onsdag 2 april 2014

Ur soffan

Måste säja att jag är litet imponerad över hur jag har tagit beskedet att jag har osteoporos. För det första att jag tar det lugnt. Kan nog ibland med en ilning tänka på hur benen i min kropp vittrar sönder men bara en kort stund. För det andra att jag inser att jag själv kan påverka min situation. Varje steg jag tar, varje aktivitet jag utsätter min kropp för är hemåt. Och vem vet - kanske flåset blir bättre på kuppen. Och de här tankarna tänker jag med glädje - jag är inte manisk. Det här har lett till att jag tydligen fick den kick som behövdes för att få mej upp ur soffan. Den soffa som blev min tröst när B var sjuk och som har förblivit det efter hans död. Platta, tv, dator, böcker, sudoku, korsord - allt kan sysslas med liggande i soffan. Nu var det dags att lämna den. Har redan fått oändligt mycket bra gjort i hemmet - och tagit många steg och ansträngt min kropp litet. De enda som kommer att lida av det här är mina Wordfeudvänner. För inte går det väl att spela Wf om man inte ligger raklång? Eller går det? Nå - nog ska jag njuta av soffligg också. Men jag är glad över att jag tycks vara mogen att lämna den trygga soff-famnen. Kicken kom för att jag skulle inse det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar