måndag 31 mars 2014

Benskör

Jo, jag är benskör - jag har osteoporos. Bifyndet i lungröntgen från februari - det som min läkare reagerade på - ledde till osteoporosmätning och idag fick jag resultatet. Riktigt rejäl osteoporos på vissa ställen. Känner mej inte speciellt chockerad utan bara glad att det upptäcktes. Har inga symptom - nå visst - ont i ryggen när jag har ansträngt mej - men vem har nu inte det. Litet fundersam för ett antal år sedan när jag fick en fotfraktur så lätt... Men annars inget. nu ska jag medicinera - och enligt läkaren kan man få värdena en aning bättre - på lång sikt. Och så kan jag ju hålla mej i form själv - röra mej mycket, jobba med kroppen, äta bra. Och förstås - utan att bli överförsiktig - se till att jag inte faller. Förmodligen borde jag träna upp balansen också. På ett tryggt sätt. Hoppas det här leder till att mitt hem i hemmet - soffan - ska få stå tom längre perioder. Nu ut på stan - lång vandring med många ärenden - bl.a. apoteket.
Flåset då - det som jag sökte för - ingen definitiv förklaring - eventuellt dålig kondition. Nu ser vi tiden an.
Och jag känner tacksamhet över att min läkare var uppmärksam och skickade mej på osteoporosmätning.



söndag 30 mars 2014

Instawalk

Säkert att alla vet vad jag var på igår när jag var på Instawalk? Om nej - läs här. Tydligen nåt som har pågått ute i världen ett tag - nu första gången i Vasa. Man går alltså runt i stan med smarttelefon (eller varför inte surfplatta) och tar bilder. Som läggs upp med en hashtag på Instagram. Kontot är öppet så vem som helst kan se bilderna. Och till gårdagen. Vi var ca 20 personer - två fotografer engagerade i Ibis ledde oss. Sades i tidningen att de var glada över den storas åldersspridningen - allt från pensionärer till ungdomar. Pensionärer - det var jag det då. Hi! teman vi hade var Vårkänslor, Se uppåt, Stadens ansikten, Tillsammans, Mönster och former. Jätteskoj hade vi då vi strövade runt med kamerorna i högsta hugg. Fick en del uppmärksamhet också. Start torget, via järnvägsstationen , genom saluhallen , mot vattentornet och slutträff på Ibis där vi fick se bilder vi lagt upp på Instagram (#Ibis2014). Litet förfriskningar och mingel. Det hela gav mersmak och jag hoppas det inte var någon engångsföreteelese. Bilderna kommer ett tag att finnas tex på adressen:  http://online.vasabladet.fi/artikel/visa/23679



fredag 28 mars 2014

Helaktig

Njuter nog så väldigt av att vara deltidsjobbande men ändå måste jag erkänna att det har varit fint att den här veckan få jobba heltid (nästan - torsdagen var tom). Och det handlar nog om kontinuiteten. Att vara med i skolverksamheten varje dag - veta på riktigt vad som är på gång - det är nog något visst med det. Och att veckans arbete kröntes av en fin fredagssamling är ju inte helt fel. Måste bara få dela. Att som studerande få ta del av den gemenskap och vi-anda som en veckosamling i Korsholms gymnasium kan bjuda på - det må ju vara nånting att ta med sej ut i livet. Stolt är jag! Tillbaka till mitt. Jo, att jobba heltid är stort. Men nog är det deltidare jag ska vara. Upplevde nog lediga torsdagen väldigt starkt. Och det fina samspelet med världens finaste B gör att kontinuiteten inte blir så väldigt lidande trots att jag normalt inte är på plats mer än två dagar per vecka. Och resten av tiden få bestämma över mina dagar själv.



torsdag 27 mars 2014

Rör inte min blomstertid!

