Finklädda människor - människor med blompaket. På väg till någon mor. Morsdagsgratulationer och rapporter på Facebook. Inget av det där gäller mej. Och intressant nog så är det inte jobbigt heller. Att inte vara mor - att inte ha en mor i livet. Det blir i år 10 år sedan min mamma dog. Jobbigt var det - först sjukdomen, sedan döden och sedan sorgen och saknaden. Nu efter snart 10 år kan man väl säja att sorgen har bleknat men saknaden finns kvar. Samtidigt finns också känslan att bära något vidare av henne i det jag gör. Jag känner igen henne i det jag gör och i sättet jag resonerar på och då registrerar jag det med ett milt leende. Och känner tacksamhet. Det är väl att låta minnet leva det om något. Känns fint. Och det här betyder att hon finns med mej hela tiden - inte på någon speciell dag. Mors dag året om kanske man skulle säja. Jag har inte heller något behov att besöka graven. Känns bra att sköta om den med planteringar men inget mer.
Det betyder att jag idag på mors dag inte kände att jag skulle göra något speciellt "morsdagsaktigt". Så jag for till torpet och jobbade. Satte potatis och lök. Och det är det bästa sättet jag kan hedra mamma på - hon älskade att pyssla på mitt torp. Morsdag i naturen i arbetets tecken blev det. Och söndagsstek på mammas vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar