Skadad

Jag har alltid oroat mej väldigt kraftigt när det har tagits prover av mej - blodprov, röntgen, andra saker. Blivit "sjuk av oro" och alltid tänkt tanken ut till det värsta som kan tänkas komma ut av undersökningen. Och det blev inte bättre med sådant under B:s sjukdomstid när så mycket som jag fruktade blev verklighet. Grym verklighet. Märker att det som lagrades då har satt spår som kommer upp på nytt nu när jag själv är i vårdsvängen. Allt upptänkligt som kan tänkas komma ut ur mina provtagningar kommer fram och är svårt att skjuta undan. Illa. För om man lever kommer man nog att utsättas för provtagningar i en allt större grad ju äldre man blir. Dags att lära sej att leva med det och vara tacksam över att man blir undersökt. Skärpning Sippan!