Då och då poppar det upp. Ett krav på att vi ska pruta på våra traditioner för att inte stöta oss med sådana som kommer från en annan kultur/har en annan tro. Nu just är det frågan om religiösa inslag i skolorna och det årstidsaktuella - ska man kunna sjunga Den blomstertid på skolavslutningarna utan att nån känner sej kränkt. Det är klart att man ska respektera att människor i sin tro inte blir utsatta men det kan ju inte vara frågan om det här. Det kanske kunde gälla sådant som att gå i kyrkan, be bordsbön - men i sådana fall går det att ordna alternativprogram. Och om man blir kränkt av Den blomstertid på skolavslutningen av den orsaken att den har kristen innebörd är det nog mycket annat man också blir kränkt av. Vaddå - jullov och påsklov när jag inte firar sånt?? Vill gå i skola! Nä - det är ju nog så att vårt samhälle i så mycket är byggt på kristen etik och så mycket av vår kultur som grundar sej på kristendom - tex inom konst och musik att jag tycker sånt här prat är strunt. Och säjer Rör inte min blomstertid! Och ingen annan tid heller för den delen. Våra traditioner kring högtider må bevaras och vem ska bevara dem om inte skolan. Men naturligtvis respektera om det finns sådana som inte vill ta del av de traditionerna. Är de tillräckligt många får man väl ordna ett parallellprogram. Vi delar ju också upp studerandena när det gäller undervisning i religion/livsåskådning.
Jag har lovat att om det medan jag lever inte är tillåtet att sjunga in sommarlovet med Blomstertiden kommer jag att hemsöka skolan (vem vet - kanske fler) med en flashmob. Planterar in några sångare i publiken och när Idas sommarvisa/School´s out/Sand mellan tårna har klingat ut drar vi igång. Skulle bli succé!






måndag 24 mars 2014

Spirometri

Idag var det då dags för följande steg för att få svar på frågan varför Bloggsippan flåsar när hon rör sej. Spirometri. Kan säker kallas lungkapacitetsmätning. På min egen HVC imorse. Man testar både utandning och inandning och luften ska gå via ett rör och det flödet ska inte störas av nån tunga som kommer i vägen. Röret lång in i munnen - tungan under. Absolut inte - mina kräkreflexer klarar inte av det. Inte så långt in men tungspetsen under röret. Icke - resten av tungan stegrar sej i protest - omedvetet. Slutresultat - röret minilitet in i  munnen - tungan håller sej undan. Och då började det likna något. Börjar förstå varför man bokar så lång tid. Upplevde att det mest hängde på att man blåste på rätt sätt. När tre kurvor kunde godkännas av min testare var det dags att testa samma sak med en astmamedicin. Vänta15 minuter före nästa serie. Tur att smarttelefonen var med. Och så fick jag beundra brorsdotterns vinnande bidrag i en teckningstävling om nykterhet. Tror att hon gick i trean. Den hängde som plansch i tamburen utanför spirometrin. Kan ännu bara imponeras av hur genial den är. Vindroppen som rinner ur glaset blir till en tår på barnets kind. (Illiustration till bloggen). Efter 15 minuter upprepades samma serie av blåsningar. Och tydligen ingen astma - kurvorna såg lika ut. Men det var också det enda jag förstod. Svar fås när min egen läkare ringer.



lördag 22 mars 2014

Minnet

Du vet den där - han vars svärmor kom från Sverige - den vars man jobbar på Andelsbanken - den där som har en så konstig hund. Det där känner vi igen - vi sitter vid kaffebordet och försöker ringa in en person som vi inte kommer ihåg namnet på. Det gör vi alla. Utan att börja tvivla på vårt minne. Och en klok människa sa till mej att om jag minns namnet på 10 av mina närmaste är det inget fel på mitt minne. Det gör jag garanterat. Men jag måste erkänna att jag ibland funderar på det här med minne.
Om jag tex får ett mail om en kurs eller ett möte och har bestämt att det inte är nåt för mej lägger jag det så åt sidan att jag knappt minns att jag fått något sådant mail om nån frågar. Diskuterar en sak per e-post med nån och lägger det åt sidan när det är klart. Svårt att få upp ur hjärnvindlingarna senare om nån skulle ta upp det till diskussion.
Undrar om det här har att göra med min låga stresströskel - belastar mej inte med sånt som jag anser att jag har avklarat. Eller om det är nåt med minnet. Eller om det bara är sunt och det där att minnas allt inte är att föredra.
Vet inte men många gånger har jag haft nytta av att e-posten har en bra sökfunktion. Och att datorn rymmer många anteckningar.

