fredag 30 maj 2014

Tyst i huset

Jag älskar musik men oftast är det tyst hos mej. Det har mycket att göra med att jag inte hittar musik jag gillar. Förr i världen har jag på känn att det gick att ha på Sveriges P3 dagen lång och njuta av allt det de bjöd. Men nu hittar jag inget sånt. Är för fantasilös för att göra egna spellistor tex på Grooveshark. Och varje gång jag öppnar en kanal på radion väcker det mer negativa än positiva känslor - prat, prat och så musik som jag inte gillar. Hittade en kanal på nätet P2 klassiskt och tänkte att där.. Men icke sa nicke. Idag råkade det komma så stressande klassisk musik att det bara var att stänga. Den enda gången jag använder och njuter av musik är före julen. Då kan jag skapa hur många fina spellistor som helst och då hittar jag olika kanaler - speciellt på webben - som bjuder på njutbar musik dagarna och nätterna långa. Men fram till november -tyst. Synd.


torsdag 29 maj 2014

Bilder på Fb

Jag upphör inte att förundras över hur ivrigt folk gillar bilder som man lägger upp på Facebook. Talar inte speciellt om dagens bilder utan i allmänhet. Typ 60 personer gillar en vanlig enkel bild. Som inte ens fototekniskt eller konstnärligt är bra. Jag tar ofta mina bilder med telefonens kamera numera - det är så bekvämt - och ibland ser man inte riktigt vad man fångar på bild ute i starkt solljus. Och då jag jämför med bilder som folk tar med stor skicklighet med fina systemkameror. Men kanske de har flera 100 gillanden... Nämen jag får ibland en känsla av att en bild är en sensation - vilket den ju inte är. Nån som har nån teori? Och jag går inte med håven.


onsdag 28 maj 2014

Så rik, så rik

Det är den tiden på året när jordägaren/odlaren börjar känna sej rik som Joakim von Anka. När lönen för odlingsmödan börjar komma. För allt grävande, rensande, gödslande, planterande/sående. Det som i och för sej också känns så rikt. Men nu tittar de fram, de små gröna sakerna. Och behöver min omsorg. Det ska rensas, gallras och vattnas. Och njutas. Och skördas! Inte ännu det som de små fröerna ska ge upphov till - men annat. Idag kom jag hem med skördekorgen full - rabarber, gräslök och liljekonvaljer. Allt sådant som min natur ger mej utan att jag gör något åt saken. Och det kommer mera - matnyttiga saker men också det som bara är en fröjd för öga och näsa. Jag är en rik torpare!


måndag 26 maj 2014

Kontaktsök

Ganska ofta har jag en kontaktförfrågan på Fb. Oftast är det de tidigare omtalade friarna - som finns under Övrigt bland meddelandena. De där snyggingarna med dålig engelska som bara vill lära känna mej sen de sett hur gorgeous jag ser ut på mina profilbilder. Det där som man med ett fniss läser - som man väl borde anmäla för det handlar troligen oftast om missbruk av Fb. Men de får gå där..
Sen har jag de här som söker kontakt på riktigt - vanliga seriösa människor - som dyker upp under "Bekräfta vänskap". Ofta sådana som har samma vänner som jag. Men som jag bara inte får koll på genom att se på deras profilbild. Det jag brukar göra då är att jag skickar personligt meddelande och frågar om vi känner varann. Jag har inte helt bra ansiktsminne. Ibland känner vi inte varann men blir vänner ändå. Helt okej tycker jag. Men - om man inte svarar på ett sådant meddelande - då tycker jag inte att man har nåt att göra på min vänlista - sorry nu bara. Inte bara för att vi har gemensamma vänner. I sådana fall ignorerar jag.
Ja ännu en kategori - såna som jag vet att jag inte har nåt gemensamt med - som också dyker upp under "Bekräfta vänskap". Unga utländska killar tex. Där har Fb en bra sak - när jag ignorerar frågas om jag känner personen utanför Fb. Svarar jag nej blockerar Fb.
Idag hade jag faktiskt en snygging som sökte kontakt via Linkedin. Hade en fin meritlista...
Så här blir det ju förstås när man syns i sociala medier. Och det kan jag leva med.
Egentligen är jag mest förvånad över de här vännernas vänner som inte en gitter svara på min fråga hur vi känner varann.




