Jord

Det är något magiskt med jord. Doften, konsistensen. Och vetskapen om vad den kan åstadkomma med det vi sätter att gro. Jag upplevde det i söndags då jag satte potatis i mitt riktiga potatisland. Jorden var vänd i höstas - kompostjord tillsatt - och hästgödsel. Jorden var lucker och fin att jobba med. En lycka att få gräva ner potatis och mylla på i prydliga rader.
Idag konstaterade jag att jag hade litet potatis till som skulle sättas. Nytt land - nåja ett par sängar - grävs upp. Och doften! Och den härliga känslan när man befriar jorden från ogräs. Kryll av mask. Hästgödsel. Och det nya landet kändes luckert och fint.
Jag brukar klaga över att jag inte har 600 kvadrat utan 2800 att hålla igång. Men är jag realist inser jag nog att jag med mitt spontanodlande skulle ha svårt att rymmas på 600. Så man får väl ta jobbet med 2800 kvadrat så länge man orkar. Kan inte annat. Och njuta av det fina i det man har jobbat med  - potatisland, en blomrabatt man rensat, en skräphög man sanerat. Och låta bli att se på det man inte hann med.