torsdag 20 mars 2014

Tanden

Eller rättare sagt tandhalvorna, kan vara värda en blogg. Det blev så att del 2 av min ena kindtand drogs ut idag. Det var länge sen den var en hel kindtand. Bör närma sej 20 år. Då när det begav sej hade jag en tandläkare som bestämde sej för att den friskare halvan var värd att spara. Och han lyckades med konststycket att dra ut en halv tand med vidhängande rotdel Minns att jag var ganska groggy när jag tassade hem sent på kvällen. Under arbetets gång minns jag att tandläkarens hustru ringde och lovade burkärtsoppa när han skulle komma hem - annan servering hade tydligen upphört. Ett pittoreskt inslag i en seg och utdragen process. Men det var värt besväret. Den resterande halvan har fungerat bra och vårdats ömt av min nuvarande tandläkare. Som dock vid senaste omplåstringen nog trodde att följande åtgärd är utdragning. Sen när omplåstringen inte fungerar mer. Och nu var det dags. Fick typ ett linfrö som lämpligt fick tandstackaren att röra sej härom dagen och det värkte och molade. Och då var det nog skönt att ha en "egen" privat tandläkare att ringa till. Du minns min konstiga halva kindtand... Jovisst... Istället för att jag skulle vara tvungen att börja från ärtsoppan. Läget stabiliserade sej men jag tänkte att det kan var bra att visa upp tanden. Det skedde idag och efter att ha sett en röntgenbild bestämde "vi" att den ska bort. Och nog är det ju fantastiskt hur min tidigare tandläkarskräck har försvunnit. Den som grundlades i folkskolan när tandläkaren och skötaren talade  privata saker ovanför mitt huvud trots att jag sparkade med benen - så ont gjorde det. Bort bort sådana minnen. Idag kunde jag sitta och småprata lugnt med tandläkaren i väntan på att ingreppet skulle ske. Inte nervös alls - för se, hon har aldrig gjort nåt som har gjort ont. Och bedövningen var en bedövning light - nåt nytt. Allt gick bra och fulingen och dess rot kom ut. Ligger nog i problemavfallskärlet nu - den var ju nästan bara amalgam. Inget blodflöde, ingen värk - åtminstone inte ännu. Men jag tror att bedövningen har släppt så det är nog grönt. Inget implantat i det här skedet - det går att göra senare om det behövs. Finns en nyhet på den fronten också - mini-implantat. Nu känns det bara bra trots att jag är en halv tand fattigare.


onsdag 19 mars 2014

Nya vänner och bekanta

Jag tror jag är privilegierad. Som har fått nya vänner i vuxen ålder. Alltså nu 60+. Och nu talar jag inte enbart om de vänner som jag är väldigt nära på Facebook - de som jag kan chatta väsentligheter med en hel kväll om det vill sej. De är lika viktiga för mej som alla mina irl-vänner. Men man går inte på kaffe, bio, promenader och luncher på Facebook. Nu talar jag om vänner som jag träffar på riktigt. Som jag faktiskt i många fall har kommit i kontakt med via Facebook. En skara är de som jag brukar kalla systrar i sorgen. De här som vet och förstår mera än de flesta andra. De är förvånansvärt många. Och bland dem ett par som verkligen har blivit nära vänner.Men också gamla bekanta som plötsligt blir vänner. De där en chatt utvecklas till något mer. En skolkamrat som jag kanske aldrig har bytt ett ord med som blir mitt kaffesällskap på lördagsshoppingen. Tycker egentligen det är fantastiskt. Nya kontakter när man är 60+.