Doftminnet

Jag som har världens bästa luktsinne är förstås medveten om att doftminnen kan vara väldigt starka. Men idag blev tom jag förvånad. Kom hem efter en jobbdag. Och möttes av en doft som var precis den som fanns i min lägenhet en del av den tid min mamma var sjuk. Tydligen en doft som känns när det har varit varmt i lägenheten och blir kallare. På en sekund flyttades jag tillbaka nästan 10 år i tiden och mindes precis hur det kändes då. In och ut i hemmet mellan jobb och mamma på sjukhus. Och det rev till i hjärtat. Det var inte bara dofterna jag minns utan också känslorna jag hade då. Säkert har det tidigare doftat likadant i lägenheten men präglingen uppstod då - för nästan 10 år sedan.




lördag 24 maj 2014

Kampanjerande

Jag har säkert sagt det tidigare men upprepar - jag hör inte till något politiskt parti för att jag inte har hittat nåt som passar mej helt. Nu har jag också kommit underfund med att jag inte skulle kunna höra till nåt parti för att jag inte skulle klara av att kampanjera. Har märkt det så tydligt under EU-valskampanjen. Jag vill inte att man tränger sej på mej och trugar på mej en kandidat. Och jag skulle inte vilja göra motsvarande mot någon själv heller, Inte göra kampanj för någon. Undrar om jag ens skulle kunna göra kampanj på riktigt för ett parti. Vill inte tränga mej på. Vill gärna säja ut vem jag röstar på och hoppas att mitt goda namn ska få någon att rösta som jag - men inte truga. Och jag uppmanar gärna folk att rösta - därvidlag kan jag tänka mej att tränga mej på litet. Det är så dumt att låta bli att rösta. Jag vill själv gärna fråga om olika kandidater/partier av sådana som är med (och gör ett ståtligt arbete både för partier och kandidater) men låt mej tänka själv. Hoppa inte på mej på gator och torg och säj vad jag ska göra. Jag kan själv! Och jag vill bara ännu en gång säja - gör som jag - rösta! Och inför det kommande valet säjer jag - rösta svenskt!









torsdag 22 maj 2014

Mera möten

Denna dag har varit en dag av möten och bokningar. Har en känsla av att jag har gått på gatan och svettats mest hela dagen. Ett möte gick jag två gånger till - hade glömt mina bankkoder. Det intressantaste mötet kom sist - informationsmöte om församlingsvalet. Ett möte som nog inte med bästa vilja i världen kunde kallas välbesökt. Bra info om vad som väntar den som blir invald i råd och fullmäktige. Joakim Strand talade från staden - gillade kopplingen. Underhållningsmusiken skulle jag ha kunnat vara utan - men det var inget fel på musikerna.
Men till saken - jag blev om möjligt ännu mera övertygad om att jag ställer upp som kandidat i församlingsvalet - för rådet. Tror jag kan ha en uppgift där. Jag är stolt över så mycket som min kyrka gör. Vill få folk att se det jag ser. Vill också komma med en del praktiska vardagsförändringar. Ja, jag vill. Det skulle bara gälla att komma in - är ju inte speciellt känd i kyrkliga kretsar. Och inte speciellt kyrkaktiv heller.
Men blir det inval - ja då blir det mera möten!


