer i båda fallen. Därför är jag glad över det luftiga stora rum som är i vardande i min skola. Hoppas det får vara så avskalat som det ser ut idag. Och fortfarande möten i skolan - de hålls i allmänhet efter hållen skoldag och folk strömmar in - ofta direkt efter att ha haft ett pass i klass - med en kaffemugg - med en dator som ska kopplas upp - med mappar och papper - och eventuellt med tankarna på den jobbdag som varit. Man undrar var fokus är. Vet inte vad lösningen på detta skulle vara. De flesta har bråttom hem och då är det bara att dra igång. Och faktum är att jag upplever att jobbmötena är berömvärt effektiva - speciellt då man tänker på den mängd ärenden som avhandlas.
Efter de här tankarna konstaterade jag att jag gillar möten - hoppas det blir nåt med församlingsrådet.

 


måndag 9 juni 2014

Begränsningar

Körde idag riksåttan från Vasa till Jakobstad och tillbaka. Och på riksåttan händer det saker. Omfartsvägen. Kvevlaxbron. Båda de här sakerna föranleder fartbegränsningar. 80, 50 och tom 30 på vissa sträckor. Förstås imorse när det jobbades men också ikväll. Och om det finns begränsningar lyder jag. Till mina medtrafikanters förtret. En rad med bilar som ligger tätt bakom mej - en del som siktar in sej på att köra om och nån som tar fart och kör om hela raden. Karlar förstås! Faktum är att på vissa ställen behövdes begränsningarna också utan arbetare - för att man skulle hinna orientera sej i remmarskogen och bestämma om man är långtradare eller inte. På vissa ställen skulle det ha gått att köra överfart men det gjorde jag inte alltså. Jag är nu bara sån. (Står och väntar vid rödljus också trots att det inte kommer nån bil).



söndag 8 juni 2014

Det lilla i det stora

För att jag över huvud taget ska klara av att leva med mitt torp måste jag lära mej att jag inte kan ha allt i trim. Jag kanske rensar en rabatt medan en annan får vänta. Och också den andra ska jag klara av. Och inte ursäkta om det kommer nån gäst. Men framför allt så ska jag ta mej tid att titta på den rensade och njuta av den. Idag tex jobbade jag på med lie, spade och räfsa. Och kom aldrig så långt att jag gjorde nåt åt området bakom huset. Jag hade inte gräsklipparen ute alls. Jag myllade inte på de sent satta potatisarna. Jag rensade inte ut maskrosor på alla ställen. Men jag förskönade ett trädgårdsland i "Kyrkparken". Det fick en tegelkant och putsades upp. Det var värt att stanna upp inför. Har nog blivit ganska bra på detta - att se det lilla i det stora. Och njuta av pärlorna.
Filosoferade vidare på det här temat och konstaterade att tankarna mycket väl kan - och bör - tillämpas på livet självt. Att fokusera på det lilla - det aktuella- som är bra. Och inte ta stress och oro så att det förstör det som kunde vara en bra bit av livet. Klarar vi av det? Nu ska jag åtminstone fokusera på en välförtjänt söndagsmiddag. En smarrig biff och pommes frites - och ett glas rött. Det lilla i det stora. Sa amatörfilosofen.





fredag 6 juni 2014

En no-person

Jag blev fast i banken idag. Eller rättare sagt mitt körkort. Det var så här att jag gick in för att kolla mina IBAN-kontonummer (har varit slö att använda dem). Räckte fram mitt gamla goda (och av många beundrade) ljusröda papperskörkort från juli 1974. Har du inget annat? Nope. Modernt ID-kort med foto? Nope. Pass? Jo, men det har gått ut. Det ogillade banken. Sade att om mina koder låser sej (vet inte hur det kan ske) så kan de inte låsa upp dem med mina id-kort. Jag är alltså en no-person hos dem. Men till IBAN-grejen dög kortet. Har ditt körkort scannats? Säkert inte - det fanns väl ingen scanner när jag blev kund i banken. Det skulle göras - och under tiden fick jag med lånta brillor (vem kunde ana att det skulle läsas idag) en text för att utröna huruvida jag är en politiskt utsatt person (!). Jag är inte. Kan bara konstatera att verkligheten ibland är mera spännande än dikten.
Kände mej litet som min mamma som levde hela sitt liv utan ett enda fotoförsett ID-kort. Hon lyckades på något sätt alltid identifiera sej ändå.