tisdag 18 mars 2014

Den fasta

Den fasta telefonen tycks nog vara klavad i våra hjärterötter med sin sladd - åtminstone  medelåldershjärtan. Jag trodde jag var ensam tills jag skrev om min vånda att lämna bort min fasta telefon. Oj vad folk tycks ha samma känslor-ja faktiskt känslor-  som jag. Nåt man skaffat sej i unga år, en symbol för nånting - frihet, vuxenhet - egentligen vet jag inte riktigt. Sedan talar folk förstås om hur säker en fast telefon är.
Jag försöker tydligen ta det hela stegvis. Först tog jag bort flat rate (typ 7e per månad obegränsat till 06-området). Men sen började jag tänka att det är onödigt att betala grundavgift för den fasta som jag nog inte ringer från alls mera - har ett bra paket till smarttelefonen. Men så kom tanken på att det är bra att ha två telefoner. Upplevde det när B var i behov av att jag skulle ringa 112 och han blockerade en telefon. Och tänk den dag jag själv behöver 112 och inte hittar mobilen - eller den är urladdad. Undrar om man tänker så här när man har kommit upp i en viss ålder och bor ensam. Men det är min situation. Jag lät Saunalahti lösa problemet. En parallelltelefon (som nog är en mobil den också) som har mitt gamla 06-nummer och som mina 06-vänner kan ringa till med sina vanliga 06-priser. Och den kommer att stå i tamburen och alltid vara laddad. Kostar en slant men inte så mycket som den fasta. Troligen är detta bara ett steg som småningom kommer att leda till att jag helt gör med av med mitt kära 06-nummer. Och aktien har jag kvar ännu.

Sån fast har jag  inte haft

söndag 16 mars 2014

Kroppsminnen

Kroppen minns. Både det onda och det goda. Och minnena poppar upp ibland. Utan förvarning. Idag kom årstidsminnet fram. Hårt och obarmhärtigt. Minnet av ångesten i väntan på diagnosen. En väntan där jag var ganska ensam. Försökte intala mej att jag inbillar mej. Gluttade på Internet - till en viss gräns. Ville inte oroa. Alla sa att jag inbillade mej. Men jag visste... Och det var värre än det jag trodde mej veta. Undrar om min kropp nånsin kommer att glömma, om ärren nånsin kommer att läkas. Att sorgen och saknaden ändras, det vet jag. Men jag misstänker att kroppen minns för alltid. Precis hur det var.


lördag 15 mars 2014

Kajorna

Ännu ifjol mådde jag illa då jag såg kajor. Tyckte de var fula fåglar. Glodde surt då jag såg dem glida fram.För de gled mot min skorsten. Anade, men ville inte acceptera, att det fanns ett kompakt bo i den. Och köksspisen drog ju inte - men det gör den inte så ofta annars heller. Folk varnade mej - kajbon kan betyda att skorstenen måste rivas. Sommarens bussiga sotare fick bukt med boet. Troligen var det ett flera års projekt av mängden material att döma. Och samma bussiga sotare täppte till rökkanalerna med nät. Så nu kan jag betrakta de vackra kajorna som sitter i par och förbereder bobyggandet i skorstenarna i stan. Och jag hoppas jag ska få vara på torpet nån dag när Sundomkajor kommer flygande och konstaterar att det inte finns rum i härbärget.




