Kajorna

Ännu ifjol mådde jag illa då jag såg kajor. Tyckte de var fula fåglar. Glodde surt då jag såg dem glida fram.För de gled mot min skorsten. Anade, men ville inte acceptera, att det fanns ett kompakt bo i den. Och köksspisen drog ju inte - men det gör den inte så ofta annars heller. Folk varnade mej - kajbon kan betyda att skorstenen måste rivas. Sommarens bussiga sotare fick bukt med boet. Troligen var det ett flera års projekt av mängden material att döma. Och samma bussiga sotare täppte till rökkanalerna med nät. Så nu kan jag betrakta de vackra kajorna som sitter i par och förbereder bobyggandet i skorstenarna i stan. Och jag hoppas jag ska få vara på torpet nån dag när Sundomkajor kommer flygande och konstaterar att det inte finns rum i härbärget.