Helger och helger

Jag känner att det kryper i kroppen vid tanken på den stundande helgen. Valborg och första maj. Det var en helg som jag så helt firade med B. Och jag minns att jag ifjol undvek allt som vi brukade göra. Gick inte till stan, åt inte det vi brukar äta, bara gjorde annat. Kändes nog konstgjort men det var det enda jag kunde göra. På ett sätt konstigt att just den ynkliga helgen känns så tuff. Tror det har att göra med att jag har en så stark egen identitet när det gäller julen (där nyåret också får hänga med) och påsken. Och att midsommaren egentligen inte har betytt så mycket för mej. Valborg och första maj - där hade vi vårt eget lilla sätt att fira - ibland med andra men oftast bara vi två. Och den helgen innehåller så många löften om sommaren som ska komma... Nå nog fungerar det på något sätt,men jag blev själv litet förvånad över mina tankar och känslor.