onsdag 12 mars 2014

Så litet brus

Förr i världen ( medan B fanns i mitt liv) kände jag glada fjärilar i magen inför våra gemensamma veckoslut. Och det brusade i bröstet på mej inför sommarlovet - trots att sommaren innebar en hel del stress och flängande mellan olika ställen. Och jag nästan skrek ut ett vårtjut när jag för första gången kände doften av jord och natur första gången. Och stannade upp och förundrades över fågelkonserten. Jag kände att jag levde och njöt. Nu vill de där känslorna bara inte komma. Samma saker händer omkring mej men jag noterar dem på något sätt med en axelryckning. Nog gläds jag över mina veckoslut, över dofter, över fåglar och tankar på sommarlov men det blir på nåt sätt så små svängningar. Och visst gläds jag över alla fina kontakter och trevliga aktiviteter jag tar del av  - men...Jag vet att det till en del har att göra med åldern - man blir väl luttrad. Och lovfjärilarna fladdrar inte så ivrigt när man har mycket lov hela tiden. Men ändå är det en ny dämpning som har kommit. Jag tror och hoppas att den är tillfällig och att jag ännu ska känna att fjärilarna i mej orkar fladdra. Mera brus i bröstet!


måndag 10 mars 2014

Nybyggarglädje

Jag har alltid varit barnsligt förtjust i nybyggnation. Naturligtvis de få gånger jag själv har haft något projekt på gång. Men sådant är alltid förenat med ansträngande arbete - både tankearbete och fysiskt arbete. Så den allra bästa nybyggnationen är den som nån annan sysslar med. Tänk att dagligen  få följa med hur ett hus tar form. Utan att man behöver röra ett finger. Eller öppna plånboken. Gamla förfallna hus försvinner och upp kommer nytt. I flera fall har man dock önskat att de gamla skulle ha renoverats. I flera fall blir resultatet något väldigt fult, nämligen. Nu har jag mycket att se på - Folkhälsans seniorhus på gamla Frälsistomten, finska teatern kvarter och nu ska man börja med Milkatomten - och så småningom busstationstomten. Väntar också med spänning på planeringen av travbanan. Hoppas på radhusliknande saker. Och i så fall kan det tom tänkas att nybyggnationen skulle innebära nytt boende för mej själv. Man får se...


lördag 8 mars 2014

Konstiga samtal

Har haft två konstiga telefonsamtal på två dagar. Till den fasta telefonen. Igår morse ringde telefonen före 8 och när jag svarade hördes bara ett metalliskt ljud som från en verkstad och samtalet bröts. Och idag när jag svarade var det någon som flåsade/stönade och så bröts samtalet. Och det var inte sexflås. Och det konstiga i båda fallen var att inget av samtalen syntes i samtalslistan. Som finns i telefonen. Och där det borde synas Hemligt nummer eller dylikt om numret inte visas. Man blir ju så fundersam. Och orolig. Speciellt idag med den som andades tungt. Nån person i nöd? Hoppas det var felringningar.

fredag 7 mars 2014

Konstiga saker

Fick igår en postorderkatalog (kallas de så i näthandelstider?) igår av en körkollega. För att hon hade sett mej leta simdräkter och i katalogen fanns sådana. När jag studerade katalogen närmare hittade jag två konstiga saker. Alla kläder hade ett pris alkaen... Och, jo, det var så att de små storlekarna kostade mindre än de stora. Också en enkel sommarkjol där skillnaden säkert var ett par centimeter i längd. Aldrig sett förr vare sej i näthandeln eller i vanlig butik. Snudd på diskriminering? Och det andra var en sommarklänning om vilken det hette "sisältää puuvillaa" precis som det skulle vara nåt allergiframkallande eller annars farligt. Konstiga saker. Och simdräkterna då? Jo, de var fina, men jag hittade en på rea på Citymarket.