tisdag 20 maj 2014

Mössor

Nu ska vi leka folkkulturarkiv ett tag. Eller studentkulturarkiv.
Härom dagen var det i nån Fb-grupp en diskussion om abimössor. De där svarta studentmösseliknande som abiturienter - både flickor och pojkar - broderade åt sej inför penkkis. Har nog en känsla att pojkarna fick en del hjälp. Det broderades in vitsiga saker och dekorerades på allehanda sätt. Det fiffigaste jag såg var en abi som hade nåt system med lampa - kunskapens ljus - som lyste på mössan. B hade en sådan här fin mössa och den finns bevarad. Jag hade ingen. Och jag skrev studenten 1971. Minns att nåt företag bjöd ut en sorts abikeps i mjukt ylletyg men det var inte många som skaffade den.
Nu undrar jag: när försvann abi-mössorna? Var de vanliga i hela Finland? Också på finskt håll?
En annan grej. Igår diskuterades studentmössor kring kaffebordet inför ett möte. Och fodret i desamma. De flesta runt bordet var äldre än jag och ändå kom ingen ihåg det som jag tog upp - det faktum att man på hösten vände mössan på avigan under en studentikos tillställning. Blev osäker men googling visade att jag hade rätt. Det var ju lilla vappen den 30.9! Den dag då studenten lade undan sin studentmössa som hade varit i flitig användning ända sedan 1 maj.
Nu undrar jag: Sysslar man med mössvändning ännu? Fanns nog under min egen studietid. Var det/är det en lokal företeelse - typ kopplad till Åbo? Både på finskt och svenskt håll?

Nu mina vänner - bidra till att bringa ljus över två kulturfunderingar. Tack.



måndag 19 maj 2014

Sommartider

Nedräkningen har börjat. Och man läser både på och mellan raderna hur folket längtar till ledighet, sommar och sol. Och ja, nog gör jag det också men det är litet av en kaksipiippuinen juttu. Det var liksom annorlunda förr när B och jag hade nåt att se fram emot tillsammans. Nu är det bara jag. Det är inte så att jag skulle känna att sommaren blir sysslolös och långtråkig. Tvärtom och det är nåt skumt med det också. Jag brukar tycka att jag har så mycket bokat att det blir stress. Är det inget annat så ska det klippas gräs. Och folk förväntar sej att man ska vara ledig och ha tid att göra allt möjligt. Men jag - jag är bara hela tiden bokad och skriker till slut efter en ograverad dag utan nåt som väntar på mej - inte ens nåt på torpet som ska ordnas. Och det tycker man ju borde gå att ordna. Vi får se.


söndag 18 maj 2014

Tupplur

Jag har lagt mej till med en vana som jag är litet förvånad över själv. Jag som är en erkänt dålig sovare - jag lyckas somna i soffan efter maten. Djupt och ibland tom länge. Bara att känna efter när sömnen kommer och lägga bort bok/platta och kura ihop.Den senaste tiden har det hela säkert stärkts av att min kropp har varit trött efter dagsverket på torpet.  Det att jag sover middag tycks inte påverka min nattsömn negativt. Känns nästan som om det skulle vara tvärtom. Kanske jag slappnar av inför natten. Man får emellertid inte göra rutinen alltför djup - man jobbar ju dock ännu vissa dagar.
Idag sov jag så djupt och länge att USA hade hunnit ta ledningen över Finland i dagens hockeymatch. Men till det behövdes inte så lång tid...


lördag 17 maj 2014

EU-val

Om man får tro valanalytikerna som uttalar sej i dagens Vbl är SFP-mandatet hotat i det kommande EU-valet. Orsaken är att man väntar en högre röstningsprocent över lag och det betyder att SFP måste får väldigt många röster till för att ha en chans. Om det här är sant finns det bara en sak att göra.
Själv har jag inte hittat någon partihemvist. Men ofta nog röstar jag på en SFP-kandidat. Alternativen har varit SDP och De gröna. Den jag röstar på ska vara liberal, svenskvänlig, inte ultrahöger, gärna en kvinna (men inte så att jag röstar på en kvinna enbart för att hen är kvinna). Allt det här betyder att jag oftast hittar en lämplig kandidat inom SFP. Och nu - inför detta val - tycker jag att det är speciellt viktigt att rösta på SFP. Vi behöver nog en egen person som för vår talan (trots att det finns chans att de andra partierna också har goda svenska/svenskvänliga kandidater). Därför säjer jag till er alla som läser detta - rösta på en SFP-kandidat! Och det som ju är en självklarhet - utnyttja din rätt - låt ingen annan fatta besluten för dej - rösta! Väl mött i vallokalen den 25 maj - sitter själv i Sandvikens skola - eller på förhandsröstningsställena.



