Minnet

Du vet den där - han vars svärmor kom från Sverige - den vars man jobbar på Andelsbanken - den där som har en så konstig hund. Det där känner vi igen - vi sitter vid kaffebordet och försöker ringa in en person som vi inte kommer ihåg namnet på. Det gör vi alla. Utan att börja tvivla på vårt minne. Och en klok människa sa till mej att om jag minns namnet på 10 av mina närmaste är det inget fel på mitt minne. Det gör jag garanterat. Men jag måste erkänna att jag ibland funderar på det här med minne.
Om jag tex får ett mail om en kurs eller ett möte och har bestämt att det inte är nåt för mej lägger jag det så åt sidan att jag knappt minns att jag fått något sådant mail om nån frågar. Diskuterar en sak per e-post med nån och lägger det åt sidan när det är klart. Svårt att få upp ur hjärnvindlingarna senare om nån skulle ta upp det till diskussion.
Undrar om det här har att göra med min låga stresströskel - belastar mej inte med sånt som jag anser att jag har avklarat. Eller om det är nåt med minnet. Eller om det bara är sunt och det där att minnas allt inte är att föredra.
Vet inte men många gånger har jag haft nytta av att e-posten har en bra sökfunktion. Och att datorn rymmer många anteckningar.