torsdag 6 mars 2014

Öva, öva

Fick idag statistikuppgifter på jobbet. Och då igen märkte jag hur litet jag jobbar i Excel. Nog klarar jag av mycket - men att göra det snärtigt och utnyttja alla funktioner. Det är nog rostigt. Det är egentligen bara en gång per år som jag gör något i Excel - när jag gör statistikbollar till skolans broschyr. Jag borde ha mer uppgifter så jag skulle hålla mej varm. Detsamma gäller den databas jag skulle söka i idag - också den rör jag normalt bara när statistiken till broschyren ska fixas. Känns så fånigt när ett klick avgör om man får ut det man vill ha eller om resultatet blir noll. Och till saken hör att min normala dator var hos datordoktorn och jag satt och jobbade på minidatorn med helt opålitligt tangentbord. Men jag har fixat diagrammen - hemma i lugn och ro utan att bli störd. Det är ju så trevligt sen när man vet vad man gör. Mer statistikuppgifter åt mej, tack! Men statistik är inte att leka med...




onsdag 5 mars 2014

Huhu

Jag undrar om nån annan är så yrkesskadad som jag. Det känns inte som någon skada men kanske nån tycker det. Var en sväng i vårdsvängen idag och fick ta ett benskörhetsprov. Trevlig personal igen och en av de närvarande var en gosse som helt klart var en studerande. Och naturligtvis kunde jag inte låta bli att fråga om röntgenskötarutbildningen. Hans bakgrund, studierna och allt annat. Och när jag min vana trogen ursäktade mej med att jag är studiehandledare reagerade den "riktiga" skötaren för hon var mor till en tonåring och diskussionen kom in på val efter grundskolan. Jag säjer bara huhu. Undrar hur det blir om jag går i pension? Kommer jag att strö handledning till höger och vänster då också? Åtminstone finns det alltid samtalsämnen. Alla människor har nån relation till utbildning - sin egen eller andras. Och kanske studier är ett lika bra tema för diskussion som krämpor...


tisdag 4 mars 2014

Bra vård

Den vård samhället bjuder får så mycket stryk så jag vill passa på att ge litet beröm. För nog finns det bra saker. Trots att vi väntar - i telefonköer och väntrum. Trots att vi inte ser vår läkare utan får samtal av hen de mest märkliga tider. Vi möts av vänlig personal som gör sitt yttersta. Åtminstone jag har en läkare som går till grunden med problemen och tar mej på allvar. Jag får gå på undersökningar som kostar massor inom den privata vården. Vet inte ens vad hela min vårdrumba kostar mej. Men det kommer väl en räkning. 
Undersökningar pågår, ja men ett faktum är att jag redan nu inser att jag kan göra något själv. Vad man än kommer på så har jag högt blodtryck. Det ska jag kunna jobba på. Mera motion. Mindre salt. Det är vad jag har tänkt satsa på. Märker att det går ganska lätt att halvera saltmängden. Men frågan är om det är tillräckligt. En tesked per dag är inte så mycket...


söndag 2 mars 2014

Vår och sommar

Har på nåt sätt inte deltagit i den allmänna yran om hur skönt det är när det blir vår. Den yran har ju kommit igång extra tidigt i vår på grund av de höga temperaturerna. Men som sagt - jag har inte känt nån glädje över att det blir ljust och varmt. Har nog säkert att göra med den sommarstress jag alltid brukar drabbas av. Redan medan B levde - var ska man vara, hur ska man hinna, jag vill, jag måste. Nu är det ju bara stan och Sundom som gäller men redan det är mycket. Sundom med tungt kroppsarbete, aldrig tid att ta det lugnt, ingen lust att bo där. Men ändå så kärt. Och jag älskar det tunga arbetet, älskar att se resultatet av min möda. Och idag när jag var på plats och såg allt det fina fick jag nog en viss känsla och en längtan. Att få ta fram räfsan och spaden och dra igång. Och det var så bra att planera nu - snöfritt och bart. Så nog blir det bra det här ska ni se. Och så sopar jag undan stressen över allt det där som borde göras - som jag inte klarar själv. Och vårlängtan ska väl komma den också. Och som den obotliga optimist jag är så hoppas jag ju inför varje sommar att det ska bli annorlunda - att jag ska vilja bo på mitt älskade torp.
På tal om älskade - älgarna tycks älska min gård. Flera stora spår i jordgubbsodlingslådorna...