torsdag 15 maj 2014

Jord

Det är något magiskt med jord. Doften, konsistensen. Och vetskapen om vad den kan åstadkomma med det vi sätter att gro. Jag upplevde det i söndags då jag satte potatis i mitt riktiga potatisland. Jorden var vänd i höstas - kompostjord tillsatt - och hästgödsel. Jorden var lucker och fin att jobba med. En lycka att få gräva ner potatis och mylla på i prydliga rader.
Idag konstaterade jag att jag hade litet potatis till som skulle sättas. Nytt land - nåja ett par sängar - grävs upp. Och doften! Och den härliga känslan när man befriar jorden från ogräs. Kryll av mask. Hästgödsel. Och det nya landet kändes luckert och fint.
Jag brukar klaga över att jag inte har 600 kvadrat utan 2800 att hålla igång. Men är jag realist inser jag nog att jag med mitt spontanodlande skulle ha svårt att rymmas på 600. Så man får väl ta jobbet med 2800 kvadrat så länge man orkar. Kan inte annat. Och njuta av det fina i det man har jobbat med  - potatisland, en blomrabatt man rensat, en skräphög man sanerat. Och låta bli att se på det man inte hann med.




onsdag 14 maj 2014

År

Kom härom dagen in på äldre generationer med en studerande. Hen talade om sina föräldrar och farföräldrar som har studerat på samma ställe dit hen var på väg. Jaha - farföräldrar som studerat - ja, naturligtvis studerade man i den generationen också... Tänker jag som ser gamla människor framför mej. Hur det nu var nämnde hen när föräldrarna hade studerat och det blev klart för mej att de var typ 20 år yngre än jag. Farföräldrarna då? Jo, mina bekanta som är nästan i min ålder. Ridå. Hur var det nu med de där åren - kommer de eller går de?



tisdag 13 maj 2014

Våga tårar

Tack för att jag fick gråta. Så sa hen. Hen som i ett samtal kom att berätta om en förlust hen drabbats av. Känslorna kom och ögonen fylldes av tårar. Vi lät sorgen ta plats i rummet och talade om det som var förlorat. Och när hen gick sa hen just så - tack för att jag fick gråta.
Det är väl så att vi människor är rädda för gråt. Vi talar inte om sådant som kan göra att någon börjar gråta. Och ändå är det det mest naturliga när man är sorgsen. Jag har nog varit med om det själv. "Jag ville nog säja något men var rädd att du skulle börja gråta". Som om det skulle vara så farligt. Man upplever väl att det att gråta på något sätt är att förlora sin värdighet - att det är illa. Men så är det nog inte. Var inte rädda för mina tårar. De är hälsotårar. Låt mej gråta.
Och det har jag tagit till mej själv - jag vågar vara med när andra gråter. Jag låter dem gråta i lugn och ro.



