Telefon och telefon

Det blev nog precis som jag trodde, att mitt intresse för mobiltelefonen skulle växa när jag skaffade en smarttelefon. Jag skaffade ett vettigt abonnemang. Har med telefonen oftare. Och det senare betyder att jag drabbas av det som jag tycker minst om med mobiltelefoner. Jag blir störd när jag är ute i andra ärenden än att tala i telefon. Alltid nåbar - vill jag vara det? Min läkare ringer då jag sitter i bilen på Minimanis parkering. På sikt blir det fler försäljarsamtal. Jag själv ringer mera mobilt vilket betyder att jag kommer att tala med folk som är mitt i något annat - bullrig trafik, bilbrus, i samtal med någon annan person. Ja, jag vet hur man ställer in mute. Att man kan ha headset. Men erkänn att det är ett problem. Ett problem som inte finns när man ringer till en fast telefon som finns i ett hem. Jag vill alltså inte påstå att mobiltelefonen inte skulle vara praktisk - men jag tycker den kunde vara till för kortare samtal. Men i verkligheten har jag blivit så bekväm med att inte just tala i telefon - njuter så av chattande och annan tyst kontakt så det lär nog inte spela så stor roll för mej. Så mycket affektionsvärde har den gammaldags fasta telefonen för mej att jag inte förmådde mej att stänga av den trots att jag tog bort flat-raten härom dagen. Och den är ju dessutom så praktisk. Håller laddningen länge, länge. Och med två sladdlösa lurar har jag alltid en fungerande telefon. Den nya mobilrackaren ska ju laddas stup i kvarten - eller åtminstone varannan natt.
Så som ni förstår är det smart- delen av telefonen jag gillar mest. Stormgillar! Att vara uppkopplad hela tiden och kunna kolla vad som har hänt. Får väl ta telefondelen och den störning den ställer till som en prövning.