Våga tårar

Tack för att jag fick gråta. Så sa hen. Hen som i ett samtal kom att berätta om en förlust hen drabbats av. Känslorna kom och ögonen fylldes av tårar. Vi lät sorgen ta plats i rummet och talade om det som var förlorat. Och när hen gick sa hen just så - tack för att jag fick gråta.
Det är väl så att vi människor är rädda för gråt. Vi talar inte om sådant som kan göra att någon börjar gråta. Och ändå är det det mest naturliga när man är sorgsen. Jag har nog varit med om det själv. "Jag ville nog säja något men var rädd att du skulle börja gråta". Som om det skulle vara så farligt. Man upplever väl att det att gråta på något sätt är att förlora sin värdighet - att det är illa. Men så är det nog inte. Var inte rädda för mina tårar. De är hälsotårar. Låt mej gråta.
Och det har jag tagit till mej själv - jag vågar vara med när andra gråter. Jag låter dem gråta i lugn och ro.