söndag 11 maj 2014

Mors dag

Finklädda människor - människor med blompaket. På väg till någon mor. Morsdagsgratulationer och rapporter på Facebook. Inget av det där gäller mej. Och intressant nog så är det inte jobbigt heller. Att inte vara mor - att inte ha en mor i livet. Det blir i år 10 år sedan min mamma dog. Jobbigt var det - först sjukdomen, sedan döden och sedan sorgen och saknaden. Nu efter snart 10 år kan man väl säja att sorgen har bleknat men saknaden finns kvar. Samtidigt finns också känslan att bära något vidare av henne i det jag gör. Jag känner igen henne i det jag gör och i sättet jag resonerar på och då registrerar jag det med ett milt leende. Och känner tacksamhet. Det är väl att låta minnet leva det om något. Känns fint. Och det här betyder att hon finns med mej hela tiden - inte på någon speciell dag. Mors dag året om kanske man skulle säja. Jag har inte heller något behov att besöka graven. Känns bra att sköta om den med planteringar men inget mer.
Det betyder att jag idag på mors dag inte kände att jag skulle göra något speciellt "morsdagsaktigt". Så jag for till torpet och jobbade. Satte potatis och lök. Och det är det bästa sättet jag kan hedra mamma på - hon älskade att pyssla på mitt torp. Morsdag i naturen i arbetets tecken blev det. Och söndagsstek på mammas vis.


fredag 9 maj 2014

Det andra året

Man talar om sorgeåret. Men jag vill mena att man borde tala om de två sorgeåren (vad som kommer efter det vet jag inte). Jag har diskuterat med så många som förlorat en partner som säjer samma sak. Det andra året är på ett sätt jobbigare än det första. Och det har jag själv också upplevt. Trots att den fysiska smärtan, sorgevärken inte har funnits mer. Och trots att det har varit längre tid mellan de verkliga huggen. Många jag har talat med tror att det har att göra med att nätverket omkring kanske tror att det inte behövs lika mycket mera. Och att det därför känns ensamt. För mej har det inte varit så. Jag har under det andra året egentligen haft ett starkare nätverk än under det första. Men det som jag tror har gällt för mej är att jag det första året på något sätt var nöjd över att det fungerade. Jag sov, åt, jobbade och klarade av det. Hur osannolikt det än verkade i början. Nu när det på ett sätt har normaliserats litet börjar man känna efter hur det känns. De tankar som nån barmhärtig spärr hindrade från att poppa upp - de tar nu sin chans. Och saknaden är förstås kvar - stor och stark. Men också minnena som berikar.




onsdag 7 maj 2014

En sång - aftonens

Det finns en sång som vår skolkör brukar sjunga som standard - Aftonens sång. Jag lärde mej att tycka om den så mycket att jag t.o.m. talade med musikläraren om att jag skulle få sjunga med i den sången med skolkören den dag när jag går i pension. Men så när B dog började jag koppla den till honom. Hans hav. Hans avsked. Och den kopplades också ihop med versen vi hade i dödsannonsen. Då blev det helt klart att jag inte klarar av att sjunga den vid pensioneringen. Den blev nog litet tabu för mej. Så i kväll när den dök upp bland sångerna som kören ska öva inför följande framträdande blev det jobbigt. Satt med en klump i halsen och flera gånger steg tårarna i ögonen. Hur ska jag kunna sjunga den? Men jag kunde! Då blev den igen en sång och inget mer. Och den är ju så vacker och underbar att sjunga. Men inte nån pensioneringssång för mej.

"Idag är havssången allvarligt lågmäld.
Jag står ensam på aftonstranden, när natten kommer.
Nu går mitt hav till vila en stund,
nu går mitt hav till vila en stund.
Aldrig förr har havets ton varit så enkel,
aldrig förr har havets ton varit så klar.
Så som ett avsked, som ett avsked,
sådan är aftonens sång."
(text Ole Jakobsson, musik Roger Wingren'