Uppställd

Uppställd för första gången. I ett val. I församlingsvalet. För att få sitta med i församlingsrådet. Jag har ett bra tag varit övertygad om att jag ska ställa upp i höstens val. Det finns så mycket i min kyrka jag är så stolt över. Saker som jag gärna vill att andra också ska se. Speciellt upplever jag att diakonin gör så mycket fint. Och lyckas fånga upp sådana som annars kanske inte skulle hitta det kyrkan kan bjuda. Kontakter över gränserna - samarbete med andra aktörer inom tredje sektorn, samarbete med staden. Där finns mycket redan men säkert en hel del som kan utvecklas. Ungdomsarbetet och det aktiva musiklivet. Gillar skarpt. Sedan vet jag av erfarenhet att kyrkan bjuder på en fin gemenskap. Det är lätt att komma i kontakt med människor inom kyrkan - både anställda och församlingsmedlemmar. Det är lätt att gå till en tillställning ensam - alltid finns det nån man kan ta kontakt med.
Dessutom vet jag att jag har en massa tankar om små ändringar inom olika områden. Har en känsla att jag kommer att synas under Övriga ärenden ganska ofta om jag blir invald.
Och invald- ja - det blir intressant att se hur det blir med det. Jag har ju inte varit kyrkaktiv så jag är inte så känd. Det är närmast via kören och mina vänner som jag kan vara känd. Men kan kanske vara ett alternativ också för sådana som inte har varit så kyrkaktiva. Blir spännande.


onsdag 4 juni 2014

I minoritet

Var på en bolagsstämma härom dagen. En stämma där 5 personer hade svenska som modersmål och 1 person hade finska som modersmål. Vi är vana att kommunicera på svenska. Den finska deltagaren blev tillfrågad om han förstår svenska och accepterar att vi använder svenska. Svaret var jakande och han lovade att fråga om nåt blev oklart. Helt praktiskt och korrekt tycker jag. Men jag kom på mej själv med att ängsligt fundera på om han förstår - borde vi säja det här på finska... Är det nu så att jag som minoritet med mitt språk är så van att huka för majoriteten att det här var en så udda situation - majoriteten var i minoritet och hanterades som jag är van att bli hanterad - att det kändes obekvämt. Men mötet gick bra och jag tror den finske mannen fick fram det han ville ha sagt. Jag tycker mina funderingar är konstiga.


Ett år

Nu har jag berättat för dem som närmast berörs så nu kan jag skriva om det också. Det som har rört sej i mitt huvud ett tag. Nämligen det att jag troligen går i pension efter ett år och inte efter två som jag borde om jag skulle jobba fram till min kalkylerade pensionsålder. Det kom så starkt för mej då jag fick osteoporosdiagnosen. Fast det nu egentligen inte har med saken att göra. Men då kände jag bara att jag vill ha tid att sköta om mej - gå på jumpakurser utan att behöva ta paus för att det är ett möte på jobbet. Ha min simhallsdag och min stavgångsdag. Jag vet att det här bara var den sista lilla droppen - det har nog funnits latent länge. Inte för att jag är trött eller led på mitt jobb. Tvärtom - älskar det  och det är mycket jag kommer att sakna. Men det är bara det att jag har kommit att älska så mycket som finns här ute i det civila livet. Jobbar man mindre än man är ledig så blir det ju så att man hittar det ena och det andra som är kul. Och jag är inte alls säker på att jag inte ska jobba - med annat. Jag har ju mitt pensionärsprogram - datakunskap åt alla. Det kan betyda att jag bjuder ut mina tjänster och kanske får hålla nån kurs. Och så förstås - agera som privatlärare.  Men bara när det passar mej.
Efter att jag fick tanken sattes snöbollen i rullning. Det blev så klart! Har bollat med mina vänner och som sagt - nu också berättat för dem som berörs och tja - i princip för hela världen. Inget är definitivt bestämt ännu. Men härligt känns det!


tisdag 3 juni 2014

After work

Det är väl nog så här de känner det - de som genomfört ett tufft träningspass. Endorfinerna strömmar till, kroppen är mör. Man får tillåta sej att sträcka ut sej i soffan. Maten väntar. En fin känsla. som för mej kommer av en dag med kroppsarbete på torpet. Det som jag har som extra bonus är tankarna på hur fint det blev det jag rensade, klippte och planterade. Kroppen och själen tackar.


söndag 1 juni 2014

Vimmel

Gårdagens dimission var så fin och stämningsfull som den brukar vara. Glädje och ett litet vemod. Säkert också bland studenterna.
Och vilket vimmel av människor efteråt. Föräldrar till studenterna. Syskon till studenterna - fd studerande. Och annat folk. När det gäller föräldrarna känner de ju alla mej. Men det är väldigt få jag känner-känner. Från föräldramöten - ja. Telefonsamtal - ja. Men där i vimlet - nej. Och plötsligt fanns där också en släkting till mej. Kopplingen till studenten blev strax klar - och ja, det vet jag ju - men hade inte väntat se henne där. När hon sa att de har fler att uppvakta - då måste jag nog erkänna att jag måste gå till Fb då jag kom hem. Och ja, det klarnade. Man gratulerar föräldrar till höger och vänster - tror tom att jag gratulerade en som inte har student i år... Man kan ju gratulera till annat. Såg en man - studentbror? Men nog har han blivit tunnhårig. När jag hälsade insåg jag att det var fadern - storbror med allt hår i behåll stod i närheten. Men vilken likhet! De som är lättast att känna igen är nog syskonen som har varit egna studerande. Dem har man ju känt då för ett tag sen. Underbart med en massa människor men det kändes nog på ett sätt pinsamt att inte ha koll. Det är väl så här det känns att vara dement - fast då täcker det betydligt mer av livet än vimlet efter en studentdimission.