tisdag 6 maj 2014

Tantlösning

Det tenderar att bli litet okonventionella lösningar när jag ska göra karajobb på torpet. Tänker och tänker tills jag hittar en lösning som jag klarar av. Och jag tror att resultatet är nåt som kunde kallas en tantlösning - nåt som fungerar men som man nu inte brukar ta till. Dagens tantlösning är jag mycket nöjd med. Fick i vintras tre odlingslådor - två stora och en liten. Alltså förutom de tre jag byggde ihop i somras. Insåg snabbt att jag inte mäktar fylla de två stora. Vad göra? Jo, det fanns ett behov av vedtag. Dels gjorde fjolårets tantlösning att jag blev utan vedlider. Det gjordes till mysrum. Och dels blåste vedtaket jag hade på gården bort i en storm. Var så tungt att jag inte fick upp det på nytt - måste demolera det för att få bort det. De två stora odlingslådorna rullades (orkade inte lyfta dem) in bakom uthuset - toagaveln - stagades upp och fick ett filttak och voila - där satt det nya vedskyddet. Fyllde det med veden som blev utan tak i stormen. Toppen. Och platsen som blev tom - vad blir den? Mer gräs att klippa eller en blomrabatt? Tror på det senare.



söndag 4 maj 2014

Torpdag

Vad får mej upp ur den sköna morgonsoffan och bort från den mysiga deckaren? Och ut i ett minst sagt konstigt väder - hagel, regn, snö och alldeles litet sol. Jo utsikten om ett lass dynga. Hästdito. Hade bestämt med min granne och väninna att vi besöker närstallet första gången tillsammans. Och det lockade så mycket att jag for iväg. Och lärde känna trevliga människor på närstallet. Och igen en fd elev - se tidigare blogg...
Där får vi gå och ta av den fina brunna gödseln. Ett stort lass packade jag på skottkärran. Och ojoj vad kyrkbacken kändes hög idag! Nu skulle det nog sitta med en släpkärra - det är mycket som ska gödslas. Och mycket annat som ska göras också. Igen frustrerad över sånt som jag har svårt att fixa själv. Har varit så van att B har funnits. Och det handlar inte om teknik utan om ren kroppsstyrka. Men när inte musklerna räcker till får man använda hjärnan. Lyckades med allt jag företog mej och det kändes så bra att komma igång igen. En fullödig dag som inte blir sämre av att både soffan och deckaren fanns kvar när jag kom till stan. Och en sak man inte ska glömma med att ha ett ställe där man kan jobba och se sina händers verk - planerandet. Vad ska göras nästa gång? Hur vill jag ha det?
För att koppla till gårdagens blogginlägg om musik kan jag bara konstatera att Bygdekören hade konsert i ungdomslokalen nära mej. Men jag var nog inte tillräckligt prydlig för den tillställningen efter min dag på torpet.


lördag 3 maj 2014

Vasa - musikens stad

Igår när jag gick hem från körövningen strömmade folk till stadshuset - Wasa Sångargilles konsert. Idag när jag gick till övningen före vår körkonsert strömmade folk ut från stadshuset. Pedavoces´ jubileumskonsert. Samtidigt som vår konsert började började också Sångargillets andra omgång av vårkonserten. Och detta i ett och samma kvarter ett veckoslut när det har varit Valborg och första maj tidigare i veckan. Och snart kommer körfestivalen och Korsholms musikfestspel. Bara för att nämna några exempel. Så nog får musiköronen sitt i vår stad.



fredag 2 maj 2014

Efterrätten

Man brukar ibland tala om barnbarn som efterrätten i livet. En bonus man kan få om man har barn.
Men också en annan form av efterrätt kan man få. Om man har varit lärare nämligen. För nog är det ju en ynnest, en form av bonus att träffa på före detta studerande och höra vad livet har bjudit dem på hittills. Träffade idag två av mina föredettingar - två unga människor som studerar det de gillar - och trivs både med studierna och studieorten. Litet koll hade jag på vad de gör via Facebook med det var verkligen trevligt att träffa dem på riktigt. Och fräscha och fina såg de ut. Man kan ju inte annat än bli glad. Och en superbonus för mej som studiehandledare är den inside information de kan ge om sina studier. Fick en riktigt bra grej idag. 
Naturligtvis kommer den här efterrätten inte lika nära inpå som barnbarn men den räcker länge. Livet ut. De är ju unga och många. Och de har mycket att berätta. Tack och lov att man har haft studerande!